Är epoken Trump över? Han sprattlar, förnekar resultatet men när dimmorna skingrats verkar hans tid vara förbi. För fyra år sedan tog han över taktpinnen i vita huset, överraskande för många inklusive mig. Hans uppträdande liknade inte en politikers. Språkbruket var annorlunda. Men han fick väljarnas förtroende. Frågan är vad som följer nu när hans fyra år är över. Blir det en återgång till “business as usual”, troligen. Kommer vi i framtiden att identifiera Trumps presidenttid som en brytpunkt? Hans sista år på presidentposten sammanföll med coronan. Kommer dessa händelser att utgöra riktmärken i historieskrivningen? Början på något nytt?
Är vi i ett liknande läge som i mitten av sjuttiotalet? Då den keynesianska välfärdsmodellen rämnade. Stagflation, både hög arbetslöshet och inflation, var ett nytt fenomen som inte kunde förklaras av den förhärskande keynesianska teorin. Nixon upphävde dollarnas knytning till guld och vi fick en skenande skuldsättning. En kil slogs in i fackföreningsrörelsens solidaritet med individualismen. Den gemensamma sektorn byggdes om. Skattelättnader för de rika. Samhällets toppar såg det som naturligt att de skulle ha en större del av samhällskakan. I mitten av sjuttiotalet ser vi inledningen på en trend som sedan pågått fram till idag. Då kändes det inte som en brytpunkt men nu femtio år senare är den tydlig. USA kunde inte på slagfältet betvinga lilla Vietnam men fick en storslagen revansch när Chicagoskolans evangelier blev den övergripande tron världen över. Deras teorier blev rättesnöret alla skulle följa.
Är vi åter i ett läge där gamla tankemönster inte kan förklara vår vardag. En skola där det fria skolvalet leder till segregation. Coronan har avslöjat brister i sjukvårdens lagerhållning och organiseringen av äldreomsorgen har varit förödande för smittspridningen. En allt ojämnare fördelningen skapar spänningar i samhället. Sedan har vi den stora miljöfrågan. Den diskuteras, forskarvärlden är enig men steget till handling är stort. Framtidstron som försvunnit. Allt pekar på att nuvarande modeller i beslutsunderlagen leder fel. Ett tydligt tecken på att man nått vägs ände är när jag läser rubriken “Kommunen vill lägga ner hemtjänsten – är inte tillräcklig lönsam”. Hur tänker de styrande i Huddinge kommun? Vilket värde ska verksamheten skapa? Lönsamhet eller hjälp till behövande? Brytningstid eller önsketänkande? Framtiden kommer med svaret.
Det går också att se Trumps presidenttid som genomslaget av nya strömningar inom politiken. Inte bara en ny politikerstil utan också politikens förändrade roll.
Först har vi utnyttjandet av de stora datamängder som samlats in av nätets giganter. Använda informationen till riktade insatser mot marginalväljarna, de som avgör valet. Ersätta gräsrotsarbetarnas engagemang och idoga kampanjarbete med möjligheter som nätets teknik erbjuder.
Vi och dom inom den politiska retoriken har blivit synligare med Trump. Hans slogan “Make America great again” är löftet till nationens innevånare, vi:et, om en bättre framtid. Hans mur mot Mexico pekar också ut ett dom. De som ska hållas borta. Här i Sverige har vi också stora framgångar för partiet som pekar ut ett tydligt dom. “De som inte hör hit” för att citerar deras ledare.
Ett helt annan språkbruk har också blivit synligt med Trump. Ett uttryckssätt där innehåll fått ge vika för raljerande. Ett medvetet ordval såg vi redan för ett antal år sedan med “nya moderaterna”. Ordval hamrades in, uttryck som skördade framgångar. De var det nya arbetarpartiet, det skulle löna sig att arbeta.
Kommer Trumps namn att sättas i samband med lobbyismens övergång från påverkan via tankesmedjor till rena investeringar som vid valseger innebär fin avkastning i form av feta och vinstrika kontrakt. Politiker som om de kommer över makten gynnar sina affärsbekanta. Politik som marknad där politikernas roll som inköpare blir affärsmodell.
Det blev bara fyra år för Trump men kommer hans tid att förknippas med inledningen till något nytt?