Juholt

När jag i TV-programmet Agenda ser lanseringen av boken “En marsch mot avgrunden” av Margit Silberstein och Tommy Möller väcks något till liv som jag trodde var glömt. Juholts korta tid som partiledare för socialdemokraterna. Alla turer i media berörde mig djupt. När frågan diskuteras känner jag fortfarande en upprördhet som är svår att förstå. Varför ska en fråga jag inte kan påverka vara adrenalinhöjande? För att komma närmare vad som pågick bakom kulisserna och förstå min reaktion försöker jag hitta svaren i två böcker. Dels den ovan nämnda “En marsch mot avgrunden” och dels Fredriks Lobers “Juholt – utmanaren”.

Inte bara sociala medier har följare. Även inom gammelmedia finns många som hakar på. Ordvalet kan variera men budskapet är detsamma. Om tillräckligt många journalister spinner vidare så är drevet igång och självgående. Uppnås inte den kritiska massan självdör nyheten och glöms snabbt bort. Kalla Faktas avslöjande om turerna i SAABs flygplansförsäljning i Sydafrika är det senare. Här hakar inte kvällstidningsreportrarna på när det visar sig att Stefan Löfven varit inblandad. Istället blir det ett internt bråk på TV4. Det slutar med att programledaren Lennart Ekdal efter dryga 20 år på TV4 ersätts som programledare för Kalla Fakta.

På biblioteket finns Lobers “Juholt – utmanaren” som e-bok. Jag laddar ner den till plattan. Boken ger en bra bild av människan Juholt. Han som gärna kastar sig in i debatter och reser runt och pratar politik med fotfolket inom partiet. Här visas också den djupa konflikt som finns inom det socialdemokratiska partiet. Den nyutkomna boken “En marsch mot avgrunden” som jag hämtar hem från Akademibokhandeln har en helt annan utgångspunkt. Men också här framgår tydligt vilka stora motsättningar som finns inom partiet. I båda böckerna är personfixeringen genomgående. Är det tecken på att partiet saknar visioner och gemensam färdriktning? Allt reduceras till enstaka frågor och personcentrering. Position inom partiet är viktigare än en strategi för hur samhället bör utvecklas.

För mig känns det naturligt att lobbingverksamheten går på högvarv när en ny partiledare ska utses. Men när väl beslutet är fattat så borde stridsyxan grävas ner. Men istället eskalerar falangstriderna. Den nya ledningen ifrågasattes direkt. Kongressbeslutet att tillsätta en partiledare som inte tillhör partieliten måste “rättas till”. Krypskyttet är igång och drevet skapas genom internt läckage till media. När Mona Sahlin i sitt tal till den nye partiledaren på kongressen utbrister i “Du har ingen aning om vad som väntar dig” kan det så här i efterhand tolkas som en krigsförklaring.

En stor del av min upprördhet beror på den ytliga bild som presenterades i media. De etablerade journalisterna måste ha känt till de förbittrade interna striderna inom partiet. Är det lättare att spinna vidare på uppgifter “från säker källa” än att försöka gräva efter bakomliggande orsaker.