Jag fortsätter på temat från förra inlägget, förhållandet på arbetsplatsen. Är det möjligt att skapa en arbetsplats byggd på gemenskap med gemensamma värderingar? En arbetsplats där alla går i takt. Helt enkelt en arbetsplats att längta till. När jag betraktar en flock med fåglar slås jag av tanken “har vi något att lära”. De behöver inget centralt maktcentra som delar ut order. Flocken blir en egen organism, får ett eget liv. Riktningsförändringar är vältajmade. Samordningen total.
Är gemenskap en möjlighet eller ouppnåelig utopi. En mörk bild målar Stig Dagerman upp i sitt drama “Streber”. Trots att det snart gått 70 år sedan han skrev dramat känns det fortfarande aktuellt. Bakgrunden är att fyra vänner startat en bilverkstad. De vill komma bort från slitet för andra. Bli sina egna. Själva styra verksamheten och behålla resultatet.
Jag plockar ut några detaljer från dramat. I de två inledningsscenerna möter vi John respektive Åke. De är något på spåren, känner att något är fel med situationen på sin arbetsplats. Känslan gnager men den är svår att ringa in, beskriva i ord. De anar att Blom har något i kikaren men diskussion är omöjlig eller som John säger. “Han skulle skratta ut mej om jag sa honom rakt i ansiktet vad jag tänker”
Vi får också följa Blom, strebern. Han är trött på slitet och vill få det bättre. Han känner sig bättre än sina kompanjoner. Är värd lite mer. Bli något mer än en simpel arbetare på golvet. Han vill komma sig upp. Den gemensamma drömmen har fått ge plats åt en individuell lösning. Han ska klättra. Han blir helt fången i sina avsikter. Alla i hans omgivning blir brickor som ska utnyttjas i planen. Hans spärrar försvinner. I Blom ser vi en mästare på att utnyttja de andras svagheter. Han ljuger och manipulerar allt för att få andra att agera som stödtrupper i sin hemliga agenda.
Bloms plan avslöjas i scenen när han möter direktören. Ägaren till en kedja av bilverkstäder. Direktören vill inlemma ytterligare en verkstad i sitt revir. Här ser Blom sin chans. Han lovar att övertala sina kompanjoner att sälja i utbyte mot en föreståndartjänst.
Mötet när Blom övertygar de andra om att verkstan måste säljas är sinnrikt. Han kan spela på trådar som de andra inte kan värja sig emot. Åke som bjuder störst motstånd avväpnas på ett utstuderat sätt. Blom utnyttjar också kännedomen om den fjärde kompanjonens, Pelles, spelskulder. Får honom att bli en marionett och helt ställa upp för Blom.
I Dagermans drama får vi följa en arbetsplats där maktdimensionen tar överhanden. Är alla lovvärda försök att skapa “goda” arbetsplatser dömda att gå under, då individualismen förr eller senare får fotfäste och slår undan gemensamhetstanken. Går det att förhindra att strebermentaliteten växer fram? Ge akt på tidiga tecken. Även om det är diffusa känslor så är öppna och ärliga samtal en framkomlig väg. Få igång diskussionen innan den individuella maktkampen tagit över. Platta organisationer och team med stor autonomi är miljöer där strebertendenserna har svårt att få fotfäste. Behöver vissa arbetsuppgifter vara finare än andra? Får alla delar i arbetskedjan synas, ta plats? Endast tillsammans kan vi hitta den sanna arbetsglädjen.