Funderingar och fantasier

Det finns ett talesätt “Lär av historien”. När erfarenheter och tidigare lärdomar utgör viktiga underlag för beslut och vägval. Vi har också alla hört uttrycket “Historien upprepar sig”. Handlingsmönster och tankegångar biter sig kvar. Misstag upprepas.

I min skolgång kunde inte historieämnet fånga mitt intresse. Staplandet av kunganamn och årtal var mer ett minnestest än något som gav kunskap och vägledning. Långt mer intressant var berättelser om nordamerikas indianer som “Den siste mohikanen” eller serietidningen med det speciella formatet, Prärie. I den enda TV-kanalen avlöste västernföljetonger varandra. En av de populäraste var “Bonanza” eller som den döptes till på svenska “Bröderna Cartwright”. Även om dessa historieberättelser var fiktion gav det en bild av 1800-talets utveckling i Amerika som etsade sig fast.

Förflyttar vi oss till nutid så fascineras jag av programmet “Mot kollapsen” i kunskapskanalen. På nätet kan programmet ses här Det ligger kvar till den 10 oktober. Program lockar fram funderingar. Beslut och vägval som vi gör idag får stor betydelser för framtiden. De blir bestämmande för vilka förhållanden som råder om hundra och två hundra år. Den historiska komponenten i programmet utgörs av korta episoder om tidigare kulturer som Anasazi, Mayaindianerna och Romarriket. Alla hade svaga punkter i sitt samhällsbygge. Programmet ställer frågan varför dessa kulturen gick under? Finns det paralleller till dagens samhälle?

Lämnar vi den övergripande samhällsnivån och istället placerar oss innanför företagets väggar så spelar historia en betydelsefull roll. Tillbakablickar på ekonomiska siffror från senaste månad, kvartal och år är viktiga komponenter. Trender och allehanda mätetal utgör underlag för beslut som får avgörande betydelse för framtiden. Något som är betydligt svårare att förutse är stora förändringar av yttre faktorer. Oftast kommer de helt oväntade men ibland borde de kunnat förutses. Åtminstone tycker man det när situationen betraktas i backspegeln. Visst känns det konstigt att elektronikens segertåg för kontorsmaskiner helt förbisågs av facitledningen. När internet var i sin linda anade vi då vilket genomslag som skulle följa? Vad är det idag som vi inte ser? Det som om 5 eller 10 år helt eller delvist förändrat förutsättningarna? Hur är det på din arbetsplats? Är väderkorn för vad som ligger i luften något som värdesätts? Är visioner om framtidsbilder något som beaktas vid beslutsfattandet?

Jag sitter skönt tillbakalutad i TV-fåtöljen och sappar runt bland kanalerna. Något som får mig att stanna upp i kanalbytandet är ett räkneexempel för en hopplös privatbudget. Programmet Lyxfällan eller ska vi kalla det skuldfällan försöker lösa ekonomiska obalanser på det privata planet. Frågeställningar som för mig känns avlägsna. Anpassa utgifterna efter inkomsterna och undvika skuldsättning tillhörde ledorden som inpräntades i min uppväxtmiljö. De sitter djupt. Oberoendet var dyrbart och allt som andades lån var en begränsning. Men mycket har ändrats. Då hade reklamen en undanskymd plats. Den var nästan obefintlig. Till och med TV-kanalerna skulle hållas rena från reklam. Nu ser vi både andra och tredje generationens marknadsföring. På nätet syns rubriker som “Reklamens död är marknadsföringens framtid”. Påverkan tar sig nyare vägar. Mera vetenskapliga och effektiva.

I nyhetsbevakningen återkommer ofta frågor om ekonomiska obalanser på det nationella planet. Greklands statsbudget har fått stort focus. Långivarna ställer krav. Balansen mellan inkomster och utgifter måste återställas. Resonerar man i Keynesianska termer finns dock en hake. Nedskärningar i statsbudgeten innebär både lägre löner för statsanställda och även direkta avskedanden. Den redan höga arbetslösheten ökar. För vi resonemanget ytterligare ett steg så minskar både efterfrågan och skatteunderlaget. Spiralen är igång. Flyttar vi perspektivet och istället ställer frågan vem som betalar notan är svaret lätt. Naturligtvis de som drabbas av lönesänkningar och arbetslöshet. Deras livssituation försämras drastiskt. Neddragning av statsutgifterna innebär också att trygghetsnätet mer eller mindre avvecklas. De som tidigare kunde lita på samhällets skyddsnät ställs utanför. Skillnaderna i samhället ökar. Samhällsklimatet hårdnar.

Om skulderna i statsfinanserna är problemet i Grekland är vi ingalunda befriade från balansproblem här i Sverige. Det är inte statsbudgeten som är problemet utan istället den privata skuldsättningen som ökat kraftigt de senaste åren. Främsta orsaken är belåning som följer med boendet. Enkelt att låna. Låga räntor. Snabbt ökande priser på villor och bostadsrätter. Många tjänar på utvecklingen. Byggherrarna kan ta ut sina byggkostnader. Mäklarna har sina procentuella arvoden och bankerna får sina ränteintäkter. Förlorarna hittar vi i de som försöker skaffa boende och tvingas till lån som intecknar stora delar av deras framtida inkomst. Vad händer om prisspiralen vänds neråt?

Sett från ett övergripande perspektiv måste naturligtvis det som konsumeras först produceras. En av farorna med obalanser är spridningseffekter. När bollen kommer i rullning drabbas många. Produktionen stannar av. Arbetslöshetssiffrorna är alarmerande. Speciellt ungdomsarbetslösheten. I Spanien och Grekland är hälften av alla under 25 år utan arbete.

Kraven på att “rätta mun efter matsäck” sitter djupt förankrat hos mig. Ta matsäcken eller inkomsterna som givna och anpassa utgifterna. Naturligtvis kan perspektivet även vridas 180 grader. Är obalansen mellan utgifter och inkomster ett tecken på att fördelningen av intäkterna har blivit alltför snedvriden.

Den amerikanske antropologen och historikern Joseph Tainter har studerat en lång rad samhällen. Enligt honom är en gemensam nämnare att problem ofta får sin lösning med ökad komplexitet. Komplexiteten består av två delar. Först har vi differentiering. Separering i olika delar. Specialisering helt enkelt. Den andra delen är att få delarna att lira ihop. Integrering i form av organisation. Har vi ingen differentiering finns inte heller något behov av organisation. Kärnan i hans resonemang är att ökad komplexitet alltid kommer med en kostnad i form av resurser och energi. Till slut när komplexiteten ökas överstiger kostnaden de fördelar som uppnås. Vi får en situation som karaktäriseras av uttrycket “kostar mer än det smakar”.

Jag tycker hans teori är intressant och lånar begrepp som komplexitet, specialisering och organisation för att appliceras på något som varit min vardag de senaste 25 åren, IT-branschen. En ung bransch som vuxit och fått stort genomslag. Alla berörs. Ingen förnekar förekomsten av en tydlig rörelse mot specialisering. Arbetsuppgifter delas upp när kunskapskravet fördjupas. Även om diversifieringen ökar i branschen som helhet så finns begränsande tendenser inom företagen. De blir mer specialiserade. Avknoppning är en annan begränsande faktor. Men trots begränsande faktorer så är specialiseringen tydlig inom företagen. Kunskapsdelare inom teknikorienterade områden kan till exempel vara hårdvara, operativ och kommunikation. Inom utveckling finns tendenser till uppdelning mellan frontend och backend. Applikationskunnande är ytterligare ett område. Differentieringen är uppenbar.

Arbetsmässigt har specialiseringen inte varit lika tydlig. Jag vill snarare karaktärisera situationen som uppdragsstyrd specialisering. Uppdragen har medfört och tvingat fram en uppdelning beroende på område. Någon öppen diskussion eller försök att ligga steget före beträffande specialisering har inte förekommit. En praktisk syn har rått. Uppdrag först specialisering sedan. Jag har i tidigare blogginlägg berört det bland annat här.

Komplexiteten består också av integration. När uppdelningen och specialiseringen ska samverka. Det vill säga organiseras. Inom utvecklingsgebitet det område som ligger mig närmast har länge förts en diskussion om projektorganisation. Det är nu över 10 år sedan “Agile Manifesto” publicerades. Scrum och Lean är välkända försök att förbättra organisationen av utvecklingsprojekt.

Från min erfarenhet har jag i några blogginlägg tagit upp problemställningar med integrationen det vill säga organisationen. Till exempel här och här. Om specialiseringen varit uppdragsstyrd så har organisationen varit än diffusare. När behovet av organisation följer av uppdelning och specialisering så ter det sig självklart att utan medveten specialisering så blir organisationen därefter. Tainters tankegångar med uppdelning i begreppsparet differentiering/integrering har givit en aha-upplevelse. Organisation har sitt ursprung och motiveras av specialisering. Jag kallar det en dynamic-duo.

Applicerar vi teorins tredje del avtagande marginalavkastning som följer med ökad komplexitet så finner jag också tendenser som stämmer från min praktik. Ökad komplexitet innebär ökad differentiering och större krav på organisering. Men organisation kommer med en kost. Naturligtvis är det inte en linjärt samband. Det finns både faktorer som minskar och ökar kostnaden. Kontrollbehov är en typisk kostnad. En annan kostnad är när positionstänk flyttar fokus från det värdeskapande arbetet till bevakning av positioner i organisationsstrukturen. Motivation är en faktor som har motsatt effekt. En teori för övergripande samhällsnivå kan med fördel också tillämpas inom företagens värld!