För några veckor sedan var jag på en föreläsning som handlade om ledarskap. När jag tittade runt bland åhörarna kunde jag konstatera att de flesta var runt 30 och på väg in i arbetslivet. Min närvaro kan tyckas märklig. Jag som lämnat arbetslivet bakom mig. Men arbetsplatsfrågor har fortsatt vara ett ämnesområde som berör. Frågan är snarare varför diskussioner om förhållanden på arbetsplatser inte har en centralare plats i samhällsdebatten. Alla med heltidsjobb tillbringar en stor del av sin tid på sitt arbete. I många företag fungerar ledarskapet dåligt. En möjlighet är att se sig omkring och ta del av andras idéer. Försöka lära av alternativen.
Under två timmar presenterade Annika Steiber sina tankar runt ledarskap och managementmodeller. Hon hade undersökt Google från insidan och sammanställt sina insikter i boken Googlemodellen – Företagsledning för kontinuerlig innovation i en snabbföränderlig värld. Hon menar att den typ av ledarskap som vi kan se hos Google och några andra företag är början på något nytt. Ett paradigmskifte. På samma sätt som GM på 20-talet och Toyota på 80-talet menade hon att Google nu en bit in på 2000-talet är på väg att genomföra ett skifte i hur företag leds. Ni som inte var närvarande kan ta del av hennes tankegångar i denna inspelning när hon gästade Mittuniversitetet.
Trots att jag varit verksam inom databranschen har jag svårt att översätta hennes begrepp till något konkret ur min egen erfarenhet. Innovativa företag och ständig förändring känns främmande. Blockeras termerna av den ryggsäck jag bär på i form av förstelnade strukturer. Inte lätt att tänka i nya banor när förändringar bemötts med misstro. Något som jag tar med mig från föreläsningen är att människan måste stå i centrum. Det kreativa, skaparkraften måste frigöras. Företagskultur och gemensamma visioner är andra viktiga faktorer.
Arbetsplatser är komplexa. Många detaljer. Svårt att greppa. Jag får ta till förenklingar för att få ordning på spretande minnesbilder. Lyfta fram tre viktiga dimensioner. Det är här de tre M:en kommer in. Miljonerna, Makten och Människorna. Låt oss betrakta arbetsplatser från dessa utgångspunkter.
I den första dimensionen, Miljonerna, är allt mätbart i kronor. Ekonomismen är satt i förarsätet. På alla beslut i företaget läggs ett ekonomiskt raster. Jämförelse med budget blir centralt. Exempel där ekonomismen tagit styråran är företag som köpts upp av riskkapitalbolag. Ledningen har ett klart uttalat mål. Värdet mätt i kronor vid exit-tidpunkten ska maximeras. Men det finns andra markörer som tyder på att ekonomismen fått en stark ställning. Ett sådant tecken är när ekonomifrågor får en dominerande plats på interna möten. Ekonomi-tänket blir vägledande i de flesta beslut. Utfallet från igår är bestämmande för framtiden. Här är också svagheten. När externa förändringar knackar på dörren står ekonomen handfallen. Först när förändringen syns tydligt i uppföljningens siffror kommer den upp på bordet. Då kan det vara för sent.
Andra dimensionen där M:et står för Makt är svårare att identifiera. Här har vi både förnekelse och dolda agendor. Intern politik och maktkamp finns närvarande under ytan men först när den bubblar upp blir den påtaglig. Jag gör ändå ett försök att plocka fram några tendenser som tyder på att denna dimension fått grepp om arbetsplatsen. Hierarkier är viktiga. Interna problem löses med fler chefsnivåer. Om karriärvägar handlar om möjligheten att avancera till en högre chefsnivå är det ett tydligt tecken. Beslut centraliseras och handlingsmöjligheter begränsas på lägre nivåer med arbetsbeskrivningar. Det auktoritära ledarskapet frodas. Individualismen manas fram. Intern maktkamp kan vara förödande, hota organisationens existens. Hur hålls maktdimensionen på plats? Steiber berör i sitt föredrag hur Googles bekämpar tendenser till byråkratisering. Här är medvetenheten och viljan hos högsta ledningen central. Tendenser åtgärdas på ett tidigt stadium. En gemensam vision som är mer än bara ord bidrar också till att hålla intrigspelet borta.
Det mesta av det jag tar till mig av föredraget sorterar jag in under det tredje M:et, Människan. I dagens arbetsplatser känns det naturligt att sätta människan i fokus. Det är här kunnandet, innovationsförmågan finns. Det får inte sättas hinder för motivationen. Både ekonomismen och byråkratisering tar udden ur medarbetarnas möjligheter. En platt organisation blir viktig. Ledare ser som sin huvuduppgift att vara coach. Både se och ta tillvara potentialen hos underställda. Prestigelöshet och ödmjukhet är andra viktiga faktorer i företagsklimatet.
Vilken känsla infinner sig när du vaknar och det är arbetsdag. Finns glädjen där? Är det dags att lyfta fram frågor som rör arbetsplatsmiljön. En viktig diskussion.