Löpande band

En kort period i mitt liv tillbringade jag vid ett löpande band. Närmare bestämt Haldafabriken i Svängsta. En stor industri för tillverkning av skrivmaskiner belägen i en liten ort vid Mörrumsån i Blekinge. Facit-koncernen som på den tiden dominerade den svenska marknaden för kontorsmaskiner hade kommit ut med en ny elektrisk skrivmaskin. Inget nytänkande som IBM:s variant med skrivkula utan den byggde på en traditionell konstruktion med typarmar. Anledningen till min vistelse var ett fabrikationsfel som upptäckts. Från Facits verkstäder runt om i landet rekryterades extrapersonal för att åtgärda felet. Det var några delar som måste bytas ut innan maskinerna skeppades ut från fabriken. Min uppgift var att plocka isär, byta ut och justera in de nya delarna. När uppgiften var klar rullades maskinen vidare på bandet mellan arbetsbänkarna och från andra hållet rullades nästa maskin fram som skulle åtgärdas.

Det var i slutet av 60-talet och epoken med löpande band eller Fordismen som den också kallas höll på att tappa sin dominans. Redan ett halvsekel tidigare hade Henry Ford börjat organisera arbete utifrån ett löpande band vid sin bilfabrik i Highland Park, Detroit. Han tillämpade Taylorismens uppdelning av arbetsmomenten och specialisering med monteringsbandets kontrollerande flöde. Masstillverkning med standardiserade produkter fick stort genomslag. Blev dominerande.

Men massproduktion behöver avsättning. Andra sidan av myntet är masskonsumtion men det är inget som rullar på utan störningar. Efterfrågan behöver pushas när nedåtgående spiraler riskerar systemet. Den gemensamma offentliga sektorn blev kraften att hålla hjulen rullande. Med keynesiansk ekonomisk politik har efterfrågan stimulerats vid konjunkturnedgångar. Utbyggnaden av välfärdsstaten är också en viktig faktor som stötdämpare. Fordismens industrier med massproduktion via det löpande bandet har tillsammans med den offentliga sektorns tvillingbror i form av välfärdsstat och keynesiansk konjunkturpolitik format en dynamisk duo. Men inget varar för evigt. På 70-talet hände något men det är en annan historia.

Många år har gått sedan min vistelse i Blekinge. När jag långt senare reste igenom Svängsta var det inte mycket jag kände igen utöver fabriksgrindarna, ingången till den stora industribyggnaden. Minnet är märkligt. Det mesta skickas till glömskans svarta hål. Skrivmaskiner har också förpassats till historiens skräphög. Bara vi äldre får ännu associationer till ordet skrivmaskin. Plinget vid slutet av raden och stavfel som måste fixas med tippex.

Posted in Arbete, Historia | Leave a comment

Tiden

I mitt barndomshem var det väggklockan som ansvarade för tiden. Under urverket rörde sig pendeln fram och tillbaka i en ständigt upprepande rörelse. Det monotona tickande fick man anstränga sig för att höra. Det tillhörde bakgrundsbruset som annars filtrerades bort. Många decennier senare har jag min klocka i mobilen. Digitalt, inget tickade hörs. Även om den synkroniseras över nätet för att visa rätt tid har den sina brister. När jag är ute och går i vinterkylan är plötsligt allt svart. Mobilen åldras snabbt och dess batteri vill inte längre vara med. Många år mellan väggklockan och mobilen men tiden är densamma. Det är bara hur den visas som ändrats.

Från min uppväxt minns jag också när byn fick besök av en ambulerande biosalong. Ett stort tält restes, bänkar placerades ut och snart var rullarna med filmen på plats. Tyvärr släpptes jag inte in, filmen var barnförbjuden. Det var filmatiseringen av Veinö Linnas “Okänd Soldat” som de vuxna i byn skulle få se. Ljudet trängde igenom tältduken, skjutandet är mitt enda minnesfragment som finns kvar.

Den ambulerande filmvisningen har tagit sig ett annat uttryck idag. Med Netflix tar den sig in i många hem. TV:n utgör filmduken, valet av film är ditt. Från fåtöljen i vardagsrummet blir mitt val den omtalade “Don’t look up“. För mig är filmen en nutidsskildring där de olika rollerna mejslats fram med satir. Forskarna upptäcker en komet som är på väg mot jorden. Enligt deras beräkningar kommer den att träffa jorden om sex månader. Kometens storlek innebär katastrof. Forskarnas varningar blir något annat när de möter politiker och medievärlden. Politiker använder frågan i sin valkampanj och i media försvinner hotet i glättad underhållning. Där finns också nättrollen som bemöter varningen med personliga påhopp. I kulissen ruvar techmiljardären. När han vädrar dollar blir varningen “business as usual”. Kommunikationen har gått förlorad. Alla lever i sin egen bubbla där det är omöjligt att ta till sig forskarnas varning. Egna frågeställningarna överskuggar allt. Är det specialiseringens återvändsgränd? Helheten, det existentiella går förlorad. Filmen kan ses som en karikatyr av miljödebatten.

En twist på samma tema är en serie som finns på SVT Play, “Nedsläckt land“. Tio deltagare delas in i två grupper. Den ena gruppen placeras i en lyxvilla med alla moderniteter medan den andra gruppen får hålla tillgodo med en äldre bondgård. Förutsättningarna förändras plötsligt när de drabbas av strömavbrott. Inget tillfälligt avbrott utan det varar i dagar. Vad händer inom gruppen och mellan grupperna när de utsätts för det oväntade. Reaktionerna är tänkvärda. Visst tar vi allt för givet. Elen i kontakterna, värmen från elementen, vattnet i kranarna och möjligheten att hämta matvaror från välfyllda hyllor i butiken. Men det självklara är inta alls självklart. Vi blir handfallna, måste tänka om, när samhällsstrukturen hackar.

Filmerna visar vår sårbarhet för det oväntade. Är det som jag läste “vi backar in i framtiden med blicken fäst på historien”.

Posted in Historia, Miljö | Leave a comment

Marknaden och samhället

Hur ska historien beskrivas på ett övergripande plan? En berättelse om utveckling från det enkla till det komplexa, stegvisa framsteg till något bättre. Finns alternativ? Jag tar hjälp av en klassiker, Karl Polanyis (1886-1964) “The Great Transformation” som kom ut 1944. Jag hittar den svenska översättningen från 2012 i min egen bokhylla där den fastnat i väntelistan och samlat damm.

Polanyi beskriver tiden från slutet av 1700-talet fram till 1940. En period med stora samhällsförändringar. Det jag tar med mig är den dynamik han lyfter fram. Spänningen mellan marknadens expansion och samhällets reaktion när avigsidorna blir tydliga. Till en början har marknaden en underordnad roll. Den är inbäddad i samhället. Men dess roll ökar och blir dominerande. Med expansion följer också effekter som riskerar en fungerande samhällsorganisationen. Reaktionen kommer och marknadens dominerande ställning trycks tillbaka. Mönstret känns aktuellt. Sedan 1970-talet fram till idag har marknadsmekanismer tagit ett allt starkare grepp om utvecklingen. Blivit dominerande. Även om motreaktionerna ännu inte fått något större genomslag är tendenser väl synlig.

Jag lyfter fram skolan som exempel. Med skolpengen möjliggjordes marknadens införande i det som en gång var den gemensamma sfären. I Sverige har marknadsskolan fått ett starkt genomslag. Internationella jämförelser gör gällande att vi tagit marknadsexperimentet längst. Det är snart 30 år sedan skolpengen infördes. Nu börjar vi se effekterna. Skolan som ska vara en möjlighet att motverka segregationen har istället förstärkt den. Skolföretagen har ekonomiska incitament att få till klasser där eleverna är självgående medan den kommunala skolan har ansvar att erbjuda skola till alla. Det tillämpade kösystemet underlättar snedrekryteringen till skolorna. Listan med negativa effekter av marknadsskolan kan göras lång. Rapporter från fältet är ofta entydiga. Marknadsmekanismen får allvarliga konsekvenser för skolan. Bland politiker är skolan en icke-fråga, märkligt. Om vi använder Polanyis begreppsapparat så kommer inte samhällets reaktion från etablerade politiker utan från civilsamhället, främst den direkt inblandade lärarkåren.

Polanyi lyfter fram guldmyntfoten som ett viktigt begrepp. Grunden för dåtidens trygghet i transaktionerna. Valutasystemet måste vara stabilt när handeln växte. Idag har marknadsmekanismen helt tagit över det globala valutasystemet. Vi har också sett marknadssystemets avigsida, instabiliteten. Bubblor byggs upp och spricker. Lehman Brotherskraschen 2008 fick globala följder när den amerikanska bostadslånemarknaden löpte amok. Kreditvärdigheten ifrågasattes och orsakade en tvärnit på kreditmarknaden. Hur ska man se på reaktionerna från centralbankerna världen över när de räddade marknadssystemet från kollaps genom massiva stödåtgärder? Skapas istället en gigantisk ojämlikhet när pengar pumpas ut på tillgångsmarknader? Vilken form kommer samhällets reaktion att ta?

Det går också att använda begreppen marknadsmekanismernas expansion och samhällets reaktion på dagens ödesfråga, miljön. Marknadstänket har fått ett globalt genomslag. Tillväxt, är ledordet för dagens företag. I styrelserummens kortsiktiga beslutsövervägande finns ingen plats för vår gemensamma miljö. Forskarvärlden slår larm så problemen med utvecklingen är synliga. Politiker samlas. Nu senast i Glasgow, COP26. Resultatet blir gemensamma deklarationer men avståndet till konkreta åtgärder är stort. Hamnar politiker i beslutsångest när de kontaktas av marknadsföreträdarnas lobbyister.

Polanyis analys känns aktuell även idag. När perspektivet dras ut så finns dynamiken, marknadens expansion och samhällets motreaktion. Marknadssystemet måste bäddas in och underordnas för ett fungerande samhälle.

Posted in Historia, marknader | Leave a comment