Det hamras och bankas i mitt bostadsområde. Byggjobbare kliver omkring på taket till grannhuset. De river, de sliter och byter ut taket då 60-talsplåten inte längre håller tätt. Bostadsrättsförenings styrelse har tagit in företaget Umeå Plåt för åtgärderna. Åtskillnaden mellan föreningens förvaltning och byggåtgärderna i det här fallet omläggningen av taket är tydliga. För alla naturligt och självklart.
I min erfarenhetsbank från datavärlden är inte separeringen mellan förvaltning och byggande av programvara lika självklar. Den borde vara det för de egenskaper som krävs och den kunskap som behövs är helt olika. Förvaltning har ett tydligt användarperspektiv. Hur programvaran hålls flytande och används på rätt sätt. Byggandet däremot försöker åstadkomma något nytt som tillför värde. Men gamla organisatoriska strukturer är starka. Befintliga revir ska upprätthållas. Rubbas maktbalansen skapas osäkerhet vilket innebär besvärliga problem som måste lösas. Föråldrade strukturer ställs mot branschens förändring. Hur ska framtiden mötas?
När jag läser Andreas Berghs artikel “Det obegränsade reformutrymmet” i VK inser jag att samma mönster även finns i politiken. Förvaltning contra byggande fast på samhällsnivå. Varje år ska miljarder fördelas. Budgetbeslut ska klubbas av politiker på statlig, landsting eller kommunala nivå. Största delen av verksamheten är förvaltning. För visst är skola, vård och omsorg förvaltning av den så kallade välfärden. Verksamhet som varken är något nytt eller tillfälligt. Vi får backa flera generationer för att hitta dess ursprung och visst får vi hoppas att det även finns i en framtid. Samhällets viktigaste hörnpelare är solidaritet, omtanke och respekt för unga, gamla och de som dragit livets nitlott.
I artikeln argumenterar Bergh för en smart indexkonstruktion. Jag är beredd att hålla med. För visst går det att ta fram lämpliga index för den samhälleliga förvaltningen istället för segdragna budgetförhandlingar när pengarna ska fördelas. Index som kompenserar för alla kostnadsförändringar. Verksamheten kan upprätthållas på samma nivå och borta är allt tal om besparingar som innebär större barngrupper och lägre bemanning. Det som återstår när den samhälleliga förvaltningen fått sitt är reformutrymmet. Något helt annat än dagens märkliga begrepp som trollas fram när valår närmar sig och väljarna ska bjudas på något extra.
Men det finns en hake. Politiker tappar sin guldsits. Kopplas förvaltningen av löpande samhällsfunktioner till index så försvinner en stor del av politikernas manöverutrymme. Beloppen som finns kvar i budgetdiskussion och ska fördelas blir betydligt mindre. Med mindre belopp att besluta om tappar politiker mycket av sin maktställning. Det finns inte längre lika mycket att hämta genom att springa i politikerkorridorer och köa utanför deras dörrar. För oss andra dödliga finns dock fördelar. Politiska frågeställningar blir tydligare om löpande förvaltning separeras från samhällets nybyggnationer.