Oligarker

Genom kriget i Ukraina har ordet oligarker lyfts fram i media. Rika personer som står Rysslands ledare Putin nära ska betraktas som fiender. Deras tillgångar i väst sätts i karantän, blockeras från användning. Jag kan till och med läsa om lyxjakter som tagits i beslag. Den ryske ägaren av fotbollsklubbens Chelsea, Roman Abramovitz, inser faran och är snabb med att inleda en försäljning av klubben.

Ryska oligarker har blivit ett begrepp. Vilka är de? Kan de sättas i samband med den hårdföra ryska maffian? Hur fick de sina enorma förmögenheter? När den sovjetiska republiken föll samman i början av 1990-talet styckades de statliga tillgångarna upp och privatiserades. Tillgångarna hamnade i fickorna på ett fåtal som skapade sig enorma rikedomar och därmed makt. Kretsen runt Putin är oligarker så visst utgör tillslag mot dessa en påtryckning.

Oligarki betyder fåmansvälde. Med sina enorma tillgångar som maktfaktor får de avgörande inflytande på viktiga beslut. Ett fåtal personer blir styrande. Även i väst kan vi se tendensen att allt större del av resurserna samlas i toppen av samhällspyramiden. “The one percent” är ett uttryck som passar in. Oligarker är den rikaste procenten. Där platsar verkligen Elon Musk in. Han tillhör en av Amerikas rikaste personer. Vad innebär det att han tar över Twitter med deras 300 miljoner användare för den nätta summan av 44 miljarder dollar. Ska det vara möjligt för en person att kontrollera nätets infrastruktur. För Twitter har med sina korta meddelanden blivit en källa för snabb informationsspridning.

Här på hemmaplan ser vi också oligarkiska tendenser. På samma sätt som de sovjetiska statstillgångarna privatiserades ska här välfärdsstaten säljas ut. Allt från skolor till äldreomsorg. I snabb takt gör sig kommunerna av med sitt fastighetsbestånd för att i nästa stund skriva ett långtidskontrakt med köparen om att hyra tillbaka lokalerna. Under 2020 omsatte utförsäljningarna hela 32 miljarder så tendensen är omfattande.

Skellefteå kommuns försäljning av Sara Kulturhus är ett klockrent exempel. Först bygger kommunen huset för en kostnad av 1245 miljoner. Sedan säljs fastigheten till SBB, Samhällsbyggnadsbolaget i Norden, för 1050 miljoner. En förlustaffär för det gemensamma på nära 200 miljoner kronor och motsvarande vinst för det privata bolaget. Men det räcker inte utan kommunen hyr tillbaka lokalerna från SBB. Kontraktet är skrivet på 50 år och över dessa år ska kommunen betala mer än det dubbla beloppet de fick in från försäljningen. SBB grundades och kontrolleras av Ilija Batljan den före detta socialdemokratiske politikern. Han har blivit miljardär på sina fastighetsaffärer. Så skapas oligarker!

Posted in Demokrati, Jämlikhet | Leave a comment

Polarisering

Samhället är en mänsklig konstruktion. Hur vill vi ha det? Är en utgångspunkt rättvisa och ömsesidig respekt? Svårmätbara begrepp men inom oss har vi alla en känsla för vad som menas. Dagens samhälle rör sig åt ett helt annat håll, polarisering. Tecknen är många. Nu senast kan vi som inte var på plats läsa om kravaller och upplopp. Samhället håller inte längre ihop utan det uppstår direkta konfrontationer. Polariseringen eskalerar till våld. Tändande gnista denna gång är den danske rasisten Rasmus Paludan som reser runt till väl utvalda platser för att genomföra sin koranbränning. Avsikten är uppenbar. Provokation.

Ska det vara tillåtet i yttrandefrihetens namn att genomföra koranbränningar och dessutom i områden där många tror på islam? Ska han få tillstånd och skyddas av polis? I många länder är han portförbjuden. När han planerade aktioner i Tyskland och Frankrike har han blivit utvisad. Den svenska polisen hade möjlighet att avslå hans begäran med hänvisning till säkerhetsläget. En annan möjlighet hade varit att flytta manifestationen till annan plats där effekten skulle vara mindre provokativ.

Paludan har inte uppnått avsedd effekt på alla ställen. I Jönköping möttes han av en fredlig motaktion av kristna, muslimer och hinduer. Är det med organisation han ska bemötas och isoleras?

Kravallernas efterföljande debatt har dominerats att kortsiktigt tänkande. Mer resurser till polisen är den direkta reaktionen. När politiska ledare ifrågasätter varför polisen inte använder sina skjutvapen passeras en gräns. Polariseringen har nått sin slutstation. Vill vi ha ett samhälle där ordningen ska upprätthålls med dödligt våld. Paralleller till Ådalen i början på 30-talet är skrämmande.

Det finns en frustration med missnöje över samhällets utveckling och rådande livsvillkor. Det pyr under ytan. Minsta orsak kan vara en tändande gnista. Få hela situationen till att brisera. Politiker måste ta till sig av stämningen i samhället. Lyfta fram de rätta sakfrågorna som sätter fingret på samhällets avigsidor som många upplever. Att gå polariseringens väg leder till ökat våld.

Hur mycket orättvisa tål ett samhälle innan det briserar? Polariseringen eskalerar, blir grövre. Var finns den ömsesidiga respekten?

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Lånesamhället

Min mailbox får ofta besök av låneerbjudande. Massutskick som görs med hopp om att någon ska nappa på erbjudandet. För mig som är en försiktig general känns det inte aktuellt. Så är det också för de allra flesta, erbjudandet går direkt till papperskorgen. Ännu har inte all marknadsföring blivit personanpassad. Däremot ger erbjudandet en bild, en karikatyr av tendenser som är tydliga i samhället. Pengar är inte bara ett bytesmedlet utan har blivit en viktig inkomstkälla. Hur blev det så? Jag plockar fram några viktiga vägval. Överenskommelser, beslut och milstolpar på vägen mot lånesamhället.

Utgångspunkten får bli överenskommelsen som fått namnet Bretton Wood. En liten stad i USA där företrädare för ett antal länder samlades 1944 för att dra upp riktlinjerna för vad som skulle gälla efter kriget. Överenskommelsen innebar att USA garanterade ett fast inlösenpris av dollarn i guld, 35 dollar per ounce. Genom denna koppling skulle värdet säkerställas. Dollar knöts till guldet medan andra valutor knöts till dollarn. Fasta växelkurser skulle gälla. Så skulle stabilitet i handeln mellan länderna skapas. USA:s var den dominerande stormakten och det avspeglades också i överenskommelsen. Dollarn blev standardvalutan för handeln.

Vi hoppar fram till 70-talet. Årtiondet då så mycket förändrades. USA:s president Richard Nixon höll ett TV-tal till nationen 1971 där han upphävde dollarns knytning till guld. Vietnamkriget hade tärt hårt på USA:s statsfinanser. Sedelpressarna fick kompensera vilket innebar stora mängder dollar i cirkulation. Det fanns inte längre täckning i USA:s guldreserv. Utifrån stormaktpositionen kunde Nixon ta beslutet att koppla loss dollarn från guld. Den fyllde inte längre någon funktion. Dollarns position som reservvaluta garanterades inte längre av guld utan av USA:s ställning som den dominerande stormakten.

Finansmarknaden internationaliserades. Ett för Sverige viktigt beslut har fått namnet novemberrevolutionen. Riksbankens beslut 1985 att avreglera den svenska kreditmarknaden. Bankerna fick fria händer i sin utlåning. På avregleringen följde en kraftig expansion av utlåningen. Den snabba ökningen av krediter skapade en bubbla och bubblor brister. Finansbolaget Nyckeln ställde in betalningarna med förluster på flera miljarder. Uppgången byttes till nedgång och vi fick en finanskris i början av 90-talet.

Bankernas utökade möjligheter att skapa pengar fick förutom den kortsiktiga yran också en långsiktig effekt. Bostadslånemarknaden har varit bankernas stora inkomstkälla. Bankerna näst intill obegränsade utlåningsmöjligheter har gått hand i hand med stigande priser på bostäder. Det välkända fenomenet mellan ökad penningmängd och stigande prisnivå har kunnat hållas relativt isolerat till bostadsmarknaden. Även om priserna på övriga tillgångar som aktiekurser också stigit. Vi har en tydlig asymmetri när omfattning av lån ökat. För många innebär det livslånga skuldförbindelse när de skaffar sig boende medan bankerna garanteras långsiktiga intäkter. Skillnaden mellan fattig och rik ökar.

Lånesamhället finns där ute och ibland hittar det vägar in i min mailbox.

Posted in Pengar | Leave a comment