Utopia

Trots tilltagande höstmörker så fortsätter plusgraderna. Vinterförvaringen av cykeln får vänta. Jag trotsar regnet och trampar iväg mot stadens centrum. Umeås centrala delar håller på att förändras. En ny galleria har öppnat portarna. Konsumismen har ömsat skinn och gjort en ansiktslyftning. Apberget har rivits. Meningen är att samlingsplatsen ska flytta inomhus. Namnet på den nya gallerian, Utopia, väcker mina funderingar.

Ordet Utopia får mig att associerar till ett tänkt idealsamhälle men också något som är orealistiskt. En önskedröm som inte går att genomföra. Men Utopia i Baltikgruppens regi gick att genomföra. Så här vill de presentera sina tankar om gallerian.

Utopia är den nya mötesplatsen, en oas för såväl barnfamiljer, tonåringar och vuxna umeåbor att umgås och vistas i, alla tider på året.

mitt i gallerian finns stadens naturliga mötesplats – torget – omgivet av caféer och butiker. Allt detta skapar en härlig känsla av att för en stund få vara mitt i händelsernas centrum. Det kallar vi Storstadsshopping i Norrland!

Hur ser stadens nav ut? Lockar det fram “vill ha” tankarna? Jag parkerar cykeln framför den pampiga ingången. Dags att ta sig en titt på shoppingens Mekka. Vi är många denna lördag som vallfärdat till den nya gallerian. Trängseln är påtaglig. Passagen, mittgången utgör en del av butikerna. Jag stannar upp ett tag, lyssnar, iakttar. En strid ström passerar, ständigt i rörelse. Snabba steg, målinriktade, en speciell blick. Jagandet efter vad … shoppigvibbarna finns där. Den glasiga ingången, trängseln. Storstadsshopping – ja visst!

Hos mig har köpbegäret svårt att infinna sig. Istället känns ett lätt obehag över trängseln. Shoppingtankarna är långt borta. Beror det på att knappheten varit min följeslagare från ungdomsåren? Livslång avvänjning. Reklamens köp nu och betala sedan har aldrig varit ett alternativ. Inteckna framtiden!? Naturligtvis går det också att se från en annan sidan. Hos mig har snålhetsgenen tagit överhanden och dominerat över spendergenen.

Köps prylar måste vi också sortera ut, kasta. Konsumismen kan också beskrivas som köp och släng. För visst finns i de överfulla soprummen märkliga fynd. Det som var högsta mode för ett år sedan måste ge plats för årets heta trender. Är Secondhand butikernas popularitet ett tecken på att konsumismen fasad håller på att rämna? Vi behöver inte senaste modet. Det går bra med begagnat. Funktionellt och billigt. Eller är det bara andra sidan av konsumtionsmyntet? Ett trendigt antimode, retro.

Jag lämnar stadens nya galleria och söker mig mot biblioteket. Där finns lugnet och ytorna. En helt annan känsla. Långt från de intryck jag fick i kommersialismens högborg. Biblioteket är för mig stadens naturliga mötesplats. Utopia, jag gör en sökning i bibliotekskatalogen. En av träffarna är en bok som Thomas More skrev för snart 500 år sedan. Närmare bestämt 1516 och originalet var på latin. Bibliotekets exemplar på svenska är utgiven 2001.

Tillbaka efter cykelturen skakar jag av mig regnet och intar vardagsrummets läsefåtölj. Jag bläddrar i boken som följt med från biblioteket. Hur såg dåtidens samhälle ut? Jag har svårt att föreställa mig. Trots tidsperspektivet är vissa delar av innehållet märkligt aktuellt. More låter den fiktive sjömannen Rafael berätta om sina fem år i Utopia. Här finns detaljer som 6 timmars arbetsdag och många idéer som kretsar runt jämlikhet.

Dagens genomkommersialiserade Utopia bygger på något helt annat än jämlikhet. Utopias överbyggnad, bostäderna som utgör byggnadens översta våning är ett bra exempel. Priset utgör ett naturligt filter. Placeringen, ovanpå utgör också en tydlig markering om innehavarens samhällsposition. Uppenbart finns en marknad. Ojämlikheten växer! För oss som blivit kvar på marknivå är det att rikta blicken uppåt. Se och beundra … är det dit vi strävar?

Jämlikhet kan också ses i ett globalt perspektiv. Världsnaturfonden har på nätet tagit fram en footprint-calulator. Genom att besvara ett antal frågor får du fram en siffra vad din konsumtion skulle kräva om alla delade jämlikt på denna nivå. Naturligtvis ger det bara en fingervisning. Jag kör igenom frågorna och kommer fram till ett överraskande resultat. Den konsumtionsnivå som mina svar pekar på är att det skulle krävas 2,79 jordklot. Märkligt och jag som trodde att jag stod kvar på marken och inte dragits med i köphetsens virvelvind. Konsumtionens Utopia har förverkligats men vart leder konsumismens hjulspår?

This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.