Var tog debatten om ekonomisk demokrati vägen? Jag får gräva djupt för att hitta minnesfragment av diskussionerna om ekonomisk demokrati. Ända ner till 70-talet när jag bokstavligen befann mig på verkstadsgolvet. Fackets plats var självklar. För mig och mina arbetskamrater gällde medlemskap i Metall. Om minnet inte sviker så genomfördes rådslag i fackets regi. Rådslag om Löntagarfonder. För att bättra på minnesbilden tar jag hjälp av Rudolf Meidners bok “Spelet om löntagarfonderna”.
Det mesta av arbetarrörelsens samhällsbygge var klart. Folkhemmet med välfärdsstaten hade genomförts. Kvar på programmet fanns ekonomisk demokrati. Hur skulle positionerna flyttas fram? På LO:s kongress 1976 antogs ett förslag om Löntagarfonder. En viss andel av företagens vinst skulle avsättas till “Löntagarfonder”. Dessa skulle stanna i företaget och på sikt öka demokratin för de anställda. En viktig utgångspunkt var den solidariska lönepolitiken. Den innebar att lika arbete skulle ge lika lön oavsett hur vinstrikt företaget var. Detta medförde att vinstrika företag “subventionerades” av återhållsamheten. De kunde ta ut övervinster. Löntagarfonder löste problemet med övervinsterna samtidigt som inflytandet kunde öka.
I sin bok menar Meidner att det fanns möjlighet att genomföra förslaget men ingen i arbetarrörelsens politiska ledarskikt ville driva frågan. Istället tillsattes en grupp under Kjell-Olof Feldts ledning för att utreda frågan vidare. De kom med sitt förslag 1983 som också röstades igenom. Det ursprungliga förslaget har ändrats radikalt. Kapitalförsörjning gjordes till huvudsyftet. Löntagarfonderna hade blivit en del av AP-fonderna. Under riksdagsdebatten skriver Feldt följande.
Löntagarfonder är ett jävla skit
Men nu har vi baxat dem ända hit
Sen ska de fyllas med varenda pamp
som stött oss så starkt i våran kamp
Nu behöver vi inte gå flera ronder
förrän hela Sverige är fullt av fonder.
Löntagarfonderna avvecklades i början på 90-talet. Pengarna användes för helt andra ändamål utan att facken protesterade. På dryga 15 år hade fackets roll i samhället förvandlats från en aktiv och drivande roll i samhällsdebatten till en undanskymd och passiv aktör.
Låt oss vända blad. Se ekonomisk demokrati från en helt annan sida. Jag lämnade verkstadsgolvet och drogs in i den snabbt framväxande IT-branschen. Kan min mångåriga erfarenhet från ett personalägt tjänsteföretag kasta ljus över möjligheterna till ekonomisk demokrati. Är ägarformen en möjlig väg? Från mitt perspektiv vill jag peka på tre viktiga områden.
Först har vi bolagsformen. Aktiebolag känns tveksam utifrån ett demokratiperspektiv. Även om aktiefördelningen initialt är jämnt fördelad så kommer en förändring. Några hoppar av och andra kommer till. Det blir svårt att undvika en ojämn aktiefördelning. Demokratiprincipen en man eller kvinna en röst är svår att upprätthålla när viktiga beslut fattas enligt aktieinnehav.
Vi har också problemställningar runt kapitalbildningen. Om vinsten investeras och tillgångar byggs upp internt i företaget hur ska den betraktas. Individuella andelar eller som en kollektiv pott. När nya tillkommer och andra slutar hur ska existerande kapital hanteras. En knivig fråga. Den kompliceras ytterligare om företaget avvecklas eller säljs. Fördelningsfrågornas dilemma.
Det finns också en annan förrädisk risk som lurar runt hörnet och som jag vill flagga för. Om inte demokratiaspekten hålls levande så är risken stor att hamna i ett traditionellt företagstänk. Mönster från vanliga företag kopieras rakt av när hierarkiska strukturer och beslutsordningar införs. Ägarformens möjligheter till ekonomisk demokrati försvinner.
Ekonomisk demokrati har många infallsvinklar. Utifrån begreppet kan en rad grundläggande frågor ställas. Vem bestämmer över vad som ska produceras? Vem bestämmer över hur produktionen organiseras? Vilka ska bestämma över hur resultatet fördelas? Vilken roll har arbete respektive kapital när besluten tas? Ska besluten tas via ombud eller mera direkt? Dagens förhållanden har snäva ramar. Vi tar allt för givet. Det är svårt att tänka utanför ramen och se alternativen till dagens situation. När mörka samhällsmoln och skrämmande framtidsversioner blir allt tydligare är det dags att väcka liv i debatten om ekonomisk demokrati.