Jag tillbringar en hel del tid vid datorn. Alldeles för många timmar för att våga mig på en summering. Ibland när jag surfar dyker det upp rubriker som får mig att haja till. Något som avviker. Något som inte stämmer med min verklighetsbild. Nu senast är det två utspel som får min politiska karta att lösas upp. Utspelen rör banksektorn och tvingar fram en omprövning av den politiska vänster höger skalan.
Först har vi den här artikeln där moderaten Anders Borg gör ett utspel om bankernas utdelning. Även om bankerna just nu visar goda vinster varnar Borg för utdelningar. Det är något han inte vill veta av. Budskapet är tydligt. Med tanke på det ekonomiska läget känns det rimligt. Så långt är allt ok.
Därefter stöter jag på svaret från Thomas Östros. Socialdemokraten som under många år varit ledande talesman för partiet i ekonomiska frågor. Han fördes också fram i diskussionen om partiledarposten. Nu vd för bankföreningen. Östros sågar Borgs utspel. Han försvarar bankernas möjlighet att ge utdelning till aktieägarna. Jag hoppar till. Min politiska kartbild har hamnat upp och ner. En ledande socialdemokrat intar en ståndpunkt som i mina ögon placerar honom långt ut på högerkanten medan moderaten Borg rör mot den socialdemokratiska mittfåran. Omvända världen.
Idag visar bankerna stora överskott. Är de ett resultat av räntemarginaler på hushållens bolån? Klart är i varje fall att hushållens belåning ökat kraftigt de senaste åren. Krediternas omfattningen är i storleksordningen 160 procent av den disponibla inkomsten. Riksbankschefen Stefan Ingves menar att belåningen inte får överstiga 200 procent. Andra pratar om en bostadsbubbla. Skenande krediter som framförallt är kopplade till inköp av villor och bostadsrätter. En del hävdar till och med att det inte är frågan om utan när kraschen kommer.
Vad händer när ekonomin börjar hacka. Varsel. Arbetslöshet med kraftigt reducerade inkomster. Prisökningarna på bostäder upphör och vänds till sin motsats. Lån som överstiger bostadens värde. Räntebetalningar ställs in då inkomsterna minskar. Det är lätt att måla upp ett mörkt framtidssenarium. I denna bild infinner sig frågan vem som betalar för kreditförlusterna när banker är för stora att gå omkull. Naturligtvis måste jag ge Borg rätt. Utdelning försvagar bankerna i ett läge när de bör förbereda sig på problem.
Jag förundras över det politiska fältet. Det stämmer inte med mina förutfattade föreställningar. Moderater som intar i mitt tycke socialdemokratiska ståndpunkter och socialdemokrater som argumenterar för ideer som i min kartbild placeras långt ut till höger. Kompassen fungerar inte längre. Vad är det som håller på att hända. Är skalan vänster höger på väg att rämna. Vad ska vi ersätta den med?