Jag sitter i TV-fåtöljen och följer Uppdrag Gransknings avslöjande om skatteparadisen. När de intervjuar Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling fastnar jag för något han uttrycker. När hans skatteinbetalning i kronor kommer på tal sänker han garden. Han är på sin hemmabana. Det rör sig om många miljoner. Hans inbetalningar motsvarar minst tusen vanliga skattebetalare. Sedan säjer han följande:
– Vad fan får jag för pengarna?
Han ser skatteinbetalningen som ett utbyte på en marknad. När han ger sig in i Moder Sveas skattebutik och lägger upp sina miljoner på disken väntar han sig något i utbyte. Hans tillgångsportfölj ska inte minska. Vad får han för de miljoner han sätter in? Har moder Svea något att erbjuda i utbyte? För Östling har skatt blivit en marknadstransaktion. En betalning ska åtföljas av något med värde i motsatt riktning. Och den är individuell. Vad får just han för pengarna han betalat in som skatt? Vi lockas in i hans tankevärld. Allt är eller borde hanteras som marknader.
Ett talande experiment när fokus flyttas är “baskettestet“. Du ombeds räkna antalet passningar inom det vita laget. Det vita laget, bollen och antalet passningar får hela din uppmärksamhet. Men uppgiften som aktiverar ditt fokus får dig också att stänga ute annat. De flesta som gör testet missar helt att en person utklädd till gorilla passerar framför kameran. När fokus aktiveras är det lätt att sortera bort annat. Östlings replik “Vad fan får jag för pengarna?” får oss att aktivera fokus. Om man betalar ska man få något för pengarna.
När vi aktiverar marknadstänket ser vi inte att det vi betalar in i skatt är till för det gemensamma. Något som är till för alla. Något som alla får del av oavsett skattekraft. Finansieringen av det gemensamma sker efter förmåga. Några få betalar mera som Östling medan många andra betalar mindre. Det finns ett inslag av utjämning i skattesystemet även om det under de senaste decennierna förändrats till fördel för de som likt Östling ligger i toppen av inkomstpyramiden.
Vi måste skilja det gemensamma från marknaden. Inte låta marknaden ta över. Vad blir det av skola, vård och omsorg om marknadstänket får fortsätta. Naturligtvis vill de som betalar mera få fördelar, gå före i köerna och få tillgång till bättre skola eller vård. Tendenserna är redan på väg. Samhället måste ta tillbaka välfärden och göra den lika för alla. Oavsett vad vi betalar i skatt. Det hör till demokratin. Allas lika värde.