Vi byter blad i almanackan. Juli övergår i augusti och de ljusa sommarkvällarna börjar få ett stänk av augustinattens mörka toner. Det är skördetid. För min del förknippas skördetiden med skogsturer iförd bärplockare och hink. Skogens blå guld är det som lockar. Slutresultatet blåbärssylten blir godare för varje år. Antagligen har argumenten om deras nyttighet slagit sig på smaken. Varje morron förgylls när de utgör komplement till filen och flingorna. Så här ser det ut när det är dags för hemfärd från skogsturen.
Skogens blå guld
När blicken vänds mot arbetslivet och jag tittar i backspegeln så måste erkännas att jag också där varit med om en skördetid. Jag hittade fram till smultronstället. Inte planerat utan snarare lyckliga omständigheter. Det som brukas kallas ligga rätt i tiden. Vi förflyttar oss tillbaka till tiden innan internet. IBM satsade på en ny minidator som fick namnet AS400. En kombination av det bästa från föregångagarna S/38 och S/36. För plattformen lanserades programvara som passade perfekt för kunder i mellanskiktet. Några i raden var de tre i:na Intentia, IFS och IBS. Pusselbitarna stämde. Kunderna strömmade till. Allt föll på plats och skörden kunde inkasseras.
Bärställen kan vara flyktiga. Under några år fylls hinkarna men helt plötsligt till synes utan förvarning får man söka förgäves. Skördetiden är över. Så är det också om utsiktspunkten riktas mot arbetslivet och de erfarenheter jag har. De tidiga framgångarna för AS400:an får de ansvariga för plattformen att helt missa två avgörande förändringar. Det för användarna så tilltalande grafiska gränssnittet och revolutionen som förändrade allt, internet. Då hjälper det inte att byta namn till iSeries och i5 eller göra några halvhjärtade försök att haka på trenderna. Tåget hade redan lämnat stationen.
När Java gjorde sitt segertåg med “write once and run anywhere” så hakade Intentia på. De ville ta marknadspoäng genom att vara först. Tyvärr blir inte dålig strukturerad procedurkod bättre när det sker en rak konvertering till ett objektorienterat språk. Till en början var tillväxten god men peaken kom och med den problemen. Programvaran köptes upp först av Lawson och nu senast Infor. Användarna troppar av en efter en och nya tillkommer inte. Allt typiska tecken på en programvara som nått slutfasen i sin livscykel. Bärstället är rensat. Alla bär upplockade.
Hur ska man reagera när bären verkar ha övergett det vanliga stället. Ett sätt är att byta blåstället mot de finare inköparbyxorna. Ta sig ner till centrum och söka bären bland torghandlarnas utbud. Köpa in istället för att själv svara för hela förädlingskedjan. Från företagshorisonten är den möjligheten inte öppen om själva bärplockningen är inkomstkällan. Då återstår bara alternativet att bege sig ut i skogen på spaning. Var finns nya bärställen? Om terrängen är bekant underlättas sökandet.