Perspektiv

Jag sitter framför datorn när mitt öra registrerar något som får mig att haja till. Bakom min rygg i vardagsrummet är TV:n igång. I programmet “En bok en författare” intervjuas Dan Jönsson om sin nya bok “Ingenmansland”. Hans ide att besöka ett antal orter runt om i landet lockar min nyfikenhet. Han lämnar inte bara kulturjournalistiken utan också de trygga samtalen och diskussionen med kompisar och kollegor. Allt med givna utgångspunkter och referensramar. Under ett års tid ska han besöka en ny ort varje månad. Orter som bland annat Flen, Fredrika och Haparanda. Där ställs helt andra frågor. Frågeställningarna utifrån andra perspektiv än de som är gångbara i mediasverige.

Iden att försöka fånga något “annat” känner jag igen. För några år sedan på ett personalmöte väcktes frågan “vad ska vi ha personalmötena till”. Personalmöten samlade alla i företaget en gång i månaden. De hade sin givna agenda. Jag blev väldigt överraskad av frågeställningen. Det bröt ett förutsägbart mönster. Ännu mer överraskad blev jag av den mängd ideer som kom fram. Utan förberedelser och utan eftertanke presenterades en lång rad intressanta möjligheter. Inte bara personalmötet utan hela företaget kunde vitaliseras. Ideerna fick aldrig sin praktiska uppföljning men det är en helt annan historia. Frågan som väcktes var ett försök att se företaget utifrån andra ögon. Samma ide som är utgångspunkten för Jönssons bok.

I linjeorganisationernas värld med sin fasta hierarkiska struktur är ansvar, beslutsordning och informationsvägar givna. Varje nivå har sin chef och sina underställda. Chef på en nivå innebär också underställd på nästa högre nivå. Rapportering och kommunikation är fastställda. Fördelen med organisationsformen finns att hämta i kommunikationen sägs det. Informationsutbytet ska i huvudsak ske mellan överordnad och underställd. Genom uppdelningen i ett hierarkiskt mönster kan därigenom det totala behovet av information minimeras. Jag vill peka på det rakt motsatta. Istället för en fördel är det en svaghet. I praktiken blir minimeringen av kommunikationsvägarna också ett begränsning. Information filtreras och tappas bort. Synfältet smalnar av.

Hur gick det med Jönssons bok. Jag beställde boken. Väntad och till slut damp den ner i hallen tillsammans med reklam och några räkningar. Efter läsning av boken slår det mig att min förväntning på boken var helt felaktig. Jag tvingas tänka om. Istället för att se verkligheten med andra ögon och med andra perspektiv som jag förväntat mig så blir jag varse något helt annat. Jönsson beskriver orterna han besöker som främmande och ödsliga. I några fall till och med kusliga. Det finns ett motstånd. Han vill inte vara där. Än mindre kan han tänka sig leva i detta ingenmansland. Han vill behålla sin plats i mediasveriges kulturliv. Något annat perspektiv vill han inte ha. Behållningen av boken blir detta motstånd. Vad är motiven bakom detta motstånd? När tidens förändring tränger på träder motståndet fram där positioner och roller ifrågasätts.