Offentlig privat samverkan, ett uttryck på modet. Åtminstone bland politikernas inre kretsar. Här i Umeå använder sig kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg av uttrycket i samband med byggande av fotbollshallar. I hans ögon är uttrycket positivt laddat. När beslutande politiker går samman med privata aktörer bildas handlingskraft. Politiker kan visa på resultat, det händer något i en fråga som stötts och blötts i årtionden. Den privata sidans aktör i detta fall Raja Thoren har säkert stenkoll på satsningens ekonomiska utfall för hans imperium. En win-win situation för båda parter kan tyckas.
Offentlig privat samverkan tar sig också ett annat uttryck i det aktuella fallet. Stolarna i offentlig respektive privat miljö har blivit utbytbara. Lena Sandlin som före uppgörelsen var politisk sekreterare till Hans Lindberg har nu fått erkännande av Raja Thoren och tagit steget in i Thorengruppens slutna styrelserum. Tankemodeller och nätverk mellan politiska företrädare och marknadsaktörer växer samman.
Men sammanblandningen av offentlig beslutsfattande med privat kan ifrågasättas. De privata aktörernas agerande styrs av vinstövervägande. Står de inför vägval fäller vinstmöjligheten avgörandet. De kan inte klandras för sitt agerande. Marknaden fungerar så. De som följer marknadens logik tar hem vinsterna medan de som avviker slås ut.
För politiker är det annorlunda. De ska basa över samhällsutvecklingen. Få till en förändring som av de flesta anses som rättvis. Där marknaden likt ett monopolspel kantrar, vinnaren tar allt, ska det offentliga komma in och omförhandla. Fördela om så samhällsspelet kan fortsätta. Förlorarna i marknadsspelet ska inte kastas på sophögen utan har också existensberättigande. Politikernas viktigaste uppgift är att hålla ihop samhället.
Återvänder vi till det aktuella fallet med fotbollshallarna i Umeå så kan diskussionen betraktas från olika vinklar. För fotbollsintresserade, jag är en i denna grupp, är fotbollshallarna välkomna. Träning på fullstor plan även vintertid är viktig. Finns alternativ till offentlig privat samverkan? Finansieringsmässigt måste kommunen ha bättre möjligheter att låna upp nödvändigt kapital. Kommunens kreditvärdighet är bättre än en privat aktör. Byggandet av fotbollshallar är en investering. Byggnaderna finns kvar och är en tillgång för många år framåt. Kostnaden kan fördelas. Nu skriver kommunen fast sig i ett långt hyresavtal av motsvarande längd och till högre kostnad. Hyresavtalet räknas fram på marknadsmässiga grunder. Där ingår skälig avkastning på investerat kapital. Den privata aktören räknar hem investeringen och risken är obefintlig. Offentlig privat samverkan stöder i detta fall en privat aktörs expansionsplaner. Alternativ finns men politikerna verkar fastnat i att de måste tillämpa “offentlig privat samverkan”.
Granskar vi den privata aktörens affärsmöjligheter finns en naturlig fortsättning. För skolkoncernen är ett fotbollsgymnasium nästa steg. I en sådan satsning måste fotbollshallarna finnas på plats. Med ett stort elevupptagningsområde finns möjlighet att fånga in de riktigt stora talangerna. De knyts upp till skolkoncernens egna fotbollslag. När det blir dags för talangerna att ta nästa steg i sin utveckling och etablera sig högre upp i seriesystemet sitter skolkoncernen i guldsits. Vid övergångarna kan de kassera in miljonbelopp.
I ett vidare perspektiv måste politikernas agerande lyftas upp. När de lierar sig med privata aktörer blir marknaden ensam vid samhällsutvecklingens styråra. Politiken tappar sin möjlighet att utgöra motvikt. Demokratin avväpnas. Kan förändringen beskrivas som en samhällsomvälvning uppifrån? När de som fått demokratiska mandat, företräder väljarna, tänker som och samverkar med tunga marknadsaktörer bildas en ny typ av samhälle, marknadsbaserat elitstyre.