Funderingar och fantasier

Bakom ordet information finns en mångfasetterad bild som går att närma sig från en rad olika håll. Jag ska försöka skrapa lite på ytan och se vad som kommer fram.

Det första som dyker upp är information i betydelsen kunskap. Informationsspridning blir då kunskapsöverföring. Jag har varit verksam inom datakonsultbranschen och kunnat iaktta två helt olika förhållningssätt till kunskapsöverföring. Det naturliga är öppenhet. Hjälpa varandra. Tipsa och sprida det som är av intresse för att underlätta jobbet. Men synen på kunskapsspridning och öppenheten är inte självklar. Det finns en baksida. Ur ett individualistiskt perspektiv försvagas ställningen för den som sitter på kunskapen om den sprids. Den är inte längre unik utan blir allmän egendom och utbytbar. Det finns ett självklart samband mellan arbetsplatsens inställning till spridning av kunskap och något jag vill kalla arbetsplatsens positionstänk. Skapas en miljö där positionstänk tillåts få fotfäste med beslutshierarkier och löneskillnader så blir det också en effektiv broms för kunskapsöverföring.

Vem ska ha tillgång till information? En berättigad fråga då tillgång på information ger stora fördelar. Hur öppet är arbetsklimatet på din arbetsplats? När du vandrar i korridorer med stängda dörrar vet du att det som avhandlas inte är till för dina öron. Informationen är exklusiv. Anställda får ofta underteckna bindande papper som begränsar spridning av information. Risken för åtal och fällande domar ska göras tydligare. Vilka fördelar uppnås när chefer har tillgång till underställdas email? Tillgången på information är snedvriden. Snowdons avslöjanden om omfattande övervakning av email, telefon och sociala medier visar vikten som tilldelas information på toppnivå. Övervakningen går under namnet PRISM som är en förkortning av “Planning tool for Resource Integration, Synchronization and Management”. Ska allmänheten känna till övervakningens existens? Snowdon som överlämnade uppgifterna till tidningarna Washington Post och The Guardian har begärs utlämnad av USA. Han står anklagad för spioneri. Kännedomen om övervakningens existens är inte till för allmänheten. Spridningen av uppgifterna är åtalbar. Tillgången till information är asymmetrisk. Inställning till jämlikhet är också en fråga om tillgången till information.

Har information någon färg? Konstig fråga kan tyckas. Jag får ta till en liknelse. De flesta som i förberedelserna inför ommålning tagit fram skrapan kan säkert känna igen sig. När de lösa flagorna skrapas bort följer ibland hela det gamla färglagret med och där bakom finns en helt annan och överraskande färg. Så är det också med information. Informationen som kommer i vår väg accepteras oftast rakt av. Men stannar vi upp och ifrågasätter blir vi varse andra nyanser. Bakom argumenteringen döljer sig intressen. Ordval och formuleringar är anpassade för den aktuella målgruppen men här finns också dolda avsikter. Fördelar som uppnås genom påverkan. Den som bestämmer frågeställningarna och sätter agendan styr informationen. Speciellt svårfångat är det som utelämnas. Därför rekommenderar jag att du avsätter 5 minuter och lyssnar till Nina Björks inlägg i P1. Jag tycker hon fångar allt detta på ett bra sätt.

Informationens innehåll kan vara åtråvärd kunskap men också snedvriden desinformation. Fördelningen är snedvriden och långt ifrån allmänna jämlikhetsideal. Informationens färg är svår att upptäcka utan ifrågasättandets filter.

Pensionärslivet är stillsamt. Utomhusvistelse i form av några kilometers promenad i Gammliaskogen eller en cykeltur runt Nydalasjön så rörelsebehovet får sitt. Läsa några sidor i en bok eller gå igenom nyheter på nätet för att skapa balans. Dagarna flyter fram i gammelmanslunk. Hur ser livet ut för folk i farten? För mig är maktens korridorer okänt territorium. Med hjälp av boken “Inifrån” med underrubriken “Makten, myglet, politiken” av stjärnadvokaten, allsvenske fotbollsspelaren och politikeradlade Thomas Bodström får jag försöka skaffa mig fragment av en annan verklighet än den som är min vardag. Boken får bli mitt fönster in mot en annan värld.

I boken skapar Thomas Bodström en bild av öppenhet och ärlighet genom sin beskrivning av beslut som varit dåligt genomtänkt eller helt enkelt felaktiga. Men fel gör vi alla. Fel måste vara tillåtet. Politiker är också människor. Han försöker avdramatisera politikerrollen men fascineras också av möjligheten att påverka eller som han skriver. “Med 350 tjänstemän i ryggen var det lätt att driva frågorna framåt.”

Bodströms väg in i politiken känns en smula udda. Via en middag där han placerats bredvid statssekreteraren på justitiedepartemenetet Kristina Rennerstedt får han en intresseförfrågan. År 2000 utses han till justitieminister i Göran Perssons socialdemokratiska regering samtidigt som han blir medlem i partiet. Blixtkarriär. Långt från mångårigt engagemang i SSU och partiapparaten. Ordet nätverk får innehåll. Thomas Bodström har politiken i generna. Hans pappa Lennart Bodström var utrikesminister 1982-85 och utbildningsminister 1985-89.

I ett rikligt persongalleri förekommer beskrivningar av politiska kollegor och motståndare. Båda sorterna finns såväl innanför som utanför partiet. Journalister är den andra gruppen som fått stort utrymme i boken. Personfixeringen är tydlig. När jag söker tankegångar om hur socialdemokratin måste utvecklas och förändras är det däremot knapert. Till de traditionella socialdemokratiska värderingarna som trygghet, rättvisa och jämställdhet vill Thomas Bodström också lägga det som moderaterna haft monopol på nämligen friheten. Socialdemokraterna ska föra en politik som ger människorna mest frihet. Nu kan jag inte hålla mig utan måste plocka in följande talande teckning om frihet. Jag har hämtat den här.

I och med JB-koncernens konkurs där över 10 000 elever och 1600 anställda berördes har debatten av friskolorna tagit ny fart. I boken som kom ut 2011 försvarar Thomas Bodström friskolereformen. Han menar att vi nu har en ny verklighet där friskolor ingår och som vi måste förhålla oss till. Som ett antal andra politiker har han tagit aktiv del i friskolorna. När Polaris Private Equity 2009 går in som ny majoritetsägare i Pysslingen tackar Thomas Bodström ja till en styrelseplats. Det gav som han uttrycker det i boken en win-win situation. För företagets ägare blev han en sorts alibi och själv fick han en styrelsepost i näringslivet. En post som han inte ser några problem med. Styrelseuppdraget gav också möjlighet till köp av en mindre aktiepost. Riskkapitalbolaget Polaris strategi var inte aktieutdelning utan snabb expansion med tillhörande värdestegring för aktien. Vinsterna realiserades vid försäljningen till AcadeMedia 2011. Polaris gjorde en miljardvinst och utfallet för Thomas Bodström aktiepost stannade vid ett miljonbelopp.

Vi lämnar mångsysslaren Bodström men stannar i skolans värld. I TV ser och hör jag ett inslag om friskolorna och deras ekonomi som får mig att hoppa till. Det är Skolinspektionens generaldirektör Ann Maria Begler som på fullt allvar hävdar att det är föräldrarnas eget ansvar att undersöka skolornas ekonomi. Föräldrar ska se till att deras barn får ett trovärdigt alternativ under hela skoltiden. I mina öron en helt absurt tanke. Hon påstår också att skolinspektionen saknar ekonomisk kompetens för en sådan granskning. Ska vi ta hennes uppseendeväckade uttalandet på allvar eller är det egentligen riktat till politiker med en begäran om mer resurser. Bakom uttalandet anar vi i alla fall att synen på verkligheten filtrerats genom marknadsmodellen. Aktörerna på marknaden har eget ansvar att skaffa sig fullständig information om alternativen så att ett optimalt val kan göras.

Håller marknaden för friskolor att förändras? Från miljardklipp till neddragningar och konkurser. De stora initiala vinsterna har dragit till sig stora mängder riskkapital med nyetableringar och uppköp. Nu kommer rubriker om överetablering och minskande elevkullar. De som var ute tidigt gjorde klippen. Nu är inte elever som börjar en utbildning garanterade att skolan finns kvar efter höstterminen. Marknadsmekanismer börjar tala. Visst är det dags att erkänna att försöken med friskolor var ett stort misstag. Vi måste tänka om och börja bygga något nytt. Vilka företagsformer ska skolan bygga på? Marknadsmodellen med aktiebolag och vinstintresse var ett misstag. Det innebar att vi skapade en miljö där girighet växer och frodas.

Whistleblower är ett nytt ord. I Wikipedia läser jag att begreppet står för en person som påkallar uppmärksamhet om korruption eller andra oegentligheter och som löper risk att drabbas av negativa konsekvenser till följd av sina avslöjanden. Begreppet sägs härstamma från engelska poliser som använde sin visselpipa för att påkalla kollegors och allmänhetens uppmärksamhet vid pågående brott. Översatt till svenska blir det visselblåsare eller kort och gott visslare.

En sådan Whistleblower är Bradley Manning. I de nyheter som kablas ut får vi veta att han fälls för 20 av de 22 åtalspunkterna han stått åtalad för. Han riskerar ett långt fängelsestraff. Det talas om upp till 136 år. Vad är hans brott? Han arresterades i maj 2010 för att ha lämnat över hemliga handlingar till Wikileaks. Handlingar som sedan publicerats. Mest omtalad är en filmsekvens från en amerikansk militärhelikopter som i Bagdad 2007 helt sonika mejar ner ett antal civila. Händelsen liknar Breiviks skjutande på ön Utöja.

Avslöjandena innebär förödande konsekvenser för Manning. Men låt oss lämna de privata och konkreta detaljerna. Istället flyttar jag fokus till skärningspunkten mellan den rådande uppfattning och visslarens alternativa uppgifter. Den officiella bilden av den amerikanska armén är kåren som tjänar det goda. De värnar friheten och demokratin. Ett ansvarsfullt och viktigt arbete. En bild som måste upprätthållas. Ingen ska behöva tvivla. Allt ifrågasättande måste bekämpas. Filmsekvenser som den med helikoptern blir förödande bevis på något helt annat än den officiella bilden. Konfliktmiljöer som skapar ondska även i de egna leden. Mannings dom ska avskräcka till tystnad. Den officiella bilden får inte ifrågasättas.

I Sverige för fyrtio år sedan hette visslaren Håkan Isacson. Med honom som huvudkälla nystade journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou upp det som kom att gå under namnet IB-affären. Materialet publicerades i Folket i Bild/Kulturfront och väckte stor uppmärksamhet. Det visade sig att Sverige hade en hemlig spionorganisation Informationsbyrån (IB) helt utanför parlamentarisk kontroll. Verksamheten riktades inte bara mot andra länder utan också internt i Sverige där vänstergrupper var föremål för åsiktsregistrering. Journalisterna kunde också visa att IB:s använt tvivelaktiga metoder och samarbetade med CIA. Långt ifrån den allmänna bilden av neutrala Sverige som inte sysslade med spioneri. Håkan Isacson, Peter Bratt och Jan Guillou arresterades och alla tre dömdes för spioneri till ett års fängelse.

Det finns många whistleblowers som gjort avslöjande inom företagssektorn. Både inom offentlig förvaltning och privata företag. En av de mer omtalade är Anders Ahlmark som också kom att kallas “Fången på fyren”. Han var kartograf på Sjöfartsverket när den ryske tankern Tsesis gick på grund utanför Södertälje 1977. Sjöfartsverket lade skulden på lotsen och fartygets kapten. Ahlmark hävdade att arbetsgivaren missat att föra in grundet på sjökortet. Mot sin vilja omplacerades han till fyren Ölands södra grund. Därav namnet “Fången på fyren”.

Det krävs stort civilkurage att våga framföra en alternativ bild även om den officiella versionen är både falsk och en skönmålning av verkligheten. Anställda har ofta avkrävts tystnadsplikt skriftligt. Därmed underlättas åtalsmöjligheten. De förbjuds tala med journalister. Effektivt för att hindra spridning. Chefspersoner och makthavare har tolkningsföreträde även om de hanterar sanningen tvivelaktigt. Ofta får vi se smutskastning av visslaren. Hans trovärdighet ska ifrågasättas. I fallet med Ahlmark skrev till exempel Justitiekanslern att Ahlmark var paranoid och hans personlighet var upphov till en rad interna konflikter. Visslaren kan bli utsatt för omfattande granskning för att hitta svagheter och åtalspunkter för något helt annat. Uppmärksamheten och fokus flyttas.

Visslaren är förloraren då han riskerar fängelse och smutskastning. Vi andra är vinnarna i form av en sannare bild av verkligheten. Skeenden som ligger utanför vår egen erfarenhetssfär och där vi får förlita oss på andrahandsuppgifter från den massmediala bilden. Visslaren är värd all uppskattning. Frågan är hur stödet till de med stort civilkurage ska se ut?