Fördelningspolitik

Posted on February 21, 2017 by mhn

Än en gång återvänder jag till temat ojämlikhet. Enligt min mening en ödesfråga för samtiden. Ojämlikhet är inte bara inkomstskillnader. Andra tecken är skillnader när bostadsområden jämförs eller den framväxande segregeringen av skolmiljön. Med ökande klyftor blir sociala spänningar allt större. Samhällsbygget riskerar falla sönder, raseras av inre motsättningar. Rapport efter rapport pekar på att ojämlikheten ökar. Sverige är inget undantag utan snarare ett land där förändringen går snabbast. Senast i raden är LO med sin rapport om ojämlikhet och inkomstskillnader. Deras undersökning pekar på att klyftorna minskade mellan 1950 fram till 1980. Därefter har klyftorna ökat.

Ökad ojämlikhet. Hur kommer det sig? En som försöker gräva djupare i förståelsen av utvecklingen är Erik Sandberg. I sin bok “Jakten på den försvunna skatten” undersöker han hur skattepolitiken förändrats. Jag tar mig friheten att plocka ett av bokens diagram. Förmögenhetsskattens utveckling 1910-2010.

Det Sandberg pekar på framgår tydligt i diagrammet. Med början på 30-talet ökas förmögenhetsskatten i omgångar fram till 70-talet. Från 80-talet påbörjas den motsatta resan för att helt avveckla skatten 2007. Arvsskatten har en nästan identisk utveckling. Även när det gäller skatter på aktieinkomster och företagsvinster finns ett liknande mönster. Alla förändringar pekar i samma riktning. Utifrån ett fördelningsperspektiv har skatterna gått från att ha en utjämnande effekt till det motsatta. Så här uttrycker sig Sandberg:

Tittar man så här på trettio års sikt ser det alltså ut som att en smärre revolution skett på skatteområdet, med en högst påtaglig sänkning av skatterna på framför allt kapitaltillgångar i olika former och på rika människors inkomster. Det är märkligt tänker jag, att en så betydande politisk omvandling inte diskuteras mer.

Liknande tendenser kan iakttas i en lång rad länder. Delar i globaliseringsvågen eller ska vi kalla det nyliberalismens erövring av världen. Sandberg ser inte förändringen i Sverige som en anpassning till en internationell utveckling utan snarare har Sverige gått i bräschen för förändringen.

Sandberg slår hål på myten av Sverige som ett högskatteland. De rika bidrar allt mindre till våra gemensamma utgifter. Sverige har istället blivit ett skatteparadis för de förmögna.

Även om utvecklingsmönstret är tydligt ser Sandberg början på något nytt. I förlängningen av den globala finanskrisen har ett nytänkande börjat slå rot. Enligt Sandberg tyder forskningsrapporter som IMF genomfört på att kursen håller på att läggas om. Ett annat exempel är en rapport från Valutafonden som föreslår en allmän skatteväxling från skatt på arbetsinkomster till en skatt på kapitalinkomster.

En liknade omprövning bland main-stream ekonomer verkar vara på väg om man får tro Björn Elmbrant. I en artikel pekar han på uttalanden från Paul Krugman, Larry Summers och Martin Wolf där de tre namnkunniga ekonomerna lyfter fram fördelningspolitiken.

Posted in Globalisering, Historia, Jämlikhet | Leave a comment

Samhällsklimat

Posted on January 25, 2017 by mhn

Januari. Dagarna är korta. Mörkret kommer tidigt. Termometern visar minus. Årstiden känns dyster. Samhällsklimatet kan också beskrivas som mörkt och kallt. Ännu har inte mörkret och kylan trängt in till min isolerade vardagstillvaro. Däremot är tecknen tydligt när jag ser nyhetssändningarna på TV eller läser artiklar på nätet. När knackar tendenserna på min dörr? Vart är vi på väg?

Oxfam släppte nyligen rapporten “An economy for the 99 percent”. Deras uträkning visar att åtta personer äger lika mycket som den fattigaste halvan av befolkningen. Ojämlikheten har nått en skrämmande nivå. Rapporten visar dessutom att förmögenheterna koncentreras allt mer till toppen. Många undersökningar pekar i samma riktning. Tendensen är tydlig. Ojämlikheten ökar. En ohållbar utveckling.

Blir effekten av att förmögenheter och makt samlas allt mer i toppen att vi är på väg in i oligarkernas nyckfulla era? Nyrika personer som utnyttjat marknadens liberalisering och gjort sig en förmögenhet när marknadskrafterna fått fritt spelrum. De nyrika skaffar sig allt större maktpositioner inom olika områden. Vi kan se exempel inom idrottens värld. Rika personer köper upp och har fotbollsklubbar som sin hobby. Ser vi samma tendens inom politiken? USA visar vägen!

Ett annat mörkt moln som börjar ta oroväckande storlek är nationalismen. Jämförelsen med 30-talet avskräcker. Då som nu har massarbetslöshet blivit permanent. Arbetslöshetssiffror på över 20 procent bland Europas unga har blivit regel. Var femte, en förlorad generation. I mellankrigstidens Tyskland var de brunklädda SA ett fruktat inslag i gatubilden. Idag börjar åter ett uniformerat medborgargarden växa fram. När jag tittar på TV-nyheterna skräms jag av krigsretoriken. Hot målas upp. Upprustning ett måste. Nato-medlemskap ska motiveras. De auktoritära regimerna är på väg tillbaka? Vad blir det av demokratin?

Finns det ljusning i vintermörkret? Kan vi trots allt sätta hoppet till politik? Vända utvecklingen så hoppet och tron på en bättre framtid återvänder. Så här inleder Olof Palme ett tal 1964.

Politik – kamrater – det är att vilja något.
Socialdemokratisk politik det är att vilja förändringen därför att förändringen ger löften om förbättring, näring åt fantasi och handlingskraft, stimulans åt drömmar och visioner.

En intressant syn på politiken har Chantal Mouffe. Hon är politisk filosof och professor i statsvetenskap vid University of Westminster i London. I sin bok Agonistik försöker hon leda i bevis att det är förödande att politiken samlas i mitten. Konsensus öppnar vägen för andra krafter. Politik måste spegla oförenliga intressen. Motsättningar går inte att trolla bort med rationella resonemang. Hon menar att inom politiken måste ett vi och ett dom skapas. Förutsättningen för en kollektiv identifikation. Politik måste engagera.

När jag först hörde hennes tankegångar infann sig ett tvivel på uppdelningen i ett vi och ett dom. Motsättningar eskalerar lätt. I politiken bör kulor, knivar och järnrör hållas borta. Läser man vidare i hennes texter inför hon begreppet agonistik (från grekiskans ”tävlan”). Uppdelningen i ett vi och ett dom måste åtföljas av synen på sina meningsmotståndare som just meningsmotståndare och inte som fiender som måste elimineras. Motsättningarna får inte bli antagonistiska och rasera det politiska rummet.

Mångfald är berikande om destruktiv konflikt undviks. Synen på sina meningsmotståndare måste vara fylld med respekt.

Posted in Demokrati, Jämlikhet | Leave a comment

Populism

Posted on December 26, 2016 by mhn

Populism har blivit ett ord i ropet. Det används allt flitigare. Både i tidningar, TV och på nätet. Ordet har blivit en beteckning för politiska rörelser som ställer folket (populus) mot samhällseliten. En strömning på frammarsch. På Wikipedia kan jag läsa bla följande: “Vanligtvis används det som ett nedsättande uttryck, exempelvis för att antyda en form av extremism eller att det är förenklade lösningar på komplexa problem”

Brexit, när de brittiska väljarna sade nej till EU eller Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet förklaras ofta med populistiska termer.

Många tar fasta på uppdelning av populismen i en höger-vänster skala men mitt intresse riktas istället mot uppdelningen mellan gräsrötterna och samhällets ledarskikt. Folket mot etablissemanget. Har samhällets förändring också inneburit att förhållandet mellan dessa grupper förändrats? Kan vi finna förändringar i ledarskapet? Dessa frågor får bilda utgångspunkt för min fundering.

När samhällets toppskikt kommer på tal går de första tankarna ofta till politiker. De ska genom sina beslut få samhällsutvecklingen i en riktning som av de flesta upplevs som positiv. Politikernas roll har förändrats. Förr beslutade de i sann Keynsianska anda om en konjunkturpolitik som kompenserade marknadens svängningar. Hålla igen när marknaden var överhettad och lägga in stimulanser i lågkonjunktur. Borta är också rollen med samhällsinvesteringar där marknadens kortsiktiga vinstintresse inte vill agera. De höll också ett öga på fördelningen. Via en progressiv beskattning kunde de rätta till marknadens värsta orättvisor. Nu är rollen en annan. Skattemedel slussas direkt ut på marknaden. Förändringar i skattesystemet innebär att lättnader och subventioner istället går den motsatta vägen till redan rika. Politikers roll som motvikt till marknaden har ersatts av medspelarens, förstärka marknadskrafterna.

Politikernas förändrade roll kan också iakttas genom att dörrar öppnats mellan politikens beslutande församlingar och företagens styrelserum. Personer i företagssfären får snabbiljett in i partitoppen och politiker har stolar vikta för sig i styrelserummen. I privatiseringen av skolvärlden finns rikligt med exempel. De som gjort sig ett namn inom politiken har växt samman med företagsvärldens toppar.

Media benämns ibland som den tredje statsmakten. Med uppgift att granska regering och riksdag, den politiska sfären. Media-världen är under stor omstrukturering. När reklamintäkter flyttas in på nätet med riktade annonser ligger tidning och TV i bakvatten. Följden blir koncentration. Färre aktörer. Journalister pressas och ägare får större inflytande.

Tredje spelaren i etablissemanget döljer sig bakom det neutrala ordet marknad. Marknaden är inget utan dess aktörer. De stora spelarna på marknaden är den viktigaste gruppen i etablissemanget. Beslut som tas i slutna styrelserum påverkar många. Här finns de kapitalstarka. Områden som dragit till sig deras resurser och fått en speciell betydelse för samhällselitens likriktning är tankesmedjor och PR-byråer. Deras verksamhet spänner från utredningar och framtagning av argument till ren opinionsbildning. Denna grupp länkar samman politiker-sfärens toppar och media-världens dominerande skikt med marknadens ledande aktörer. De utgör kittet. Deras verksamhet med framtagning av beslutsunderlag gör de livet lättare för politiker. Media-skolning finns också på politikers agenda. Specialister i form av PR-byråer anlitas. Pressade journalister får tillgång till förproducerat material som underlättar när kvantitetskravet på artiklar höjs.

Roller i förvandling. Politiker håller inte längre ett öga på marknaden och kompenserar för dess grövsta avarter. Journalister pressas och får ge avkall i sin roll som övervakare av politiska beslut. Betydligt lättare faller de in i media-drev där marknadskritiker ofta är måltavlan. När dessa roller förändrats blir balansen i samhällspyramiden en annan. Ledarskapet kan ta för sig. Det ser vi också i form av att den högst betalade procenten ökat sin andel av samhällskakan. Ofta får vi höra uttrycket “Because I’m Worth It”. När bevakning och krav på ledarskapet uteblir känner de maktens berusning. Ett homogenare etablissemang bemöter oppositionen med allt tydligare auktoritära metoder.

Visst finns det fog för begreppet etablissemang när marknadens stora aktörer växt samman med politiker-kåren och media-världen. Eliten behöver motvikter. Krav måste ställas även uppåt. Samhällets ledarskap behöver ett vakande öga. Det finns grund för populismen.

Posted in Demokrati, Ledarskap | Leave a comment