Jag blickar ut genom köksfönstret, snöfall. Bilarna på parkeringen bäddas in i ett vitt täcke nysnö. Grått, det är som om hela bilden målats över i en grå-vit ton. Vinter. Någonstans sipprar vinterkylan in. Den känns i fötterna. Tofflorna ett måste. Vädret utanför mitt köksfönster känns ogästvänligt. Tankar dyker upp. Idag känns den dagliga promenaden motig. Jag ställer in.
På samma sätt känns samhällsförändring som jag på avstånd kan följa från tv-fåtöljen i mitt ombonade vardagsrum. Gråkall och ogästvänlig. Jag vill inte vara med. Hur blev det så? De senaste årtiondena har samhällsomvandlingen gått snabbt. Globalisering ställer krav på ledarskap och etablissemang. Toppar som sviker sitt ansvar och istället baserar sitt handlande på att bevaka sina fördelar och sin position.
I den lilla organisationen, oavsett om det är ett litet företag eller en idrottsförening vet vi betydelsen att alla drar åt samma håll. Fördelarna måste delas rättvis. Ledarskapet måste se alla och ha överblick. Ledarskapet måste entusiasmera och måla upp visionen, framtidsbilden. Ledarskap är också att vara lyhörd.
Vi ser idag många exempel på ledarskapet i förfall. Toppar som har sin egen agenda långt från de intressen de ska företräda. Det kan vara Arla vars toppar ger sig själva väl tilltagna bonusar medan deras medlemmar, bönderna, tvingas ifrågasätta sin existens. Ett annat aktuellt exempel är turerna runt Kommunal. Varifrån kom iden att driva en lyxkrog för medlemmarnas pengar. Har det något med facklig verksamhet att göra. Två exempel där avståndet mellan ledning och gräsrötter växt till en avgrund. Två skilda verkligheter och tankevärldar.
Å ena sidan har vi beslut om bombningar och ödeläggelse som resulterar i omfattande folkvandringar, men när de som flyr krigets fasor knackar på porten finns ingen beredskap. Naturligtvis är flyktingkrisen en överstatlig fråga men toppolitikerna inom EU vill inte befatta sig med frågan. De blir störda i sin privilegierade tillvaro. Här har vi ett problem. Samhällsförändringen har rört sig mot globalisering men den politiska sfären har inte kunnat axla ansvaret.
Ett ledarskap i kris. Begreppet demokrati känns avlägset och mänskliga rättigheter är satta under attack. Ska vi regrediera, vrida klocka tillbaka och låta djupt liggande revirinstinkter ta över. Klockan tickar. Bägaren kan rinna över och allt förnuft gå förlorat. Den auktoritära utvecklingen skrämmer. Var hittar vi tråden som vi kan börja nysta i. Är alternativet en utveckling av demokratibegreppet på alla nivåer. Från global överstatlig nivå över traditionella statliga och kommunala institutioner till företagens beslutsprocesser.
Snöfallet har tilltagit. Jag får inget stöd för min tvekan av utomhustermometern. Den visar bara två minusgrader. Om man ändå skulle. Trots att det känns olustigt måste man försöka.