Jag tar upp den kastade handsken. Kommunikation var ämnet. Min infallsvinkel blir de bakomliggande tankemönstren. Vilka avsikter eller känslor ska förmedlas. Vilka uttryck tar sig utbytet, kommunikationen.
Första exemplet hämtar jag från fotbollens område. Tjusningen från åskådarplats är när samspelet fungerar i kreativa kombinationer. Rörelser från flera spelare är tillsynes samordnade vilket ger en känsla av att de styrs av samma gemensamma tanke. De inblandade ser samma möjlighet tänker i samma banor. Kombinationen blir möjlig. Från läktaren ser vi en kommunikation utan ord även om sorlet från planen antyder att det “pratas i spelet”.
Vi har alla upplevt stunder när vi suttit och vridit oss av otålighet. Den verbala mästaren har fått ordet och kommer aldrig till punkt. Ordflödet verkar aldrig ta slut. För åhöraren testas tålamodet och uppmärksamheten kopplas bort. Någon bakomliggande tanke finns inte eller kan i varje fall inte greppas. Varför detta ordflöde? Är det tillfredsställelsen av att vara i fokus eller glädjen i ordens behärskande? Vi har en situation där orden flödar men kommunikationen uteblir.
Ytterligare en företeelse som jag vill peka på är när argumenteringen och orden pekar i en riktning men när samma persons handlingar granskas så går dessa åt ett helt annat håll. Vi har en situation där mörkläggning och disinformation är brickor i spelet. Den bakomliggande tankemodellen som kommer fram i handlingsmönster göms bakom verbala dimridåer. Bakom den oskuldsfulla kommunikationen döljer sig motiv som inte kommer fram. Den falska kommunikationen skapar en situation där tvivel på orden uppstår.
Kommunikation kan också förmedlas på annat sätt. När jag vandrar i våra långa korridorer ser jag en förändring. Förut var sällan någon dörr stängd. Öppenhet rådde inget fanns att dölja. Nu möts jag ofta av stängda dörrar. Varför? Är det en förändrad arbetssituation som kräver ostördhet. Dörren kommunicerar ut “nu vill jag/vi vara ostörd”. Det finns också en annan tolkning av de stängda dörrarnas politik. Något ska avhandlas som andra inte får höra. Slutenheten håller på att spridas. Kommunikationen har blivit exklusiv.
Än en gång har min fundering inte givit något svar utan kommit fram till frågorna. Hur skapas ett öppet klimat för kommunikationen? Var finns tryggheten som är en förutsättning för ärlig kommunikationen?