Universal Basic Service

Ett för mig nytt begrepp “Universal Basic Service” stötte jag på när jag lästa Nyhetsmagasinet ETC för några veckor sedan. Min första reaktion var, nu har de satt ett nytt namn på något som funnits länge. Välfärd med skola, vård och omsorg är inget nytt. Om alla får en bra utbildning gynnas hela samhället. De för samhället så viktiga tryggheten skapas när samhället garanterar alla en adekvat vård och säkrar en grundtrygghet på ålderns höst. Självklarheter! Välfärdsfrågor eller Folkhemmet som Per Albin Hansson benämnde färdriktningen i slutet av 20-talet har varit socialdemokratins vinnande koncept. Behövs det ett nytt begrepp?

När vi tittar tillbaka ser vi att välfärden ändrat karaktär. Från kollektiv nyttighet till något marknaden ska sköta. Med skolpeng har utbildning blivit en tummelplats för riskkapitalbolag. Allt mer av det offentliga läggs ut på entreprenad, avgiftsbeläggs eller privatiseras. Den gemensamma sektorn har blivit en stor beställare på marknaden. Allmännyttan säljs ut. Samverkan mellan offentlig och privat sektor öppnar upp dörren för korruption. Välfärden växte fram för att fylla marknadens blinda fläckar men har förändrats. Från att tillhandahålla nyttigheter som marknaden ignorerade till att göra dessa marknadsmässiga. Marknadsanpassningen har införts genom ett omfattande regelverk. En utveckling eller snarare avveckling som kantas av misslyckanden. Två tydliga exempel är skolans utarmning och en dysfunktionell bostadsmarknaden. Ett aktuellt och konkret exempel är byggandet av nya Karolinska. Förändringen måste ifrågasättas.

Diskussionen runt välfärdsfrågor behöver förnyas. I det sammanhanget har begreppet “Universal Basic Service” (UBS) en given plats. Termen förekommer 2017 i en rapport från University College London’s Institute for Global Prosperity. UBS är ett vidare begrepp än den traditionella välfärden. Transporter, information, mat och bostäder inkluderas. En principiell skillnad jämfört med basinkomst (BI) är medan BI ger inkomsttillskott som ökar köpkraften går UBS andra vägen. Tillhandahåller nödvändig service via det allmänna. BI ser till att alla har köpkraft på marknaden medan UBS tillhandahåller det nödvändiga utanför marknaden som en kollektiv nyttighet.

Utan att gräva ner mig i detaljer känns UBS som om ett lovvärt försök. Välfärdsfrågorna behöver lyftas fram. Betraktas med nya fräscha ögon. Få en annan inriktning än den av nyliberalismen utstakade vägen de senaste decennierna. Brittiska Labour är ett parti som tagit upp tråden. Enligt partiprogrammet ska de verka för UBS. Men i Sverige domineras debatten av helt andra frågor. Den svenska socialdemokratin har tappat sin förankring. De har straffats hårt i varje val sedan mitten av 90-talet. Är den rätta frågeställningen för partistyrelsen? Antingen gör de upp med nyliberalismens idévärld inom de egna leden eller så fortsätter ökenvandringen till SD-träsket.

Posted in Ledarskap, marknader | Leave a comment

Samhällsansvar

Fredag morgon, dagstidningen väntar på mig i facket utanför ytterdörren. När jag öppnar persiennerna i köksfönstret möts jag av höstens gråhet. Regnet hänger i luften. Björkarnas löv har fått ge vika, tappat fästet. Utomhustermometern visar överraskande plus åtta. Ännu återstår ett antal veckor innan snön och vinterkylan gör sitt intåg. Vattenkokarens puttrande avbryter morgonens stillhet. Dags att hälla upp det kokande vattnet i filtret som är förberett med kaffe.

När jag bläddrar i tidningen fastnar jag för Malin Rönnbloms krönika “Är det dags för politikerna att ta tillbaka ansvaret?” En ljusglimt i allt de gråa. Det finns en strimma av hopp i ett allt mörkare samhällsklimat. Hon sätter fingret på en nutidsfråga som borde få stor plats i samhällsdebatten. Hur ska offentlig verksamhet organiseras? Hur ska den styras?

Hon lyfter fram tre exempel på samhällsfunktioner där misslyckande är uppenbara. Upphandlingen av Apotekstjänst som leverantör av förbrukningsmaterial inom vården. Bristerna i leveranserna medför att ett stort antal planerade operationer ställts in. Skolan är ett annat exempel. Budgetövervägande stänger skolor. Tredje exemplet är SCB. Upphandlingen av arbetslöshets- och sysselsättningsstatistik sker externt. Den har kvalitetsbrister. Uppgifterna kan vara felaktiga.

Visst kan man tycka att upphandlingarna kunde gjorts bättre, varit noggrannare, men då blundar man för det uppenbara. Lägga ut produktionen på någon annan som har ledstjärnan att kapa kostnaderna och maximera intäkterna, medför att produktens anpassning till behoven kommer i andra hand. Ansvaret flyttas ut till styrelserum där vinstmöjligheterna är den heliga graalen. Samhällsfunktioner får en felaktig styråra.

Många kommuner flaggar för höjda kommunalskatter, nödvändigt om samhällsservicen ska bibehållas. Skillnaderna är stora mellan glesbygden och storstäderna. Utjämningssystemet mellan kommunerna fungerar inte. I Riksrevisionens nya rapport pekar de på att stora ytor, få innevånare och befolkningsminskning underskattas. Kompensationen borde öka. Men varför lappa och laga. Mats Olofsson ställer den rätta frågan “Tid att slopa kommunalskatten“. Låt all skatt tas in via staten. Då måste också fördelningsfrågorna upp på bordet. Inte bara mellan kommuner utan också mellan rik och fattig. Vilket samhällsansvar kan krävas? Att de som har en större börs också bidrar mera till samhället känns självklart!

Politikerna har hamnat i den nyliberalistiska ekonomifällan. Gång på gång hamnar de i en diskussion om pengar. Offentliga utgifter borde indexeras, kopplas till inflation och löneutveckling. De urholkas när de ligger fast i kronor. Effekten blir att samhällsfunktioner drunknar i sparkrav. Visst har Rönnblom rätt. Politikerna måste ta tillbaka ansvaret. Börja diskutera samhällstjänsters innehåll och dess organisering.

Posted in Ekonomi, Organisation | Leave a comment

Klimatmanifestation

I min kalender för den 27:e september finns en notering, klimatmanifestation. Även om min tidshorisont är i avtagande måste framtidsfrågor lyftas fram. Det som idag ligger avlägset, långt framåt i tiden, kommer en dag att bli nuet. Vilken miljö vill vi lämna över till nästa generation. Engagemang i framtidsfrågor känns angeläget. Här i Umeå var det samling vid Rådhuset. Därefter skulle man tillsammans tåga till Stadshuset. För mig blev det Stadshuset direkt. Utanför det som en gång var min arbetsplats sitter jag på en bänk och inväntar de miljöengagerade. Sången, trummorna och talkörerna avslöjar att tåget är på ingång. En till antalet imponerande samling tar plats framför stadshuset.

FN:s klimatpanel har just släppt sin rapport om klimatförändringarna. Ett stort antal forskare och experter har bidragit. Det återkommande temat är jordens ökade temperatur. Utsläppen av växthusgaser är den största anledningen till den globala uppvärmningen. Kolcykeln ger en bild av vad som händer. Kolets cirkulationen mellan mark, hav, luft och växter påverkas av människan när vi plockar upp kol och olja ur marken. Kolet hamnar i atmosfären i form av koldioxid och orsakar uppvärmningen. Samhällsutvecklingen som bygger på förbränning av fossila bränslen har hamnat i en återvändsgränd. Den ekonomiska tillväxten som hyllad framtidsväg har hamnat på kollisionskurs med bevarande av en livsduglig miljö.

Effekterna av uppvärmningen är många. Vi ser det när isarna smälter och ger stigande havsnivåer. Krympande glaciärer är ett allvarligt hot mot sötvattensförsörjningen. Många djur- och växtarter riskerar utrotning när levnadsbetingelserna förändras av klimatförändringen. Ekosystem rubbas. Extremväder har fått en konkret innebörd. Listan kan göras lång. Tecknen är många. Ska vi agera eller blunda? På demonstrationens paroller ser jag att det ställs krav på de styrande. De måste agera, agera nu.

Varför hamnade vi här? Den frågan ställer sig ett antal forskare vid Chalmers. Klimatfrågan är inget nytt. Redan på 80-talet fanns enighet om att utsläppen av växhusgas var skadligt för miljön. Deras rapport lyfter fram varför åtgärder låtit vänta på sig. Undersökningar i USA där finansiella flöden kan följas visar att oljebolagen finansierat tankesmedjor som planterat tvivel i klimatfrågor. Skapat oenighet bland politiker och agerandet har uteblivit. Intressekonflikter. Ekonomiskt resursstarka intressen ställs mot miljöengagemang. Ska vi få se de kraftfulla beslut som behövs för en hållbar utveckling måste det till en stor uppslutning bakom kraven.

Politiker har istället hamnat i en diskussion om restriktiv invandring. När försörjningsmöjligheterna och livsbetingelserna slås sönder blir reaktionen folkvandring. Istället för att diskutera orsaker och hitta lösningar så hamnar samtalet om effekterna.

Posted in Miljö | Leave a comment