Funderingar och fantasier

Om vi gräver i företagets historia så finner vi en tid när tajmingen var den rätta. Ideer fanns och beslut togs som passade till strömningarna i tiden. Vi gick i takt med omvärldens förändrade villkor. Vi klarade omställningen av företaget från stordatortidens långa cobolkontrakt till affärssystemens framväxande guldålder. Vi var med! Vår inriktning kunde förändras med god lönsamhet. Omställningen var kanske en lyckträff för därefter har företaget hamnat allt längre bort från utvecklingens allfartsvägar.

Den senaste lågkonjunkturen innebar ett uppvaknande. Tiden hann ikapp oss. Intill dess hade de goda åren rått. De hade invaggat oss i tron att lönsamheten hade ingått en helig allians med företaget. Men med kortsiktigt lönsamhetstänkande hade omvärldsbevakningen varit satt på sparlåga. Innan lågkonjunkturen slog till på allvar hördes uttryck som “Vi behöver inte drabbas av lågkonjunkturen” “Vi kör vidare som vi alltid gjort”. Nu visade det sig vara uttryck för skygglapparnas mörka skugga som hindrade en nykter syn.

Visst har ideer framförts men de har oftast avfärdats. När någon ide fått uppmärksamhet har alltid luckor funnits i helhetsbilden. Något har saknats. Ibland har vi använt fel byggstenar i arkitekturen men framför allt har det varit ett fumlande med hur iden ska tas ut på marknaden. Förändringen har aldrig kunnat ta steget fullt ut och bli företagets nya huvudspår.

På programutvecklingens område gör sig bristerna i en utebliven internetsatsning sig allt tydligare påmind. Utvecklingen som alla anammat. Vi står oss slätt mot de som tagit till sig webtekniken. Vi kan inte ens värja oss för penninghungriga säljare som förkunnar att html är död när de vill sälja sitt slutna framework som byggts som skal ovanpå Silverlight. Undersöks saken närmare så visar det sig att till och med MicroSoft ansluter sig till samlingen runt html5. På nätet ger silverlightutvecklare uttryck för sin förtvivlan. Deras val av utvecklingsmiljö ifrågasätts och vi har vilseförts på grund av bristen på kunnande om vad som är utvecklingen huvudlinje.

Omvärldsbevakning är svårt. Hur skiljs de många återvändsgränderna från utvecklingens huvudspår. Hur fattas de rätta besluten? Är det genom kunskapens elitistiska ögonpar eller genom de mångas allseende öga? Vilka intressen ska besluten baseras på när det gäller omvärldsbevakning?

Kan företag ha själ? Finns en speciell anda i vårt företag? Många talar om en speciell företagsanda medan andra menar att den håller på att gå förlorad. Eller är det bara ett nostalgiskt uttryck den har aldrig funnits? Jag vill lyfta fram några saker som styrker påståendet att den företagsandan som en gång fanns håller på att gå förlorad.

Om vi backar bandet och granskar siffrorna för personalomsättningen så är det en markant skillnad. Från ett läge när det var en sensation om någon slutade till ett läge där listan på de som valt att lämna företaget är lång. Om orsakerna undersöks på individnivå kan naturligtvis en lång rad faktorer pekas ut. På ett övergripande plan går det inte att bortse från att alternativen tett sig bättre utanför företaget väggar. Finns företagsandan är det ett sammanhållande kitt som håller ihop arbetsgruppen. Det är något positivt som motverkar hög personalomsättningen.

Förr när jag hade vägarna förbi företaget på kvällar eller helger lyste det ofta i något fönster. Orsaken kunde vara allt från problem som måste lösas till bevakning av batchkörningar. Det kändes naturligt. Ansvaret låg hos konsulten som kunde ta de nödvändiga besluten utifrån sin arbetssituation. Nu pratas det om skillnader mellan övertid och beordrad övertid. Begreppet beordrad övertid ger mig rysningar och kalla kårar. Ska det överhuvudtaget finnas i ett personalägt företag. Ansvar tas bort från konsulten. Vad blir det av företagsandan?

Vi har varit dåliga på att synas. Det västerbottniska uttrycket “man ska inte förhäva sig” kan också tas som uttryck för den företagsanda som en gång fanns. En anda som inneburit att kunder som anlitat oss har känt trygghet. Vi har utan åthävor känt ett djupt engagemang för våra kunder. Får de inte samma fokus idag? För engagemang är direktkontakt med kunden viktig. I dialogen får vi större förståelse för kundens frågeställningar. De finns krafter i företaget som försöker göra kundkontakten till en exklusiv rättighet för några få. Förutom skapande av flaskhalsar i arbetsprocessen och ökat slöseri med dubbelarbete så tar det bort engagemanget för kunden. En viktig del i företagsandan.

Hjälpa varandra internt har varit en naturlig del i arbetet. Det har varit en del i företagsandan. Nu ska frågan lyftas och göras om till administration via helpdeskärenden eller bli föremål för resursallokering och resursplanering. Konsulten har blivit en resurs som ska planeras. En miljö är på väg att skapas som tar död på det naturliga samarbetet. Det finns också en allvarlig syn där hjälp och samarbete söks externt istället för att lösas internt. Vi är inte längre ett samarbetande lag. Företagsandan är på väg att gå förlorad.