Bärtider är speciella. Det finns ett driv i stegen när jag stövlar iväg med hink och plockare. Skogen lockar. När jag befinner mig på den mjuka mattan av blåbärsris är den styva ryggen och den onda nacken borta. Det är bara jag och de blå. De som ska fylla hinken. Var kommer drivet ifrån? Svårt att förklara. Orden saknas. På hemvägen känns en tillfredsställelse, en glädje. Hinken är nästan full. Visserligen inte bara av bär men ändå känns det gott. Något ursprungligt. Samla i förråden inför den kommande karga vintern. När kylan sätter in är blåbär gott som komplement till filen och flingorna.
Förädlingskedjan är lätt att förstå. Plockning, rensning och syltning. Visserligen utgör bara de två första faserna min praktik. Men det finns ett tredje steg även om det ligger utanför min erfarenhetshorisont. Om blåbärens väg till frukostbordet känns självklar så är övergripande samhälleliga förädlingskedjor betydligt avlägsnare. Jag får höja blicken rejält. Ta till både förenklade abstraktioner och modeller som känns trovärdiga.
En sådan modell är att dela in produktionen i tre delar. I den första primära sektorn sker det direkta utbytet med naturen. Jordbruk, skogsbruk och gruvnäringen brukar placeras här. I den andra sekundära sektorn finns industrin. Förädlingen av råvaror och halvfabrik till slutprodukter. Service och tjänster räknas in i den tredje tertiära sektorn. Denna bild av samhället har varit gångbar. Historiskt kan utvecklingen beskrivas med denna modell. Vi har en lång epok där jordbruk varit dominerande. Industrisamhället växte fram med hjälp av extern energi. Först med ångkraft för att sedan utnyttja oljans inneboende energi. Idag är de flesta sysselsatta inom tjänstesektorn. Service har blivit dominerande. Så långt allt gott. Men …
Hur ska vi pressa in banker och hela finansvärlden i denna uppdelning? I beskrivningar pekas på att de ska vara ett smörjmedel för övriga delar. Förmedla sparandet till investeringar. Men det stämmer inte. Bankerna lånar ut betydligt mer än de har i inlåning. Det är lätt att med en knapptryckning skapa elektroniska pengar på ett konto så länge förtroende finns. När bankerna ökar sin utlåningen skapar de sina egna intäkter. Vi påminns ständigt om kreditsamhället. I den allestädes närvarande reklamen läser vi ofta “köp nu betala sen”. Nästan allt vårt boende har blivit en enda stor kreditbubbla. Inom företagens riskkapitalsfär ger ökad lånefinansiering hävstänger till ökad kapitalavkastning.
Pengar har blivit en egen handelsvara. Utgör båda delarna i transaktioner. Handeln med valutor omsätter gigantiska belopp. Förväntningar eller ska vi kalla det spekulation styr både handeln och kurserna. Ett nollsummespel kan tyckas. För att någon ska tjäna på spelet så måste någon annan förlora. Men vad händer när spelandet ökar?
Även handeln med värdepapper är svårplacerad. Här finns en uppsjö av finansiella instrument. Kreativa paketeringar av underliggande tillgångar. Med avsikt att möjliggöra spekulation om värdeförändring över tiden. Tiden är också en viktig del i robothandeln. Datorer som gör affärer med automatik. Strävan är att vara först på banan och göra avslut på bråkdelar av en sekund.
Modellen med tre sektorer passar dåligt in på finansvärlden. En värld där pengar skapas genom krediter. Där pengar lever sitt eget liv. De har sina egna marknader där förväntningar och spekulation om förändringar är centrala. Måste modellen kompletteras med en fjärde sektor? Ska vi kalla den finanssektorn eller är dess rätta namn, spekulationssektorn?