Funderingar och fantasier

Valår, snart får vi ta en promenad till vallokalen. Plocka bland de olika partiernas valsedlar och i valbåset ta beslutet. Välja partiet som står för den riktning vi vill att samhället ska ta. Så fungerar representativ demokrati. Vi utser representanter som sedan tar de stora besluten. Den demokratiska tanken är god. Alla ska vara med och göra sin röst hörd. Alla jämställs inför valurnan, en person en röst.

Allmän och lika rösträtt är ingen självklarhet. Det krävdes en lång och enveten kamp för den kvinnliga rösträtten som beslutades 1919 och tillämpades första gången i valet 1921. Andra begränsningar i rösträtten som förekom i 1900-talets början var krav på både inkomst och ägande av fastigheter. Men kampen för en allmän och lika rösträtt segrade.

Under 70-talet fördes diskussioner om att utveckla den politiska demokratin även till det ekonomiska området. Den kampen förlorades och nu verkar pendeln svänga tillbaka. Demokrati som politiks styrelseform ifrågasätts. Representerar politikerna verkligen folket? Med parlamentariskt dödläge och politiska långbänkar ifrågasätts effektiviteten. Nu börjar röster höras som vill begränsa demokratin. En sådan röst är den amerikanske filosofen Jason Brennan. I sin bok “Efter demokratin” pläderar han för elitstyre. Det är de kunniga som ska ta besluten.

I tre TV-program försöker Jan Scherman identifiera hotbilden mot demokratin. I det första programmet utgår han från ett politikerperspektiv. Hur ser de på sig själva. De har svårt att hinna med, fastnar i administration. Något som Scherman lyfter fram är att politikerna ofta tvingas välja bort kontakten med sina väljare. Den interna demokratin inom partierna ifrågasätts också. Dödas engagemanget av toppstyrning inom partierna?

Andra programmet har undertiteln “Det osynliga folket”. Har en rollfördelning växt fram inom politiken? Politikerna är de som syns och hörs i media, utgör ansiktet utåt. De är kontaktytan mot väljarna. Runt politikerna finns en allt större kader av pressekreterare, politisk sakkunniga, PR-folk och lobbyister. De finns inte med på valsedlarna och är osynliga för oss väljare men har ett stort inflytande på politikens innehåll.

Ställer globaliseringen demokratin inför nya hot? Det är Schermans utgångspunkt i tredje programmet. De jätteföretag som växt fram på senare tid har genom sin storlek och närvaro i många länder ett klart övertag vid förhandlingsbordet gentemot politiker. De senare vill ha en etablering i sitt område och är då beredda att ge speciella fördelar. Vi har fått en maktförskjutning till företagens makthavare.

Programserien har ett viktigt tema. Demokratin kan inte tas för given. Ämnesområdet är i högsta grad aktuellt när strömningar i tiden vill sortera bort och förklara vissa grupper icke önskvärda.

Här finns länkar till de tre programmen.
Länge leve demokratin – hotet innefrån
Länge leve demokratin – det osynliga folket
Länge leve demokratin – den nya makten

Det händer inte ofta men ibland blir jag sittande i soffan framför TV:n och följer ett program. Dokumentären “Staten och kapitalet” tillhör dessa undantagen. Programmet väcker frågor. Hur var det möjligt att i grunden förändra skolan? Hörnpelaren i de allmännas välfärdsbygge. Fösta steget togs med en kommunalisering under Göran Perssons hårda nypor och sedan kom privatiseringen med hjälp av skolpeng. Sverige är det land som gått längst när det gäller att öppna upp skolverksamheten för marknadskrafterna. Men programmet väcker inte bara frågor utan jag försöker också formulera några lärdomar från historiens skolbänk.

Kommunaliseringen av skolan är ett exempel på hur en auktoritär beslutsprocess går till. Året var 1989. Den nye skolministern Göran Persson genomför den grundläggande förändringen både snabbt och beslutsamt. Röster från professionen kördes över. Inga grundliga undersökningar behövdes. Vad var motiven? Vid tiden för beslutet fanns liksom nu stora skillnader mellan kommunerna. Några expansiva medan andra brottades med vikande befolkningsunderlag. Kommunernas geografiska utbredningen skiljer och deras åldersstrukturen varierar. De hade och har helt olika betingelser. En självklar insikt borde ha varit svårigheten att upprätthålla en likvärdig skola. Vilka motiv var viktigare?

Några år senare genomfördes friskolereformen. Det blev möjligt med privata skolor med intäkter från skolpengen för varje elev. Denna grundläggande samhällsförändring visar på en tydlig skillnad mellan de bilder som målas upp inför beslutet och det utfall som blivit följden av vägvalet. Exemplet Drevdagen lyftes fram. Vid nedläggning av en skola skulle föräldrar få möjlighet bilda ett kooperativ och driva skolan vidare. Föräldragruppen skulle inte behöva känna sig maktlösa. Med facit i hand är föräldrakooperativ en försvinnande liten del. Friskolereformen har istället blivit en tummelplats för riskkapital. Det vi ser är att några få aktörer växer sig stora. AcadeMedia ägt av riskkapitalbolaget EQT är ett exempel. De har med sina 15800 anställda blivit en dominerande aktör. Inför beslutet diskuterades aldrig riskkapital i skolorna.

Kommunaliseringen och friskolereformen är två beslut som verkar vara gjutna i sten. Det verkar vara helt omöjligt att ta beslut i omvänd riktning. Trots att undersökningar pekar på en majoritet för statligt huvudmannaskap och skolor utan vinstintressen så finns inte samma uppfattning bland företrädarna i riksdagen. Besluten ligger fast och minsta antydan i någon annan riktning bemöts med högt tonläge.

För att närma sig skillnaden mellan den allmänna opinionen och riksdagsledamöter så får vi vända blicken mot lobbyverksamheten som bedrivs för att påverka besluten i riksdagen. Det finns en direkt påverkan när lobbyisten “hjälper” riksdagsledamoten med att ta fram underlag för beslut. En betydligt mer sofistikerat påverkan är när lobbyister finns med i politikernas nätverk. Blir så att säga en diskussionspartner. När politiker rekryteras av lobbyorganisationer eller får välbetalda arbeten inom organisationer som blivit möjliga genom friskolereformen måste varningsflagg höjas. Inom skolområdet finns exempel på politiker som först drivit igenom friskolereformen och sedan gått vidare till välbetalda arbeten inom just friskoleområdet. Genom beslut de fattar i riksdagen skapar de sin egen karriärväg. Varför skulle företrädare i riksdagen ta bort framtida möjligheter till välavlönade uppdrag. Vi måste kanske tänka om beträffande korruption. Det är inte bara något som finns i länder långt borta utan förekommer också på betydligt närmare håll. Tilltron till demokratin har fått sig en törn.