Promenaden

Jag sitter på pallen intill ytterdörren. Det kräver en stunds förberedelse, koncentration, för att nå hela vägen ner till skorna. De ska knytas. Inget är självklart längre. Men de dagliga promenaderna tillhör fortfarande de dagliga aktiviteterna även om de blivit kortare. Tiden sätter orubbliga spår. Årstidernas återkommande växlingar kan man däremot lita på. De ligger fast. Så här års är utomhustermometern stadigt förankrad på plussidan. Snön är borta på mina upptrampade promenadvägar, så stavarna blir kvar i hallen.

Jag styr stegen upp mot IKSU-hallen, en av de vanliga rundorna. I uppförsbacken innan jag får syn på hallen höjs andningsfrekvensen. Promenadtakten sänks automatiskt. Jag får försöka koppla bort ansträngningen genom att styra tankarna i en annan riktning. Det är nu många år sedan jag gjorde bekantskap med Vilhelm Mobergs romaner. Något i hans texter var skrämmande, de skildrade skeenden över generationer, tidens oupphörliga rörelse och livets ändlighet. För några månader sedan var det dags att förnya bekantskapen med Mobergs texter. Denna gång i form av filmatiseringen av hans roman “Din stund på jorden!” som finns på SVT Play öppet arkiv, en serie i fem delar.

Berättarjaget i serien är svenskamerikanen Albert Carlsson. Han befinner sig i Kalifornien vid Stilla Havets kust där han gör ett slags bokslut över sitt liv. Medan han från sitt fönster ser vågornas eviga rörelse återvänder han ofta i tankarna till sin äldre broder Sigfrid. Han som så gärna ville leva men dog ung. Det är också Sigfrid som får uttala de smått magiska meningarna

Ta vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!

En uppmaning som kräver eftertanke.

Om Mobergs uppmaning pekar på individens ansvar för valet av livsbana så är insikten från dagens corona-epedemi ett bra komplement. I dagens nätverkssamhälle är vi alla sammanlänkade, beroende av varandra. Virusets spridning ger oss insikten att vi är osynligt kopplade till varandra.

När jag passerar polishögskolans nybyggda lokaler väcks jag ur mina tankar av några kraftiga rop. Elever vid skolan tränar utomhus på handfasta ingripanden. Ett tecken i tiden. Vad finns runt hörnet när alla inte har samma möjligheter, skolsegregationen skenar. Vad händer när vissa pekas ut “de hör inte hit”. Klimatet hårdnar. Men det är inte bara politikernas ansvar utan vi andra är också delaktiga. Det är vi som förser politiker med makt. Jag ökar takten. Eftermiddagskaffet får bli promenadens belöning.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Tre ekonomer

Är en nyorientering inom ekonomiområdet på väg? Tre ekonomer eller närmare bestämt tre kvinnliga ekonomer pekar på olika delområden som bör sättas under lupp.

Först har vi Stephanie Kelton, en av de ledande företrädarna för Modern Monetary Theory, MMT. Aktuell med boken som i svensk översättningen fått titeln “Underskottsmyten”. Det som MMT och Stefanie Kelton försöker lyfta fram är kunskap om penningsystemet. I boken går hon igenom ett antal myter. En av dessa är att behandla staten som ett hushåll. Vi måste alla hitta balansen mellan inkomster och utgifterna. Men denna restriktion gäller inte för staten i ett land med egen valuta. De sitter så att säga på sedelpressarna. Pengarna är ingen begränsning. Den statliga budgetrestriktionen är en myt. Nu i coronatider har vi sett tydliga exempel på att pengar inte saknas. Riksbanken har muskler att pumpa ut omfattande likviditet i systemet.

Penningutgivarens privilegier är verkligen en guldgruva för de styrande. Vad blir tillämpningen när polletten trillat ner? Ska de fortsätta som idag med att skicka ut färska pengar på tillgångsmarknaderna. Hålla igång efterfrågan på dessa marknader och driva upp priserna då tillgångar byter ägare. Bidra till en positiv utveckling för de som är aktiva på dessa marknader. Öka deras förmögenhet.

Om pengarna inte utgör någon begränsning så pekar MMT istället på reala resurser. Pengar kan enkelt skapas med en knapptryckning. Det är något helt annat med tillgången på kunnig arbetskraft, nödvändiga verktyg eller insatsvaror. Det är där vi har begränsningen.

När fokus flyttas från den monetära till reala sidan är steget inte långt till den andra ekonomen jag vill lyfta fram, Kate Raworth. För några år sedan kom hon ut med boken “Donut Ekonomi”, också den finns i svensk översättning. Hon försöker ge en bild av det ekonomiska området i en jämförelse med två cirklar, en yttre och en inre, liknande en munk. Den yttre cirkeln beskriver jordens ekologiska tak. Ett begrepp som påminner om de planetära gränser som tagits fram av Stockholm Resilience Centre och dess ledare Johan Rockström.

Den inre cirkeln utgör det social fundamentet. Det som är nödvändigt för en trygg och rättvis zon för hela mänskligheten. Mat, hälsa och bostad är grundläggande. Men också fred, rättvisa och jämlikhet behövs för en trygg värld. Utrymmet mellan den yttre och inre cirkeln är det område vi måste hålla oss till.

Hur skapas det som vi alla behöver? Ja, då kliver den tredje ekonomen fram, Mariana Mazzucato. Hennes bok “The value of everything” lyfter fram diskussionen om värde inom ekonomiområdet. Vad skapar värde och hur extraheras det. En gammal diskussion inom ekonomisk teori som åter behöver komma i fokus. Nu i coronatider har vi kunnat läsa om vad som bör prioriteras, samhällsviktigt verksamhet. Olika värdering utifrån ett samhällsperspektiv.

Efter andra världskriget fram till 70/80-talet gällde keynsianska tankegångar. Därefter tog chicagoskolans nyliberala teser över och blev helt dominerande. Är det åter dags för ett paradigmskifte efter femtio år med nyliberalism? Ja, då är dessa damer beredda att ge sina bidrag.

Posted in Ekonomi | Leave a comment

Beslut

Ibland ser man personer med handlingskraft. Det finns ingen tvekan i besluten. Korta ledningar mellan frågeställning och vägval. Det verkar gå så lätt. När jag blickar bakåt hittar jag något helt annat. I min erfarenhet finns nödvändigheten av knuffar för att ta steget från tanke över till handling. När jag satt med ett verkstadsjobb men ville något annat fick Facit-krisen bli knuffen att byta spår. Universitetslivets tidsbegränsade befattningar kom som en hjälpande hand för att ta mig in i datorvärldens labyrinter. Ett positivt byte. Eftersom handlingskraft hos mig varit en bristvara så känner jag en viss beundran när jag ser personer som visar prov på det självklara och lätta i vägvalen. Närhet till beslut.

Månntro är min vånda inför beslut, dess vikt, de är oåterkalleliga. Så när jag först såg uttrycket “besluten idag skapar morgondagens verklighet” fastnade det direkt. Dessa fem ord uttrycker något centralt. De poängterar vikten av dagens beslut för situationer vi kommer att hamna i. Nu blir det inte alltid som man tänkt sig men avsikten ger en första indikation. Under resans gång kommer avvikelserna att uppenbara sig. Dags för nya beslut i tidens ständiga ström. Beslutsprocessen är det jag hakat upp mig på i denna fundering.

Lämnar vi det personliga och tar steget till ett övergripande plan så kan vi närma oss beslutsprocessen och dess underlag utifrån en tredelning. Politiker som bestämmer de gemensamma spelreglerna och tar sina beslut utifrån ett samhällsperspektiv. För affärsvärlden, marknadens stora aktörer är vinstmöjligheter allt överskuggande när besluten klubbas i slutna styrelserum. Den tredje delen är medierna som ska granska de övriga. Skapa diskussion och förmedla bilder av hur det ser ut i olika miljöer. Gräva fram missförhållanden. Denna tredelning är ingen självklar uppdelning. Gränsdragningen är rörlig, dynamisk.

Håller politiker på att outsourca sitt beslutsfattande? Frågan känns berättigad när man reflekterar över några utvecklingstendenser. Först har vi den omfattande privatiseringen som genomförts. Dels direkt där verksamhet skickats ut till privata aktörer på marknaden och dels indirekt då egen verksamhet i statliga och kommunala bolag ska bedrivas enligt marknadsmässiga principer. Det som kunde vara beslut utifrån en politisk värdeskala har flyttas över till marknadens enögda vinsttänkande.

Politikers beslutssituation förändras också på ett annat sätt. Runt de förtroendevalda finns en allt större grupp anställda med uppgift att bedriva politik, till exempel som politiskt sakkunniga, politiska sekreterare, pressekreterare och kommunikatörer. Vi ser det som tendenser där politiker skjuter över beslut på experter. Inom ekonomiområdet får Riksbanken allt större oberoende och nu senast med coronan har Folkhälsomyndigheten fått träda fram. Politikerrollen förändras. Vad blir det kvar när så kallade experter tar över. En yta, ett skådespel, en politisk debatt där sakfrågor kommer i bakgrunden. Besluten fattas någon annanstans. Politikern fångas i PR-konsulternas rekommendationer. Demokratin desarmerad på innehåll.

En helt ny bransch har också vuxit fram för att påverka politiska beslut, lobbying. Marknadens aktörer ser bra utdelning på sina insatser om politiska beslut påverkas i viss riktning. Resurser ger inflytande. Tillsammans med tendensen att allt mer av tillgångarna samlas i toppen bildar en farlig front mot demokratin. Resursstarka personer, ska vi kalla dom oligarker, kommer in bakvägen till politiska beslut.

Traditionella medier är också satta under attack. När de stora internetaktörerna tar över annonsintäkterna är gammelmedia de stora förlorarna. Deras största intäktskälla går förlorad. Sammanslagningar, nedläggning av lokalredaktioner och höjningar av prenumerationsavgifter blir följden. Framtidsutsikterna är dystra. Vi blir allt färre som är beredd att betala för att behålla morgonrutinerna. Börja dagen med en kopp kaffe och samtidigt bläddra i dagstidningen. Frågan är om de stora sociala medierna kan och vill axla gammelmedias roll. Lämna kvartalsrapporter och tanken på börskurser för att lägga mer fokus på granskning av makthavare, såväl politiska som marknadsaktörer.

Medierna är också attackerade från ett annat håll. Bruna politiker eller snarare dess svans försöker med hot om våld tysta journalister som vågar uttrycka åsikter som går emot deras uppfattning. Allvarligt, speciellt med tanke på hur nuvarande politiska situationen ser ut.

Gränserna mellan politik, marknad och media är på väg att förändras. Det ser mörkt ut om alternativen står mellan marknadens totala utbredning och den bruna totalitarism. Hur tar politiker tillbaka mark från marknaden? Beslut för det gemensamma måste fattas utifrån behov inte vinstintressen. Sociala medier måste genomgå en stor omvandling om de ska axla gammelmedias roll. Inom marknadssfären behöver styrelserummen öppnas upp för mer demokrati och riskkapitalsters kortsiktiga beslut ersättas av hållbart miljömässigt tänkande.

Var finns hoppet? De unga sitter med kraften när de inser att dagens beslut blir deras framtid.

Posted in Demokrati, Ledarskap, marknader, Uncategorized | Leave a comment