Valår, snart får vi ta en promenad till vallokalen. Plocka bland de olika partiernas valsedlar och i valbåset ta beslutet. Välja partiet som står för den riktning vi vill att samhället ska ta. Så fungerar representativ demokrati. Vi utser representanter som sedan tar de stora besluten. Den demokratiska tanken är god. Alla ska vara med och göra sin röst hörd. Alla jämställs inför valurnan, en person en röst.
Allmän och lika rösträtt är ingen självklarhet. Det krävdes en lång och enveten kamp för den kvinnliga rösträtten som beslutades 1919 och tillämpades första gången i valet 1921. Andra begränsningar i rösträtten som förekom i 1900-talets början var krav på både inkomst och ägande av fastigheter. Men kampen för en allmän och lika rösträtt segrade.
Under 70-talet fördes diskussioner om att utveckla den politiska demokratin även till det ekonomiska området. Den kampen förlorades och nu verkar pendeln svänga tillbaka. Demokrati som politiks styrelseform ifrågasätts. Representerar politikerna verkligen folket? Med parlamentariskt dödläge och politiska långbänkar ifrågasätts effektiviteten. Nu börjar röster höras som vill begränsa demokratin. En sådan röst är den amerikanske filosofen Jason Brennan. I sin bok “Efter demokratin” pläderar han för elitstyre. Det är de kunniga som ska ta besluten.
I tre TV-program försöker Jan Scherman identifiera hotbilden mot demokratin. I det första programmet utgår han från ett politikerperspektiv. Hur ser de på sig själva. De har svårt att hinna med, fastnar i administration. Något som Scherman lyfter fram är att politikerna ofta tvingas välja bort kontakten med sina väljare. Den interna demokratin inom partierna ifrågasätts också. Dödas engagemanget av toppstyrning inom partierna?
Andra programmet har undertiteln “Det osynliga folket”. Har en rollfördelning växt fram inom politiken? Politikerna är de som syns och hörs i media, utgör ansiktet utåt. De är kontaktytan mot väljarna. Runt politikerna finns en allt större kader av pressekreterare, politisk sakkunniga, PR-folk och lobbyister. De finns inte med på valsedlarna och är osynliga för oss väljare men har ett stort inflytande på politikens innehåll.
Ställer globaliseringen demokratin inför nya hot? Det är Schermans utgångspunkt i tredje programmet. De jätteföretag som växt fram på senare tid har genom sin storlek och närvaro i många länder ett klart övertag vid förhandlingsbordet gentemot politiker. De senare vill ha en etablering i sitt område och är då beredda att ge speciella fördelar. Vi har fått en maktförskjutning till företagens makthavare.
Programserien har ett viktigt tema. Demokratin kan inte tas för given. Ämnesområdet är i högsta grad aktuellt när strömningar i tiden vill sortera bort och förklara vissa grupper icke önskvärda.
Här finns länkar till de tre programmen.
Länge leve demokratin – hotet innefrån
Länge leve demokratin – det osynliga folket
Länge leve demokratin – den nya makten