Skatteparadis

Ännu en gång hamnar jag i funderingar runt ledarskap, ansvar och samhällsförändring. Det som väcker mina tankegångar är Gabriel Zucmans bok Gömda rikedomar. Zucman är biträdande professor vid London School of Economics och tillhör gruppen av empiriskt inriktade ekonomer som samarbetar med Thomas Piketty.

Vårt samhälle bygger på att alla betalar skatt. Finansierar det gemensamma som skola, sjukvård och omsorg. Välfärden har byggts via det gemensamma. Ge alla i samhället oavsett inkomst en utbildning och trygghet.

Varför har ordet skatteplanering inte fått negativ klang? Jämförbart med svart marknad eller rent av grov kriminell verksamhet. För stora belopp göms undan för det gemensamma. Vad händer med samhällsmoralen när de som befinner sig i pyramidens topp betalar mindre andel av sina inkomster än de som tillhör den stora massan.

Laglig-stöld

Zucman beskrivning av skatteparadisen tar sin början i 20-talets Schweiz. Efter första världskriget behövde många länder höja skattesatserna. Schweiz som garanterats neutralitet i kriget var i ett annat läge. Deras banksystem var välutvecklat och skatteparadisen föddes. Från 1920 till 1938 ökade de schweiziska bankerna sin förvaltning av utländska förmögenheter tio gånger. De totala förmögenheterna steg inte alls i samma tak. Andelen som gömdes undan ökade. De tre årtiondena 1950, 1960 och 1970 blev en ny guldålder för förmögenhetsförvaltningen. Den växer lika snabbt som på 20-talet. Genom liberaliseringarna av kapitalmarknaden under 80-talet bryts Schweiz monopolställning. Nya områden för förmögenhetsförvaltning uppstår. Platser som Hongkong, Singapore, Jersey, Luxemburg och Bahamas gör entre. Även om platserna är nya är bankerna ofta desamma genom etablering av filialer.

Enligt Zucmans uppgifter fanns 2013 det ofattbara stora beloppet 1800 miljarder euro i utländska förmögenheter i Schweiz. En ökning med 14 procent sedan 2009. Skatteparadisen lever i allra högsta grad och växer. Globalt rör det sig om 8 procent av hushållens finansiella förmögenhet och då gör han en försiktig beräkning. Skatteintäkter som går förlorade är enorma.

Ofta får vi höra att skatteflykten är omöjligt att komma åt. Istället finns tendenser att stater bjuder över varandra i skattelättnader för förmögenheter och stora kapitalinkomster, “race to bottom”. Men Zucman har en handlingsplan för att komma tillrätta med problemet.

Skatteparadisen är små länder och helt beroende av sitt handelsutbyte. Med handelssanktioner som tullar från de stora länderna skulle de små skatteparadisen tvingas lätta på banksekretessen. Helt legitima åtgärder då de fördelar skatteparadisen ger är en ren stöld från andra länders regeringar. Han föreslår också ett globalt finansregister. Ett kontrollinstrument. Därmed kan skattemyndigheterna kontrollera de uppgifter som bankerna lämnar.

Växande klyftor och urholkad samhällsmoral får bränsle från skatteparadisen. Jag saknar en belysning av området i media. Varför förs inte ämnet in i diskussionen tillsammans med offentlig budgetbalans och begränsningar i välfärden. Är motvikten mot en globaliserad kapitalmarknad överstatligt samarbete för att komma tillrätta med skatteparadisen.

 

Tips:

uppdrag granskning – skatteflykt

uppdrag granskning – panama dokumenten

This entry was posted in Globalisering, Jämlikhet. Bookmark the permalink.