Nytt decennium

Vi har klivit över tröskeln till ett nytt decennium. Tagit steget över till 20-talet. Ovissheten känns större än någonsin. Framtiden är allt annat än förutsägbar. Det är svårt att navigera, hitta en berättelse som skapar ordning i en kaosartad verklighet. Då är det betydligt lättare att vända blicken bakåt. Gräva i minnet. Försöka plocka fram några skeenden som satt avtryck. Blivit del av vår gemensamma nutidshistoria.

Första minnesbilden jag plockar fram är på en anställd vid Lehman Brothers som kommer ut från sin arbetsplats bärande på en låda med personliga tillhörigheter. Det omöjliga har hänt. Konkursen är ett faktum. En bild av ett skeende i slutet av 00-talet som fick stora konsekvenser under det följande årtiondet. Krisen kom som en stor överraskning för de flesta. Dess djup och spridning var dramatisk. Reaktionen från västvärldens beslutsfattare var att öka penningmängden med det som kom att kallas kvantitativa lättnader, QE. Centralbanker i många länder agerar köpare av värdepapper, efterfrågan ökar och räntan pressas neråt. När tilliten i det finansiella system gick förlorad skulle hjulen hållas igång med omfattade injektioner av likviditet. Så gick resonemanget. Men QE är inte bara en stimulans utan också en gigantisk överföring av resurser till finansmarknaden. Priset på finansiella tillgångar pressas uppåt. Aktörerna på dessa marknader har tillhört decenniets stora vinnare. Deras tillgångar har ökat i värde, omfattande bonusprogram och skattelättnader pekar alla i samma riktning.

I nästa minnesbild kliver Steve Jobs ut på scenen inför ett fullsatt MacWorld Konvent. Han kommer att presentera den första modellen av iPhone. Året är 2007 och under det följande åren kommer smartphone att förändra de flestas vardag. Mobilen har blivit så mycket mer än bara en telefon. Den har blivit en viktig del i vår vakna tillvaro. Vi är ständigt uppkopplade, ständigt tillgängliga. Betalningar sköts via swish, för att hitta rätt använder vi gps och vi parkerar bilen via Parkster. Ja, nästan allt blir möjligt via appar. Nu när 10-talet är passerat kommer vi snart inte ihåg hur livet var utan smartphone.


Min tredje minnesbild från 10-talet är förändringen av det politiska klimatet. Partiet som bildades av övervintrande nazister har under 10-talet växt och blivit en allvarlig utmanare med omfattande stöd i väljarkåren. Svårt att förstå, svårt att smälta. Ett parti som kantats av skandaler som borde varit förödande, men dess stöd är opåverkat. Toppstyrt och auktoritärt långt från demokratins ideal. När partiledaren säger att “invandrare inte passar in i Sverige” är steget inte långt till att flyktingförläggningar brinner eller till aktioner som skolattentatet i Trollhättan. Hårda ord mot invandrare har övergått i handling. Språket som används i media eller på nätet har blivit råare och åtföljs av fysisk handling. Det politiska klimatet hårdnar. En skrämmande utveckling.

Det politiska klimatet har hårdnat men något har också hänt med miljömedvetandet. Forskarna varnar för den globala uppvärmningen. Vi ser tecknen. Vintrar där snö bytts ut till regn och utomhustermometern hellre håller sig på plussidan är tydliga markeringar. De håller på att sjunka in och bli till en kollektiv kraft. Vänder vi blicken framåt till en förhoppning inför de kommande tio åren så får det bli att individualismen överges och ersättas med insikten att allt hänger ihop. Vi är alla beroende av miljön. Den kortsiktiga kvartalsekonomin ersätts med en betydligt längre tidshorisont. Framtida generationer måste finnas med i ekvationen. Det finns hopp. Miljömanifestationer samlar allt större antal världen över.

Posted in Historia, Miljö | Leave a comment

Universal Basic Service

Ett för mig nytt begrepp “Universal Basic Service” stötte jag på när jag lästa Nyhetsmagasinet ETC för några veckor sedan. Min första reaktion var, nu har de satt ett nytt namn på något som funnits länge. Välfärd med skola, vård och omsorg är inget nytt. Om alla får en bra utbildning gynnas hela samhället. De för samhället så viktiga tryggheten skapas när samhället garanterar alla en adekvat vård och säkrar en grundtrygghet på ålderns höst. Självklarheter! Välfärdsfrågor eller Folkhemmet som Per Albin Hansson benämnde färdriktningen i slutet av 20-talet har varit socialdemokratins vinnande koncept. Behövs det ett nytt begrepp?

När vi tittar tillbaka ser vi att välfärden ändrat karaktär. Från kollektiv nyttighet till något marknaden ska sköta. Med skolpeng har utbildning blivit en tummelplats för riskkapitalbolag. Allt mer av det offentliga läggs ut på entreprenad, avgiftsbeläggs eller privatiseras. Den gemensamma sektorn har blivit en stor beställare på marknaden. Allmännyttan säljs ut. Samverkan mellan offentlig och privat sektor öppnar upp dörren för korruption. Välfärden växte fram för att fylla marknadens blinda fläckar men har förändrats. Från att tillhandahålla nyttigheter som marknaden ignorerade till att göra dessa marknadsmässiga. Marknadsanpassningen har införts genom ett omfattande regelverk. En utveckling eller snarare avveckling som kantas av misslyckanden. Två tydliga exempel är skolans utarmning och en dysfunktionell bostadsmarknaden. Ett aktuellt och konkret exempel är byggandet av nya Karolinska. Förändringen måste ifrågasättas.

Diskussionen runt välfärdsfrågor behöver förnyas. I det sammanhanget har begreppet “Universal Basic Service” (UBS) en given plats. Termen förekommer 2017 i en rapport från University College London’s Institute for Global Prosperity. UBS är ett vidare begrepp än den traditionella välfärden. Transporter, information, mat och bostäder inkluderas. En principiell skillnad jämfört med basinkomst (BI) är medan BI ger inkomsttillskott som ökar köpkraften går UBS andra vägen. Tillhandahåller nödvändig service via det allmänna. BI ser till att alla har köpkraft på marknaden medan UBS tillhandahåller det nödvändiga utanför marknaden som en kollektiv nyttighet.

Utan att gräva ner mig i detaljer känns UBS som om ett lovvärt försök. Välfärdsfrågorna behöver lyftas fram. Betraktas med nya fräscha ögon. Få en annan inriktning än den av nyliberalismen utstakade vägen de senaste decennierna. Brittiska Labour är ett parti som tagit upp tråden. Enligt partiprogrammet ska de verka för UBS. Men i Sverige domineras debatten av helt andra frågor. Den svenska socialdemokratin har tappat sin förankring. De har straffats hårt i varje val sedan mitten av 90-talet. Är den rätta frågeställningen för partistyrelsen? Antingen gör de upp med nyliberalismens idévärld inom de egna leden eller så fortsätter ökenvandringen till SD-träsket.

Posted in Ledarskap, marknader | Leave a comment

Samhällsansvar

Fredag morgon, dagstidningen väntar på mig i facket utanför ytterdörren. När jag öppnar persiennerna i köksfönstret möts jag av höstens gråhet. Regnet hänger i luften. Björkarnas löv har fått ge vika, tappat fästet. Utomhustermometern visar överraskande plus åtta. Ännu återstår ett antal veckor innan snön och vinterkylan gör sitt intåg. Vattenkokarens puttrande avbryter morgonens stillhet. Dags att hälla upp det kokande vattnet i filtret som är förberett med kaffe.

När jag bläddrar i tidningen fastnar jag för Malin Rönnbloms krönika “Är det dags för politikerna att ta tillbaka ansvaret?” En ljusglimt i allt de gråa. Det finns en strimma av hopp i ett allt mörkare samhällsklimat. Hon sätter fingret på en nutidsfråga som borde få stor plats i samhällsdebatten. Hur ska offentlig verksamhet organiseras? Hur ska den styras?

Hon lyfter fram tre exempel på samhällsfunktioner där misslyckande är uppenbara. Upphandlingen av Apotekstjänst som leverantör av förbrukningsmaterial inom vården. Bristerna i leveranserna medför att ett stort antal planerade operationer ställts in. Skolan är ett annat exempel. Budgetövervägande stänger skolor. Tredje exemplet är SCB. Upphandlingen av arbetslöshets- och sysselsättningsstatistik sker externt. Den har kvalitetsbrister. Uppgifterna kan vara felaktiga.

Visst kan man tycka att upphandlingarna kunde gjorts bättre, varit noggrannare, men då blundar man för det uppenbara. Lägga ut produktionen på någon annan som har ledstjärnan att kapa kostnaderna och maximera intäkterna, medför att produktens anpassning till behoven kommer i andra hand. Ansvaret flyttas ut till styrelserum där vinstmöjligheterna är den heliga graalen. Samhällsfunktioner får en felaktig styråra.

Många kommuner flaggar för höjda kommunalskatter, nödvändigt om samhällsservicen ska bibehållas. Skillnaderna är stora mellan glesbygden och storstäderna. Utjämningssystemet mellan kommunerna fungerar inte. I Riksrevisionens nya rapport pekar de på att stora ytor, få innevånare och befolkningsminskning underskattas. Kompensationen borde öka. Men varför lappa och laga. Mats Olofsson ställer den rätta frågan “Tid att slopa kommunalskatten“. Låt all skatt tas in via staten. Då måste också fördelningsfrågorna upp på bordet. Inte bara mellan kommuner utan också mellan rik och fattig. Vilket samhällsansvar kan krävas? Att de som har en större börs också bidrar mera till samhället känns självklart!

Politikerna har hamnat i den nyliberalistiska ekonomifällan. Gång på gång hamnar de i en diskussion om pengar. Offentliga utgifter borde indexeras, kopplas till inflation och löneutveckling. De urholkas när de ligger fast i kronor. Effekten blir att samhällsfunktioner drunknar i sparkrav. Visst har Rönnblom rätt. Politikerna måste ta tillbaka ansvaret. Börja diskutera samhällstjänsters innehåll och dess organisering.

Posted in Ekonomi, Organisation | Leave a comment