Lägre ingångslöner. I radio och tv hör vi frasen tuggas om och om igen. Vi kan läsa den på var och varannan sida i tidningsartiklar.
När argumenteringen förs fram av arbetsgivarnas företrädare känns det helt naturligt. De värnar om vinstmöjligheterna. Med lägre löner ser de möjligheter till högre vinster och utdelningar. Massmedia hakar på. Enbart “Lägre löner” är inte säljbart utan måste kopplas samman med ord som har en positiv klang. “Lägre löner skapar arbetstillfällen” är det enkla sambandet som hålls fram. Fler arbetstillfällen behövs speciellt nu med den stora invandringen. Politiker ser också möjligheten att sälja in argumenteringen. De ställer sig inte främmande för att gripa in i lönebildningen och lagstifta. Argumenteringen är massiv. En försvagad fackföreningsrörelse kämpar i motvind.
Låt oss stanna upp ett tag. Löner, inkomstfördelning, hur vill vi ha det? För mig finns en grundläggande fråga. Ska vi öka spannet ytterligare mellan de som ligger i toppen och de som tillhör bottenskiktet? Utan att blinka svarar några självsäkert att löneskillnaderna ska öka. De har fastnat i marknadstänket som varit förhärskande i några decennier. Debatten om nackdelarna med en allt ojämnare fördelningen tycks ha gått utanför deras radar. Debatten som pekar på att en lång rad negativa samhällskonsekvenser när skillnaderna i samhället ökar.
Vilket samhälle vill vi ha? Större skillnader ger ökad segregering? Vill vi ha städer som delas upp efter tillhörighet i samhällspyramiden. Dels ha stadsdelar för de väletablerade med stora lyxvillor. Områden som i förlängningen inhägnas och patrulleras av beväpnade väktare. Och i den andre änden ha de fattigas kvarter som förfaller då underhållet åsidosatts i brist på betalningsförmåga och pengar. Slumområden skapas. I ett samhälle med stora skillnader lever några få i överflöd medan andra kämpar mot svälten. De rika omger sig med tjänare medan andra får stå med mössan i hand och vara tacksam för smulor som blir över.
Beslut som tas idag ligger till grund för morgondagens relationer. Vill vi att framtidens relationer ska baseras på likvärdighet mellan individer måste vi vara observant på vilken färdriktning som stakas ut.
Andra delen i det förenklade påståendet “Lägre löner skapar arbetstillfällen” kräver också en kommentar. Idag är arbetstillfällen en bristvara. För fyrtio år sedan skulle dagens arbetslöshetssiffror varit en katastrof. Trots att marknadskrafterna fått allt friare spelrum under dessa decennier har arbetslöshetstalen ökat. Arbeten har istället för att skapats rationaliserats bort. Går det att konkurrera med arbeten som rationaliserats bort. Vilken lön behöver då sättas? Vänd på resonemanget! Frågan är hur vi bättre delar på de befintliga jobben.
