I DN:s nätupplaga läser jag en artikel av Per Schlingmann. PR-mannen och huvudarkitekten bakom “Nya Moderaterna” med “Arbetslinjen” som ett av huvudnumren. Bidragssamhället skulle ersättas av Arbetslinjen. Det skulle löna sig att arbeta. Det skulle bli svårare att åka snålskjuts. Ideer som paketerats med ordval som är svårt att värja sig mot. Moderaterna överraskade ett yrvaket socialdemokratiskt ledarskikt och kunde plocka väljare. Här är en dokumentär som i två delar beskriver händelseförloppet, del 1 och del 2.
Bakom arbetslinjen döljer sig beslut som får helt andra effekter än den tillsynes attraktiva fasaden. Nu när vi ser följderna inses att argumenteringen klingat falskt. Samhällets skyddsnät har rivits. Arbetslöshetsersättningen begränsas. Arbetsförmedlingen har omvandlats till en kontrollapparat med jaktlicens på de som hamnat utanför arbetsmarknaden. Arbetslinjen har varit ett viktigt redskap för att skapa större klyftor i samhället.
I DN-artikeln förklarar nu Per Schlingmann att arbetslinjen är död. Utvecklingen på arbetsmarknaden styrs av globalisering, urbanisering och digitalisering. Krafter utanför politikernas räckvidd har tagit över. När socialdemokraterna med Löfven i spetsen försöker ta tillbaka initiativet inom arbetsområdet är frågan överspelad.
Alla är eniga om att inkomstklyftorna i samhället har ökat. En internationell tendens som varit speciellt tydlig i Sverige. De i toppen av löneligan, den översta procenten tar en allt större andel. Hur länge kan det fortsätta? På ett övergripande plan går utvecklingen hand i hand med ett ökat inflytande av marknadsfundamentalistiska ideer. Ekonomers och politikers övertro på oreglerade marknader. Efter trettio år av avregleringar och offentlig nedrustning ser vi effekterna. Klyftorna ökar.
I dag finns enligt min uppfattning två samhällsfrågor som överskuggar allt annat. Två frågor som hänger ihop. Samband där diskussionen måste vidgas. Hur fördelas inkomsterna och hur fördelas arbetet. De fria marknadskrafterna har misslyckats dubbelt. Med en inkomstfördelning som skenar och en arbetslöshet som växer för varje kris måste andra vägar sökas.
En annan artikel som tar upp inkomstfördelningen är Agneta Berges “Ett isberg i ekonomisk brytningstid”. Liknelsen med ett isberg hämtar hon från ekonomen Joseph Steigliz
I toppen finns allt det vi ser i vardagen. Låga löner, ännu lägre ersättningar för sjuka och arbetslösa, och en otrygg framtid. Precis under ytan ligger de lagar och den politik som strukturerar ekonomin och skapar ojämlikhet. Det handlar om system som drar in för lite resurser till det gemensamma och som uppmuntrar spekulation och kortsiktiga investeringar. Det handlar också system som inte stärker arbetskraften eller de unga i tillräcklig utsträckning. I botten av isberget ligger de starka globala krafter som formar fundamentet för våra ekonomier. Där ligger snabba teknologiska framsteg, globalisering och demografiska trender.
Berge menar att en omsvängning är på väg. Ojämlikheten är ett val vi gjort och det ligger i vår makt att kunna välja om.
I dokumentären “Den enda vägens politik” intar Erik Sandberg ett historiskt perspektiv. Från marknadsivrarnas segertåg i början av 80-talet med Milton Friedman i spetsen fram till dagens diskussion om ojämlikhet där Thomas Piketty står i förgrunden. Är en omsvängning på väg bland inflytelserika ekonomer? Kan de nya ideerna ta steget till praktiskt handlande och beslut.