Vid en diskussion med några före detta kollegor kom vi in på ämnesområdet arbetsfördelning. Ojämn arbetsbelastning synligt under många år. När jag senare ögnar igenom en artikel om Lean Software Development påminns jag om fenomenet. En av principerna som framhålls är “Ta bort ojämnheter, överbelastning och slöseri”. Principerna kommer från Toyotas biltillverkning som översatts till mjukvaruutveckling av Mary och Tom Poppendieck. Ojämn arbetsbelastning får bli utgångspunkten för dagens fundering. Säkert kan många från sin egen erfarenhet peka på brister i arbetsfördelningen. Där vissa haft arbetsbordet överbelamrat med uppdrag medan andra saknat meningsfulla uppgifter. Jag kommer att närma mig problemställningen från fyra håll.
Varumärke har blivit ett viktigt ledord. Alla företag som inte vill hamna helt vid sidan ska visa upp en tydlig yta och torgföra en viss bild av det egna företaget. Hur ser ytan och självbilden ut som hålls fram mot marknaden? Stämmer denna bild med vad företaget faktiskt är? Passar den in på arbetsstyrkan! Rimmar bilden som företaget vill vara illa med personalstyrkans förutsättningar och kunnande så blir följden ojämnheter. Jobb som plockas hem passar inte hela gruppen. Några får skrivbordet fulltecknat medan andra får sitta utan uppdrag. Skillnader mellan personalens kunskap och företagets marknadsaktiviteter är något som är värt att ge akt på när ojämnheter förs på tal.
En annan faktor jag vill peka på är hur företaget organiserar arbetet. Med vilken organisation möts marknadens krav. Jag har i tidigare blogginlägg berört ämnet Organisationens länkar och Projekt och processer. Vilka är de arbetsprocesser som ryms inom företagets väggar? Hur är de organiserade? Är det rätt organisation för de arbetsuppgifter som ska hanteras? I en tid med snabba förändringar behövs en ständigt återkommande processgenomgång. Naturligtvis finns här en viktig utgångspunkt när ojämnheter ska belysas.
Nästa infallsvinkel är dynamisk. Förändring över tiden. Varken vad som är gångbart på marknaden eller personalens kunskap är statiska. Båda förändras över tiden. Omvärldsbevakning och gott väderkorn för vad som rör sig på marknaden är naturligtvis viktigt. Men marknaden kan inte påverkas nämnvärt. Här får man nöja sig med att iaktta. Däremot personalens kunskap kan påverkas. Finns någon nyfikenhet? Är diskussionen levande och aktiv om vad som behöver tillföras? Jag anser att denna diskussion är viktigare än utbildningsplaner och deltagande i kurser. Min erfarenhet är att det är först vid tillämpningen som kunskapen kommer på plats. Vad har då detta med ojämnhet att göra. Om marknaden ställer nya krav måste arbetsstyrkan hålla jämna steg. Blir inte diskussionen levande och får konsekvenser i form av åtskilliga obligatoriska timmar vid studiebordet får vi individuella lösningar. Några blir överbelastade och andra hamnar i bakvatten.
På rekommendationer kom jag att läsa boken “Energitjuvar” av Ingalill Roos. Har det något samband med ojämnheter i arbetsbelastning. Även om jag har svårt för det individualiserande psykologsnack som förekommer i boken så kan jag inte avfärda den. Kan man resonera i termer av energitjuvar när personer med tillsynes lika förutsättningar hamnar i olika beteendemönster. Medan den ene är aktiv, dominerande och tar stor plats så förhåller sig den andre passiv, undergiven och får litet utrymme. När den ene känner stor motivation och full av energi så töms den andra på all kraft. Vi får relationer som kännetecknas av energiöverföring. Naturligtvis speglar det också av sig på uppdragen. Den förste tar för sig medan den andres uppdrag sinar. Finns ett mönster på arbetsplatsen som kan betecknas med termer som energitjuvar? De kan vara svårt att identifiera? Hur läggs den gängse schablonbilden av arbetsplatsen åt sidan och istället betraktar den med fräscha ögon? Vilken diskussion måste upp på bordet?