Om vi gräver i företagets historia så finner vi en tid när tajmingen var den rätta. Ideer fanns och beslut togs som passade till strömningarna i tiden. Vi gick i takt med omvärldens förändrade villkor. Vi klarade omställningen av företaget från stordatortidens långa cobolkontrakt till affärssystemens framväxande guldålder. Vi var med! Vår inriktning kunde förändras med god lönsamhet. Omställningen var kanske en lyckträff för därefter har företaget hamnat allt längre bort från utvecklingens allfartsvägar.
Den senaste lågkonjunkturen innebar ett uppvaknande. Tiden hann ikapp oss. Intill dess hade de goda åren rått. De hade invaggat oss i tron att lönsamheten hade ingått en helig allians med företaget. Men med kortsiktigt lönsamhetstänkande hade omvärldsbevakningen varit satt på sparlåga. Innan lågkonjunkturen slog till på allvar hördes uttryck som “Vi behöver inte drabbas av lågkonjunkturen” “Vi kör vidare som vi alltid gjort”. Nu visade det sig vara uttryck för skygglapparnas mörka skugga som hindrade en nykter syn.
Visst har ideer framförts men de har oftast avfärdats. När någon ide fått uppmärksamhet har alltid luckor funnits i helhetsbilden. Något har saknats. Ibland har vi använt fel byggstenar i arkitekturen men framför allt har det varit ett fumlande med hur iden ska tas ut på marknaden. Förändringen har aldrig kunnat ta steget fullt ut och bli företagets nya huvudspår.
På programutvecklingens område gör sig bristerna i en utebliven internetsatsning sig allt tydligare påmind. Utvecklingen som alla anammat. Vi står oss slätt mot de som tagit till sig webtekniken. Vi kan inte ens värja oss för penninghungriga säljare som förkunnar att html är död när de vill sälja sitt slutna framework som byggts som skal ovanpå Silverlight. Undersöks saken närmare så visar det sig att till och med MicroSoft ansluter sig till samlingen runt html5. På nätet ger silverlightutvecklare uttryck för sin förtvivlan. Deras val av utvecklingsmiljö ifrågasätts och vi har vilseförts på grund av bristen på kunnande om vad som är utvecklingen huvudlinje.
Omvärldsbevakning är svårt. Hur skiljs de många återvändsgränderna från utvecklingens huvudspår. Hur fattas de rätta besluten? Är det genom kunskapens elitistiska ögonpar eller genom de mångas allseende öga? Vilka intressen ska besluten baseras på när det gäller omvärldsbevakning?