Nu har vi levt med coronan i dryga halvåret. Viruset har spridit sig över jorden och inneburit förändringar i vardagen. Social distansering och tvätta händerna är två åtgärder som ofta upprepas. Ekonomiskt har det slagit hårt mot vissa branscher. Resandet har avtagit, kultur- och sportsektorn får inte längre köra sina arrangemang med fyllda läktare. Många har fått se drastiska förändringar i intäktsströmmen.
Denna gång vill jag peka på något som blivit synligt i coronans spår. Fasaden mellan den officiella retoriken och det faktiskt handlande har rämnat. Inom offentlig verksamhet har vi ofta fått höra att pengar saknas, det måste sparas. Budgetbalansen får inte rubbas. Allt måste vara finansierat, krona för krona. Mantran som upprepats och lagt ett tungt lock på alla krav av samhälleliga insatser. Nu får vi se att det inte finns någon brist på pengar. Med Riksbankens och regeringens många stödpaket i mångmiljardklassen avslöjas att tillgången är obegränsad. Åtgärder som avslöjar att den tidigare argumenteringen saknat grund.
Resonemanget att stater med egen valuta inte kan betraktas som ett hushåll eller ett företag får sitt stöd av en gren inom nationalekonomin som går under namnet Modern Monetary Theory, MMT. De vänder på resonemanget. Först kommer de offentliga utgifterna som förser den privata sektorn med pengar som den i sin tur använder för att betala skatter. Nyckeln i resonemanget är de möjligheter som följer av att skapa pengar. När pengar inte längre är kopplade till bakomliggande värde tex guld utan är så kallade FIAT-pengar som saknar eget inneboende värde så finns ingen budgetrestriktion. Restriktionen är istället vilka reala resurser som finns tillgänglig.
När sedlar och mynt dominerade hade Riksbanken monopol på skapande av pengar. Idag när pengar är siffror på ett konto, elektroniska, skapar också de privata bankerna pengar när de beviljar lån. Vid finanskrisen 2007/08 användes kvantitativa lättnader, QE. Centralbanker världen över gjorde stödköp. Pengar skulle inte saknas. De skapades med knapptryckningar och skickades ut på finansmarknaden.
Visst måste både du och jag anpassa våra utgifter efter de inkomster som kommer in. Men analogin till en stat som ger ut sin egen valuta haltar. Skulle vi börja trycka egna pengar dröjer det inte länge innan lagens väktare knackar på.
Med coronan har det blivit tydligt att pengar inte är problemet! Visst är det dags att börja diskutera vad som är angeläget. Hur byggs en välfärd för alla? Få till en utveckling som är hållbar över tid? Vi ska investera i det gemensamma. Ett träffande uttryck är “dagens beslut skapar framtidens verklighet”. Finansieringen av offentliga utgifter är ordnad. Det har coronan lärt oss.