Individuellt och gemensamt

Jag har intagit horisontalläge i vardagsrumssoffa. Läslampan är tänd och i min hand håller jag en rosaskimrande bok. Det är Nina Björks “Lyckliga i alla sina dagar”. Hennes beskrivning av valrörelsen 2010 väcker mitt intresse. Den lockar fram ett antal reflektioner. Hon sammanfattar valrörelsen i en talande bild.

“Den söndag som föregick valsöndagen ägnades hela DN:s förstasida åt riksdagsvalet. >>Så påverkar valet din plånbok<< löd rubriken. Underrubriken löd: >>Räkna ut hur din ekonomi blir med blått eller rödgrönt styre<<“

Nina Björk ser valrörelsen som ett farväl till den politiska människan. Den som tänker på de gemensamma, kollektiva och solidariska. Visst har hon rätt. Nu ser vi istället politiker som jämför sig med direktörer i en koncernledning. De ska styra AB Sverige med sin affärsplan. Relationer till mediaetablissimanget är viktig. När det politiska samtalet handlar om kronor och ören anas en endimensionell människosyn. Röster köps från ”homo economicus” med utspel om individuella fördelar. De åtråvärda taburetterna ska nås med röstmaximering. Var finns visionerna? Vem försvarar då det gemensamma?

Allmänningens dilemma (tragedy of the commons) är ett uttryck för situationer när ett antal personer ska samarbeta. De handlingssätt som är bäst sett ur ett individuellt perspektiv är dåligt om det betraktas från gemensamma intressen. Konflikten mellan det individuella och det gemensamma kan åskådliggöras på många sätt. Ett exempel är följande när en gemensam resurs konsumeras.

I ett havsområde fiskar ett antal yrkesfiskare. De fiskar för mycket och fångsterna minskar. Varje fiskare fiskar då fler timmar för att behålla sin inkomst, vilket leder till att fisken tar slut ännu snabbare.

De lösningar som förs fram på detta problem är antingen privat ägande eller statlig styrning. Vänder vi åter blicken mot dagens politiker ser vi ofta deras val av privatisering som lösning. Låta marknaden ta över när statlig styrning och reglering hackar.

Finns ett tredje alternativ? En som söker vägen mellan privat ägande och statlig styrning är Elinor Ostrom, nobelpristagare i ekonomi. I sin bok “Allmänningen som samhällsinstitution” beskriver hon lyckade försök att lösa allmänningens dilemma med självorganisering. Några slutsatser hon drar är. Regler utformas lokalt av de berörda. Enkel konfliktlösning med sanktionsmöjligheter. Organisationen sanktionerad av myndigheter.

Är det till självorganisering vi får lita när det gäller försvaret av det gemensamma? Organisering på gräsrotsnivå. Jag vänder mig oroligt i soffan. Helt plötsligt har ansvaret för det gemensamma kommit närmare. Självorganisering det innebär ju du och jag. Även om jag släcker läslampan har jag svårt att bli av med tanken. Vart är vi på väg? En gammal berättelse som sägs komma från cherokeeindianerna får avsluta dagens fundering.

En indianhövding berättade om livet för sin son och sa:
-Inom varje person lever två vargar. Den ena vargen är god, osjälvisk, barmhärtig, förlåtande, positiv och fördomsfri. Den andra vargen är självisk, ilsken, arg, ond, bestraffande och hämndlysten. Dessa två vargar slåss konstant.
Sonen:
-Men vem vinner då?
Indianhövdingen:
-Den du matar.