Samhällsansvar

Fredag morgon, dagstidningen väntar på mig i facket utanför ytterdörren. När jag öppnar persiennerna i köksfönstret möts jag av höstens gråhet. Regnet hänger i luften. Björkarnas löv har fått ge vika, tappat fästet. Utomhustermometern visar överraskande plus åtta. Ännu återstår ett antal veckor innan snön och vinterkylan gör sitt intåg. Vattenkokarens puttrande avbryter morgonens stillhet. Dags att hälla upp det kokande vattnet i filtret som är förberett med kaffe.

När jag bläddrar i tidningen fastnar jag för Malin Rönnbloms krönika “Är det dags för politikerna att ta tillbaka ansvaret?” En ljusglimt i allt de gråa. Det finns en strimma av hopp i ett allt mörkare samhällsklimat. Hon sätter fingret på en nutidsfråga som borde få stor plats i samhällsdebatten. Hur ska offentlig verksamhet organiseras? Hur ska den styras?

Hon lyfter fram tre exempel på samhällsfunktioner där misslyckande är uppenbara. Upphandlingen av Apotekstjänst som leverantör av förbrukningsmaterial inom vården. Bristerna i leveranserna medför att ett stort antal planerade operationer ställts in. Skolan är ett annat exempel. Budgetövervägande stänger skolor. Tredje exemplet är SCB. Upphandlingen av arbetslöshets- och sysselsättningsstatistik sker externt. Den har kvalitetsbrister. Uppgifterna kan vara felaktiga.

Visst kan man tycka att upphandlingarna kunde gjorts bättre, varit noggrannare, men då blundar man för det uppenbara. Lägga ut produktionen på någon annan som har ledstjärnan att kapa kostnaderna och maximera intäkterna, medför att produktens anpassning till behoven kommer i andra hand. Ansvaret flyttas ut till styrelserum där vinstmöjligheterna är den heliga graalen. Samhällsfunktioner får en felaktig styråra.

Många kommuner flaggar för höjda kommunalskatter, nödvändigt om samhällsservicen ska bibehållas. Skillnaderna är stora mellan glesbygden och storstäderna. Utjämningssystemet mellan kommunerna fungerar inte. I Riksrevisionens nya rapport pekar de på att stora ytor, få innevånare och befolkningsminskning underskattas. Kompensationen borde öka. Men varför lappa och laga. Mats Olofsson ställer den rätta frågan “Tid att slopa kommunalskatten“. Låt all skatt tas in via staten. Då måste också fördelningsfrågorna upp på bordet. Inte bara mellan kommuner utan också mellan rik och fattig. Vilket samhällsansvar kan krävas? Att de som har en större börs också bidrar mera till samhället känns självklart!

Politikerna har hamnat i den nyliberalistiska ekonomifällan. Gång på gång hamnar de i en diskussion om pengar. Offentliga utgifter borde indexeras, kopplas till inflation och löneutveckling. De urholkas när de ligger fast i kronor. Effekten blir att samhällsfunktioner drunknar i sparkrav. Visst har Rönnblom rätt. Politikerna måste ta tillbaka ansvaret. Börja diskutera samhällstjänsters innehåll och dess organisering.

Posted in Ekonomi, Organisation | Leave a comment

Klimatmanifestation

I min kalender för den 27:e september finns en notering, klimatmanifestation. Även om min tidshorisont är i avtagande måste framtidsfrågor lyftas fram. Det som idag ligger avlägset, långt framåt i tiden, kommer en dag att bli nuet. Vilken miljö vill vi lämna över till nästa generation. Engagemang i framtidsfrågor känns angeläget. Här i Umeå var det samling vid Rådhuset. Därefter skulle man tillsammans tåga till Stadshuset. För mig blev det Stadshuset direkt. Utanför det som en gång var min arbetsplats sitter jag på en bänk och inväntar de miljöengagerade. Sången, trummorna och talkörerna avslöjar att tåget är på ingång. En till antalet imponerande samling tar plats framför stadshuset.

FN:s klimatpanel har just släppt sin rapport om klimatförändringarna. Ett stort antal forskare och experter har bidragit. Det återkommande temat är jordens ökade temperatur. Utsläppen av växthusgaser är den största anledningen till den globala uppvärmningen. Kolcykeln ger en bild av vad som händer. Kolets cirkulationen mellan mark, hav, luft och växter påverkas av människan när vi plockar upp kol och olja ur marken. Kolet hamnar i atmosfären i form av koldioxid och orsakar uppvärmningen. Samhällsutvecklingen som bygger på förbränning av fossila bränslen har hamnat i en återvändsgränd. Den ekonomiska tillväxten som hyllad framtidsväg har hamnat på kollisionskurs med bevarande av en livsduglig miljö.

Effekterna av uppvärmningen är många. Vi ser det när isarna smälter och ger stigande havsnivåer. Krympande glaciärer är ett allvarligt hot mot sötvattensförsörjningen. Många djur- och växtarter riskerar utrotning när levnadsbetingelserna förändras av klimatförändringen. Ekosystem rubbas. Extremväder har fått en konkret innebörd. Listan kan göras lång. Tecknen är många. Ska vi agera eller blunda? På demonstrationens paroller ser jag att det ställs krav på de styrande. De måste agera, agera nu.

Varför hamnade vi här? Den frågan ställer sig ett antal forskare vid Chalmers. Klimatfrågan är inget nytt. Redan på 80-talet fanns enighet om att utsläppen av växhusgas var skadligt för miljön. Deras rapport lyfter fram varför åtgärder låtit vänta på sig. Undersökningar i USA där finansiella flöden kan följas visar att oljebolagen finansierat tankesmedjor som planterat tvivel i klimatfrågor. Skapat oenighet bland politiker och agerandet har uteblivit. Intressekonflikter. Ekonomiskt resursstarka intressen ställs mot miljöengagemang. Ska vi få se de kraftfulla beslut som behövs för en hållbar utveckling måste det till en stor uppslutning bakom kraven.

Politiker har istället hamnat i en diskussion om restriktiv invandring. När försörjningsmöjligheterna och livsbetingelserna slås sönder blir reaktionen folkvandring. Istället för att diskutera orsaker och hitta lösningar så hamnar samtalet om effekterna.

Posted in Miljö | Leave a comment

Rätten till bostad

Jag sitter vid mitt skrivbord och tittar ut mot parkeringen. Grått, trist och höstlikt. Vattenpölarna i den ojämna asfalten avslöjar att regnet har varit på besök. Nu är det visserligen uppehåll men en promenad känns inte inbjudande. Istället får jag försöka samla ihop intrycken från gårdagens besök på Folkets Bio. Filmen Push, av den svenske filmskaparen Fredrik Gertten, biter sig fast. Den är svår att avfärda och lägga in i glömskans fack. En film om bostadssituationen. En film som hittar mönster. Gemensamma drag som återkommer i många länder.

Inledningsvis visas ett talande diagram. Medan lönerna i det närmaste stått stilla har bostadskostnaderna rakat i höjden. En ohållbar utveckling. Varför ska boendet ta en allt större del? Vad blir lidande? Rätten till en bostad finns med i FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Det bildar en skarp kontrast till filmens beskrivning av den aktuella bostadssituationen.

I filmens genomgående tema får vi följa FN-juristen Leilani Fara på hennes resa till olika länder och miljöer. I diskussioner med allt från beslutande politiker till personer som riskerar vräkning söker hon få en bild av dagens bostadssituation.

På den avreglerade kapitalmarknaden skapas fonder. Tillgången till kapital är god. Det finns i överflöd. Pensionspengar blandas med tillgångar från skatteparadis. Det kan också vara pengar från knarkhandeln eller annan illegal verksamhet som behöver byta färg. Kapital som söker avkastning. Det är här bostadsmarknaden kommer in. Fastigheter är en tillgång med avkastningspotential. Fastigheter med låga hyresintäkter undervärderas. Men med billiga kosmetiska renoveringar kan hyran höjas rejält. Boende med låg betalningsförmåga tvingas flytta. Därav filmens namn, Push. De som bor i fastigheter där den nya typen av ägare tagit över trycks ut. Bort från miljöer som varit deras hem under många år. Bort från närheten till deras arbetsplatser. Med ägandets anonymitet tappas all moral. Samhällsansvaret går förlorat.

Här sitter jag i en bostadsrätt och tittar ut på parkeringen. Skyddad tillvaro. Även om filmens budskap känns avlägset i min vardag så finns tendenserna. Ett sådant tecken är allmännyttans utförsäljning av lägenheter. Återkommande i många städer. Där köparen är fastighetsbolag uppbackade av starka kapitalintressen. Så också här i Umeå.

Jag återvänder till rätten till bostad, en mänsklig rättighet. Något som borde vara utgångspunkten för allmännyttan. Skapa och förvalta bostäder till rätt pris för kommunens innevånare. Underlätta för unga att få ett första boende när de flyttar hemifrån. Men allmännyttans beslutsfattare har en helt annan agenda. De ska konkurrera på samma villkor som övriga fastighetsägare. Ta beslut utifrån affärsmässiga grunder. Resulterande i ett agerande som liknar de anonyma kapitalfonderna. Vinsten sätts i första hand. Kommuninnevånarnas behov av ändamålsenliga bostäder sätts på undantag.

Trots filmens dystra bild av utvecklingen avslutas den hoppfullt. Ett försök till organisering med utgångspunkt från den mänskliga rättigheten till bostad. Lovande!

Länkar
Intervju med Fredrik Gertten
Organisering
Klasskriget om boendet är här

Posted in marknader | Leave a comment