Det är nu många år sedan jag hade barnets förväntansfulla blickar på paketen som samlats under granen. Det var de hårda klapparna som tilldrog sig störst intresse. Vad fanns under det vackert dekorerade julpappret?
Gåvor har något magiskt över sig. De sitter djupt rotade. Något som följt mänskligheten i många tusen år. Gåvor ett tecken på vänlig inställning. Överbrygga misstänksamhet och konfliktbenägenhet.
Vuxenvärldens stress ja nästan ångest inför julstöket och de oköpta klapparna är något helt annat än barnets spänning. Konsumismens bullermatta är massiv. Alla berörs. Jag följer strömmen mot stadens centrum med alla butikerna. Stressen känns tydligt. På gågatan passeras jag både från höger och vänster. Takten är uppskruvad. Jakten är igång … på vad? Jag hör den irriterade dialogen om vad som ska köpas. Prylar känns allt mer missplacerade. En stor del av årets julklappsskörd hamnar i något förråd eller lämnas in till närmsta seconhandbutik? Kanske kommer de fram till sommarens loppisar?
Håll hjulen rullande. Julhandeln tilldelas stor betydelse. Blir det inte ännu ett rekordår så hotar lågkonjunkturens faror när vi skickat upp nyårsraketerna och bytt årskalender. Konsumtionskarusellen måste hållas vid liv eller så knackar nödåren på dörren. Den åsikten torgför i alla fall den förre socialdemokratiske ledaren Göran Persson när han intervjuas i SvD.
Finns alternativ? I bloggen Cornucopia förs något helt annat fram som årets julklapp. “Ge bort de värdefullaste du har! Din tid i form av naturatjänster.” Hävdar han och ger några exempel. Jag saxar direkt.
Ge bort ett löfte om X antal barnpassningar till dina stressade vänner Barnfamiljen!
Ge bort skrapande av bilrutorna på morgonen till dina föräldrar!
Ge bort en heldag till den hålögda föräldralediga bebismamman, med städning, matlagning, blöjbyten, promenadsällskap med barnvagnsputtning, shoppingassistans osv.
Ge bort X antal snöskottningar, gräsklippningar, trimmande av häcken, fällande av träd, skjuts av barnen till träningen, städning av hemmet, fotmassage, barnpassning, hårklippning etc.
Är det dags att tänka om? Vad ska vi ha istället för det gamla prylsamhället? När jag återvänder tomhänt från stadens högt uppskruvade tempo till köksbordets lugn får jag hoppas på att det nybryggda kaffet och pepparkakan kan ge nödvändig energi för att ta mig igenom juletidens motsägelser.