Jag tillhör inte vintercyklisterna. Respekten är stor för det dåliga väggreppet när snö och is täcker asfaltbeläggningen. De som cyklar året om argumenterar emot. De talar sig varma för dubbdäck. Något som även finns för cykel. Jag brukar kontra med kylan. Hur som helst låter jag mig inte övertygas. På hösten när kvicksilvret kryper ner mot nollstrecket parkeras cykeln i källarens vinteride. Under det kalla halvåret får gå-skorna bli ersättningen. När vårens värme åter rensar vägarna från vinterns täcke återvänder längtan efter de två hjulens frihet. Härom veckan var det så dags. Säsongens cykelpremiär. Tidigt kan tyckas. När man ser sig om så liknar det mer april än mars. I otakt med tiden eller åtminstone med almanackan.
En bok som jag just nu läser har titeln “Sex grader” med undertiteln “vår framtid på en varmare jord”. Den handlar om den globala uppvärmningen. Boken beskriver framtidsscenarier om vad som kommer att hända när vi får ett varmare klimat. Uppgifterna är hämtade från forskningsrapporter. Boken inleds med ett kapitel som beskriver effekterna av en grads varmare klimat och klättrar sedan vidare mot en allt varmare framtid. Det var någon som sa att årets vinter har varit fyra grader varmare än normalt. Jag vet inte om det stämmer men i boken håller jag just nu på och läser om hur det kan te sig med en global uppvärmning med fyra grader.
Fyra grader. Cykelpremiär en månad tidigare. Inte mig emot. Behöver uppvärmningen vara så farlig. I min lilla värld kanske det fungerar men hur ser det ut om perspektivet vidgas. I bokens scenarier är vatten ett återkommande tema. Hur kan vatten vara ett problem? Det är bara att vrida på kranen. Välja mellan varmt eller kallt. Boken har dock en annan infallsvinkel. Den ställer den obehagliga frågan vad som händer om stora glaciärer smälter och istäckena vid polerna krymper. En av effekterna är att havsnivån stiger. Kombinationen mellan stigande vattennivåer och allt vildsintare stormar gör utsikterna för lågt belägna städer oroväckande. Många miljonstäder ligger i riskzonen. För några år sedan drog orkanen Katarina in över södra USA. New Orleans drabbades. Så här såg det ut.
Vattenproblem är inte bara översvämning. Jordbruk är beroende av en kontinuerlig vattenförsörjning. När glaciärer smälter sinar källor för många viktiga jordbruksområden. Himalayas glaciärer är livsviktiga för folkrika områden i Indien och Kina. I stora områden i västra USA fungerar snö som en naturlig reservoar. Vatten frigörs långsamt när snön smälter under årets torrare perioder. Med den globala uppvärmningen ersätts snön med regn och vattenförsörjningen under torrperioder går förlorad.
Miljonstäder under vatten och viktiga jordbruksområden som torkar bort. Tala om utmaningar. I boken pekas på en effekt av förändringen. “Hela den mänskliga historien visar att folk i valet mellan att svälta på en plats och att flytta väljer att flytta.” Står vi inför stora befolkningsomflyttningar? Solidariteten kommer att sättas på prov.
Riktigt skrämmande blir det när författaren pekar på återkopplingsmekanismer. Uppvärmningen innebär att stora ryska områden som tidigare varit frusna börjar tina. Enorma mängder med metangas produceras. Effekten blir att uppvärmningen förstärks. Utvecklingen accelererar. Dags att sluta innan värmen kopplar greppet. Ett glas kallt kranvatten behövs innan nästa cykeltur.