Monetär omställning

Betalning, innan jag plockar ihop min matkasse passerar jag kassan. Betalar med några hundralappar och en tjuga. Kassören godkänner inte min tjugo-kronors sedel. Han visar att tjugan trots vattenstämpel är av fel storlek. En gammal sedel som inte längre gäller som betalning. Den är värdelös. Snopet, kontanter som inte accepteras som betalningsmedel. Nu är det inte bara gamla sedlar utan hela kontanthanteringen som är på väg bort. Allt fler ställen accepterar bara kortbetalning. Hanteringen blir smidigare. Med kort automatiseras manuellt arbete. Sedlar och mynt ersätts av elektroniska pengar.

Går vi tillbaka dryga hundra år i tiden så diskuterades vem som skulle ha rätt att ge ut sedlar. I slutet av 1800-talet kunde banker trycka sina egna sedlar men i början av 1900-talet fick Riksbanken efter en övergångsperiod ensamrätt till sedelutgivningen. Då var sedlar och mynt det enda betalningsmedlet. Först långt senare efter datorernas genombrott kom korthanteringen igång på allvar.

Om sedlar och mynt gällde vid förra sekelskiftet så är det elektroniska pengar som gäller idag. Det som saknas är diskussionen om rätten att ge ut pengar. Frågan är om Riksbanken ska ha ensamrätt att skapa elektroniska pengar på samma sätt som de fick ensamrätt att trycka sedlar. Idag skapar bankerna elektroniska pengar, en summa på ett konto, genom utlåning.

Bieffekten av att banker skapar elektroniska pengar är ett växande skuldberg. Antingen är det stater som hamnar i skuldfällan som Grekland eller så är det privata som via bostadslån får problem när bostadsbubblan spricker.

Kvantitativa lättnader eller kort och gott QE är ett annat sätt att skapa pengar. Centralbanker köper tillgångar på finansmarknaden. När amerikanska FED har aviserat att de ska upphöra med QE så tar den europeiska centralbanken ECB över stafettpinnen. Dess chef Mario Draghi har meddelat att de avser att göra köp i storleksordningen sextio miljarder euro per månad. Belopp som är svåra att greppa. Storleksmässigt motsvarar summan tio gånger Sveriges statsbudget. Riksbankschefen Stefan Ingves har också annonserat att Riksbanken ska börja med QE.

De bieffekter vi ser av QE är annorlunda. Enorma belopp pumpas in i finansmarknaden. Avsikten är att det ska bli en spridning, nedsippringseffekt, men den ser vi väldigt lite av. Centralbankerna köper tillgångar för enorma belopp. Följer vi tråden blir nästa fråga vad säljarna gör av intäkterna från försäljningen. För aktörer på finansmarknaden måste en återinvestering på marknaden de känner till ligga nära till hands. Här finns möjligheterna. Här finns avkastningen. Effekterna av QE stannar kvar inom finansmarknaden. Priser på tillgångar skjuter i höjden. Aktörerna har hamnat i en guldsits. Bonusar av sällan skådat slag förekommer. Finanssektorn tillgodogör sig alla fördelar med QE medan vi andra får läsa om deras utdelningsfester.

Skapandet av dagens sedlar, elektroniska pengar, måste lyftas fram i diskussionen. Vi får inte skapa skuldfällor eller gynna finansmarknaden. Skapandet av pengar måste kopplas till hela samhällets utveckling.

Posted in Pengar | Leave a comment

Pendeln

Morgonrutinerna är huggna i sten. Kaffesmaken blandas med doften av trycksvärta från morgontidningen. Två delar i ett väl utstakat schema. Tidningen är obligatorisk. Så mycket läsning blir det inte utan det är bläddringen och ögnandet av rubriker som utgör en lugn uppstart på dagen.

Tidningarna dras med problem, stora problem. Annonsintäkterna har försvunnit in i webben. Tidningsdrakarna är på väg åt samma håll. Kostnader för tryckning och distribution sparas in. Är min generation av 60-plusare de sista som nostalgiskt försöker bromsa utvecklingen.

Tidningsredaktionerna har en förändrad situation att hantera. En väg som många går är att stänga in sin nätnärvaro bakom betalväggar. För mig känns det konstigt. Nätet som står för öppenhet, viljan att nå ut och dela med sig. Är lösningen ett sätt att ta med sig sin gamla affärsmodell med prenumerationer till nätet.

Jag ser en artikel som vänder på problematiken. Läsarna ska inte betala utan bidra med innehåll. Första reaktionen är negativ. Gratis arbetskraft. Tidningen hanterar sina ekonomiska problem med att sänka lönen till noll. Några få avlönade redaktörer styr innehållet. Men låt oss skaka av oss de första negativa impulserna och ta resonemanget några ytterligare steg.

Den marknadsfundamentalistiska eran har satt djupa spår. Allt ska ut på marknaden. Köpas och säljas. Till och med skatteavdrag används för att stimulera denna utveckling. Motivet sägs vara att skapa arbete. Men var ligger fördelen om oavlönad aktivitet görs om till lönearbete. Det jag ser i artikeln är det motsatta. Att göra lönearbete till oavlönad verksamhet. Är pendeln på väg att svänga?

Inom data-branschen finns en variation på temat. Open source rörelsen. I sociala media är det användarna som står för innehållet. Bidragen skapas inte av något avlönat lönearbete. Motivationsbilden blir helt annorlunda.

Nu gör sig något djup rotat inom mig påmint. En djup stämma säger “Hur ska du försörja dig? Du måste få betalt för det du gör. Du måste lönearbeta.” Här glider tankarna sakta över i argumentation för basinkomst/medborgarlön. Den andra sidan av oavlönat arbete är basinkomst. Ser man fördelar med att många bidrar utan betalning så blir diskussionen om basinkomst/medborgarlön en naturlig förlängning.

Vänder vi på resonemanget och utgår från basinkomst/medborgarlön så behövs ett öppnare företagsklimat. Inte filtrera anställningar i ett allt finmaskigare nät eller till och med låsa anställningsdörren. Det som behövs är öppenhet och inbjudan till deltagande.

Artikeln väcker ännu en tanke. Hur ska arbetet organiseras när brukaren/läsaren står för innehållet. Vilka regler ska gälla? Är det gilla-knappen som ska styra. Det populära lyfts fram, får synas och höras medan den stora massan försvinner i bruset. Vart leder diskussionen om nättrollen? Frihet contra maktens totala övervakning. Hur ska nätets etik utformas?

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Vart är vi på väg

“På spåret” är ett tittarkärt program. Där ställs frågan vart är vi på väg?. En resa med järnväg tar sin början där destinationsorten är okänd. Två lag med kändisar tävlar. Med hjälp av kluriga ledtrådar ska målet för resan växa fram. Vem kommer först med namnet på resmålet. Programmet har sina poänger även om resandet kommit lång ner i mina prioriteringar. Frågan vart är vi på väg väcker mitt intresse. Kan den användas i andra sammanhang. Den får bli utgångspunkten för dagens fundering.

Låt oss börja på en övergripande samhällsnivå. Frågan vart är vi på väg borde ha högsta prioritet. Besluten idag skapar förutsättningar för var vi hamnar imorgon. Fortsätter nuvarande trender tornar många mörka moln upp sig på framtidshimlen. Oväder på gång? Resursbrist, miljöförstöring, accelererande klyftor i samhället, skuldberget som bara växer, nationalistiska tankar som fått fäste och väcker upp spöken från krigsgravarna. Mörkt, dystert, deppigt. Var finns ljuset, kursändringen och framtidsvisionerna?

Alla eller nästan alla är eniga om problemen men väldigt lite åstadskoms. När beslut fattas är det andra faktorer som styr. Incitamentsstrukturen är felaktig. Tillväxt har en central plats. Värdeladdningen i ordet håller dock på att ändras. Från honnörsord med positiv klang till insikt om dess omöjlighet. Evig tillväxt fungerar inte när resurserna är ändliga.

Hur är det på företagsnivå. Är frågan vart är vi på väg relevant. Jag får gräva i mina erfarenheter. Referensramen är data-branschen. Företag där kunnandet hos medarbetarna är den stora tillgången. Hur hanteras detta? Vilken diskussion förs om kunskap, dess förändring och framtiden?

Jag vill dock stanna upp vid en annan fråga. Uppdelningen i kunskapsområden. Frågan kan tyckas självklar men här vill jag höja varningsflagg. Revirintressen skymmer sikten. När positioner inom organisationen står på spel får en nykter syn på kunskap ge vika. Förlegade projektorganisationer är också ett hindrar för att få en tydlig bild av kunskapsområden. I följande inlägg berör jag detta.

Från min referensram framträder tre olika kunskapsområden. Teknik, utveckling och applikationskunnande. Tre skilda områden som kräver helt olika typer av kunskap. Naturligtvis behöver dessa områden specificeras ytterligare men det är en första grundläggande uppdelning. Åter till frågan vart är vi på väg? Beroende på kunskapsområde hamnar vi på helt olika platser.

Inbyggda i frågan är också en tidsdimension. Kunnande som firade triumfer igår och fungerar halvdant idag är helt förlegat imorgon. Kunnande är en form av färskvara. En färskvara som för företag inom IT-branschen är en fråga om överlevnad. Hur står det till med synen på kunskap? Är sökarlyktan påslagen och kompassen inställd på morgondagens kunskap?

Posted in Okategoriserade | Leave a comment