Solen värmer. Cykelbanorna är fria från snö och is. Utomhustermometern har parkerat på +7 grader. Jag saknar hållbara argument mot en premiärtur med cykel runt Nydalasjön. Cykeln, den gamle trotjänaren från 70-talet, har inte mått bra av vinterns inaktivitet. För tungt går det. Visst måste det vara cykelns fel. En osmord kedjan som kärvar? Eller sitter förklaringen i årstidens stundtals blöta vägbana? Motvinden, där har vi det, den är besvärlig för cyklister. För inte kan det väl vara trycket på pedalerna som minskat i kraft från fjolåret.
Söka förklaringar till iakttagelser är vår ständige följeslagare. Det okända måste bekämpas. Orsakssamband skapar trygghet. I ett TV-inslag om IT-branschens tillväxt i Umeå klagas på kompetensbrist. Företagen kan inte expandera i den takt de vill. Orsaken sägs vara att rätta kompetenser saknas. När jag hör argumenteringen dyker gamla minnesbilder upp. Min första arbetsgivare var Åtvidabergs. En stor koncern innan datorerna gjorde sitt stora segertåg. De hade en dominerande ställning på marknaden för kontorsmaskiner med verkstäder runt om i Sverige. Även det lilla samhället Vilhelmina hade en sådan verkstad. Den var min arbetsplats under några år i min ungdom. Vad som dök upp när det klagades på kompetens var att Åtvidabergs hade en egen verkstadsutbildning. Det fanns två vägar in till ett verkstadsjobb hos Åtvidabergs. Första vägen som de flesta gick var att börja som springschas och successivt få utökade arbetsuppgifter. Det andra sättet var att gå deras yrkesskola och komma ut som färdig mekaniker.
En kontrast. Dåtidens interna utbildningar mot nuvarande krav på färdig kompetens vid rekrytering. Många år har gått mellan min gamla minnesbild och företagens ställningstagande idag. Då ville Åtvidabergs försäkra sig om kompetens ute på sina verkstäder och satsade på en egen yrkesskola. Det var långt innan skolpengen, så det tillhörde företagets investeringar. Ett långsiktigt perspektiv. Idag ska helst den nyrekryterade direkt kunna sättas in i produktionen. Tidsperspektivet är ett helt annat.
Valet av förklaring ger olika svar. Iakttagelserna, det som ska förklaras, är inte heller givet. I många av mina inlägg har jag hamnat i en argumentation för behovet av anpassning till en förändrad omgivning. Men då måste det finnas en öppenhet och uppmärksamhet på ändrade förhållanden. Filter som bara släpper igen vad man vill se och blundar för annat förändrar bilden. En mekanism som kan vara förödande för företagsledningar. De har svårt släppa gamla käpphästar som tidigare varit vinstgivande och deras skygglappar döljer viktiga tecknen på förändringar. Anpassningen uteblir. Envishet kan vara en dödssynd som blir hårt straffat.
På politisk nivå måste den vanliga argumenteringen för tillväxt och att skapa jobb blunda för en förändrad spelplan. Dagens omfattande produktion börjar slå i resurstaket på en rad områden. Utifrån ett matematiskt resonemang är också en procentuell tillväxt omöjlig. En exponentiell kurva skapas som är omöjlig att kombinera med ändliga resurser. Vi har bara en jord. Förhållanden på arbetsmarknaden har förändrats mycket. Idag har vi en arbetslöshet som varit otänkbar på 70-talet. Livstidsanställningar har bytts mot tidsbegränsade projektanställningar. Företagen har ett helt annat fokus på kortsiktiga vinster. Kostnadsjakten, där lönerna är en stor post, är ständigt närvarande. Företag som lyckas ersätta manuella arbetstimmar med automatiserade processer får en fördel på marknaden. Andra tendenser är att produktionen flyttas till länder med lägre löner. Ute i företagen minimeras lönekostnaden. Det är krafter som arbetar för en ökning av arbetslösheten. Diskussionen måste flyttas från att skapa jobb till att bättre dela på de jobb som finns. Förkorta arbetstiden.