Funderingar och fantasier

Vid en diskussion med några före detta kollegor kom vi in på ämnesområdet arbetsfördelning. Ojämn arbetsbelastning synligt under många år. När jag senare ögnar igenom en artikel om Lean Software Development påminns jag om fenomenet. En av principerna som framhålls är “Ta bort ojämnheter, överbelastning och slöseri”. Principerna kommer från Toyotas biltillverkning som översatts till mjukvaruutveckling av Mary och Tom Poppendieck. Ojämn arbetsbelastning får bli utgångspunkten för dagens fundering. Säkert kan många från sin egen erfarenhet peka på brister i arbetsfördelningen. Där vissa haft arbetsbordet överbelamrat med uppdrag medan andra saknat meningsfulla uppgifter. Jag kommer att närma mig problemställningen från fyra håll.

Varumärke har blivit ett viktigt ledord. Alla företag som inte vill hamna helt vid sidan ska visa upp en tydlig yta och torgföra en viss bild av det egna företaget. Hur ser ytan och självbilden ut som hålls fram mot marknaden? Stämmer denna bild med vad företaget faktiskt är? Passar den in på arbetsstyrkan! Rimmar bilden som företaget vill vara illa med personalstyrkans förutsättningar och kunnande så blir följden ojämnheter. Jobb som plockas hem passar inte hela gruppen. Några får skrivbordet fulltecknat medan andra får sitta utan uppdrag. Skillnader mellan personalens kunskap och företagets marknadsaktiviteter är något som är värt att ge akt på när ojämnheter förs på tal.

En annan faktor jag vill peka på är hur företaget organiserar arbetet. Med vilken organisation möts marknadens krav. Jag har i tidigare blogginlägg berört ämnet Organisationens länkar och Projekt och processer. Vilka är de arbetsprocesser som ryms inom företagets väggar? Hur är de organiserade? Är det rätt organisation för de arbetsuppgifter som ska hanteras? I en tid med snabba förändringar behövs en ständigt återkommande processgenomgång. Naturligtvis finns här en viktig utgångspunkt när ojämnheter ska belysas.

Nästa infallsvinkel är dynamisk. Förändring över tiden. Varken vad som är gångbart på marknaden eller personalens kunskap är statiska. Båda förändras över tiden. Omvärldsbevakning och gott väderkorn för vad som rör sig på marknaden är naturligtvis viktigt. Men marknaden kan inte påverkas nämnvärt. Här får man nöja sig med att iaktta. Däremot personalens kunskap kan påverkas. Finns någon nyfikenhet? Är diskussionen levande och aktiv om vad som behöver tillföras? Jag anser att denna diskussion är viktigare än utbildningsplaner och deltagande i kurser. Min erfarenhet är att det är först vid tillämpningen som kunskapen kommer på plats. Vad har då detta med ojämnhet att göra. Om marknaden ställer nya krav måste arbetsstyrkan hålla jämna steg. Blir inte diskussionen levande och får konsekvenser i form av åtskilliga obligatoriska timmar vid studiebordet får vi individuella lösningar. Några blir överbelastade och andra hamnar i bakvatten.

På rekommendationer kom jag att läsa boken “Energitjuvar” av Ingalill Roos. Har det något samband med ojämnheter i arbetsbelastning. Även om jag har svårt för det individualiserande psykologsnack som förekommer i boken så kan jag inte avfärda den. Kan man resonera i termer av energitjuvar när personer med tillsynes lika förutsättningar hamnar i olika beteendemönster. Medan den ene är aktiv, dominerande och tar stor plats så förhåller sig den andre passiv, undergiven och får litet utrymme. När den ene känner stor motivation och full av energi så töms den andra på all kraft. Vi får relationer som kännetecknas av energiöverföring. Naturligtvis speglar det också av sig på uppdragen. Den förste tar för sig medan den andres uppdrag sinar. Finns ett mönster på arbetsplatsen som kan betecknas med termer som energitjuvar? De kan vara svårt att identifiera? Hur läggs den gängse schablonbilden av arbetsplatsen åt sidan och istället betraktar den med fräscha ögon? Vilken diskussion måste upp på bordet?

Promenader har blivit vardagsmat. På en av mina dagliga turer passerar jag en cykel som tittar fram ur snötäcket. Eftersom det finns en kamera i min mobil kan jag inte låta bli att ta en bild.

Det som göms i snö kommer … som det heter eller med hjälp av solens värmande strålar kommer cykelns främre hjul med lagenlig reflex fram ur det döljande snötäcket.

När jag fortsätter min vandring passerar jag friidrottsarenan intill IKSU-hallen. Arenan med gammliavallens gamla läktare. Likt cykeln tinar gamla minnen fram när jag blickar ut över den snöfyllda arenan. Minnen från min skoltid som på den tiden kallades folkskola. Sjuårig skolgång med halvdag på lördag. Minnet som dyker upp är en skoltävling i friidrott. En grannskola kom på besök och det tävlades i längdhopp, höjdhopp och 60 meter. Läraren som hade mig långt ner på rangskalan när det gällde idrott fick för en dag tänka om. Inte bara till hans utan också till min egen förvåning lyckades jag vinna alla tre grenarna. En stor triumf. Allt var dock snart åter tillbaka i den vanliga skollunken.

Några år senare försökte jag mig på friidrottens individuella grenar i en annars sövande miljö. Det obligatoriska året i militär mundering. Erfarenheten blev då en helt annan. Jag hade lagt på mig åtskilliga centimeter och något som också växt bort var spänsten. Höjden, längden och snabbheten fanns inte längre. I varje fall inte i jämförelse med mina årskamrater som företrädesvis kom från Stockholmstrakten. Förutsättningarna och förmågan hade förändrats över tiden.

Promenaden fortsätter och jag passerar Universitetet närmare bestämt den nya Lindellhallen och Samhällsvetarhuset. Ett av fönstren har en speciell inramning. Minnen väcks till liv. Innanför fönstret finns rummet som var mitt dagliga tillhåll under några år. En tid i mitt liv som gav erfarenhet. Trots mina tvivel så lät jag mig lockas. Tacka ja till erbjudandet. Vad som jag vill plocka fram ur bagaget från denna tid är vikten att gräva djupt och verkligen känna efter. Ställa sig frågan om rollen och arbetsuppgifterna passar. Har man tilldelats de rätta förutsättningarna. Är det arbetsuppgifterna som intresserar eller något annat. Inte låta sig lockas av ett rikligt tilltaget månadstillskott på lönekontot eller tjusas av bekantas beundrande blickar när jobbtillhörighet kommer på tal. Känn efter inombords. Är arbetsuppgifterna något som känns rätt. Strunta i lön och status. Lämplighet och fallenhet för arbetsuppgifterna är det centrala.

Hur ofta ser vi inte idag personer som hamnat fel. Sedan man redan är där på fel sida så är det mycket svårt att ta sig tillbaka in på en bana som passar bättre. Därför är det så mycket lättare om man inför de avgörande beslutet har ögonen öppna. Blundar vi och hamnar fel så slår alltid beslutet tillbaka och kommer upp till ytan. Likt cykeln tinar det fram. Det kan vara i form att obehag att gå till arbetet. Konflikter när arbetsuppgifter inte sköts på ett för arbetskamrater acceptabelt sätt. Eller helt enkelt olust inför arbetsdagen och en längtan bort.

Titta dig omkring. Alla ser vi personer som hamnat med fel uppgifter. Hur är det förresten själv. Trivs du? Koppla bort lönekuvertet och statusaspekten. Har du de arbetsuppgifter som passar? Är de lämpliga för dina förutsättningar och förmåga? Hur ofta hamnar du i något som kan liknas vid flow?

Naturligtvis är inte roller och arbetsuppgifter spikade. De kan förändras och anpassas. Men då har vi lämnat det individuella planet och hamnat i organisationsfrågeställningar.