Vägval

Cykling är en av sommarens obligatoriska aktiviteter. Det finns ett antal turer runt vår vackra stad att välja på. En som ofta anlitas och som cykeln hittar alldeles på egen hand är den som går runt Nydalasjön. Senast jag försökte mig på denna tur väcktes jag ur autopilotens filosoferande av en handfast grind med tillhörande stoppskylt. Vi lever i alla vägarbetares hemland och de hade slagit till mot min incyklade rutt.

Tvärstopp. Återkallad till verkligheten. Gamla invanda hjulspår var blockerade. Den i förväg uppgjorda planeringen gick om intet. Beslut måste till för att hitta nya vägar. Om vi trots semestertider knyter an till arbetssituationen är beslut och planering faktorer som kommit fram till skiljevägen. I vattenfallssverige vill planerarna styra de egna leden och sköta all kommunikation med kunden. De vill ge utfästelser för både innehåll och tidpunkter. Allt ska göras upp i förväg. Planeringens kärna. Andra som försöker ta sig in i den agila tidsåldern vill skjuta upp besluten. De ska tas sent då information tillförs kontinuerligt. Mer information ger förhoppningsvis bättre beslut.

I den värld där konsulterna knyts upp mot bestämda kunder så följer per automatik också supportåtaganden. Vi har en situation där tiden måste fördelas mellan inplanerade projekt och oplanerad kundsupport. Eftersom kunden sätts i centrum kan inte akuta åtgärder avfärdas med “Återkom om tre veckor när jag är klar med mitt nuvarande projekt” Den akuta situation måste lösas. Vi har stött på planeringens dilemma.

När jag på cykelturen tvingades avbryta den förutbestämda rutten ställdes jag inför frågan om vägval. Den inbyggda kartbilden över området gav den vägledning som behövdes för att komma vidare. I arbetslivet är kartbilen betydligt diffusare. Var finns arbetsprocessernas karta och kompass eller är det till teknikens GPS som hoppet får knytas.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Kommunikation

Jag tar upp den kastade handsken. Kommunikation var ämnet. Min infallsvinkel blir de bakomliggande tankemönstren. Vilka avsikter eller känslor ska förmedlas. Vilka uttryck tar sig utbytet, kommunikationen.

Första exemplet hämtar jag från fotbollens område. Tjusningen från åskådarplats är när samspelet fungerar i kreativa kombinationer. Rörelser från flera spelare är tillsynes samordnade vilket ger en känsla av att de styrs av samma gemensamma tanke. De inblandade ser samma möjlighet tänker i samma banor. Kombinationen blir möjlig. Från läktaren ser vi en kommunikation utan ord även om sorlet från planen antyder att det “pratas i spelet”.

Vi har alla upplevt stunder när vi suttit och vridit oss av otålighet. Den verbala mästaren har fått ordet och kommer aldrig till punkt. Ordflödet verkar aldrig ta slut. För åhöraren testas tålamodet och uppmärksamheten kopplas bort. Någon bakomliggande tanke finns inte eller kan i varje fall inte greppas. Varför detta ordflöde? Är det tillfredsställelsen av att vara i fokus eller glädjen i ordens behärskande? Vi har en situation där orden flödar men kommunikationen uteblir.

Ytterligare en företeelse som jag vill peka på är när argumenteringen och orden pekar i en riktning men när samma persons handlingar granskas så går dessa åt ett helt annat håll. Vi har en situation där mörkläggning och disinformation är brickor i spelet. Den bakomliggande tankemodellen som kommer fram i handlingsmönster göms bakom verbala dimridåer. Bakom den oskuldsfulla kommunikationen döljer sig motiv som inte kommer fram. Den falska kommunikationen skapar en situation där tvivel på orden uppstår.

Kommunikation kan också förmedlas på annat sätt. När jag vandrar i våra långa korridorer ser jag en förändring. Förut var sällan någon dörr stängd. Öppenhet rådde inget fanns att dölja. Nu möts jag ofta av stängda dörrar. Varför? Är det en förändrad arbetssituation som kräver ostördhet. Dörren kommunicerar ut “nu vill jag/vi vara ostörd”. Det finns också en annan tolkning av de stängda dörrarnas politik. Något ska avhandlas som andra inte får höra. Slutenheten håller på att spridas. Kommunikationen har blivit exklusiv.

Än en gång har min fundering inte givit något svar utan kommit fram till frågorna. Hur skapas ett öppet klimat för kommunikationen? Var finns tryggheten som är en förutsättning för ärlig kommunikationen?

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Programvarucykeln

All programvara har ett antal stadier som passeras. Det talas om produktens livscykel. Från idestadiet över den arbetskrävande utvecklingen till förvaltningsfasen där intäkterna ska rulla in och täcka den kostsamma produktutvecklingen. Programvarans slutmål pensioneringen kommer när den försvinner från marknaden.

I mitten av 80-talet var jag med på ett hörn i ett stort projekt. Ett lönesystem skulle tas fram för en ny plattform. Arbetet skedde i nära samarbete mellan verksamhetsfolk och utvecklare. Efter något år var systemet i drift. Många lönekronor har under årens lopp passerat genom systemets transaktionstabeller. För något år sedan hörde jag att systemet gått i graven. Livscykeln hade kommit till sitt slutmål. Programvaran blev dryga 20 år.

Programvarornas livslängd blir allt kortare. En av förklaringarna är accelererande teknisk utveckling. Ny teknik tillkommer som möjliggör funktioner som gammal teknik inte klarar av. Användargränssnittens förändring är en annan orsak till den kortare livslängden. Det är också möjligt att se när programvaran går in i sin slutfas från ett annat håll. När underhållet blir kostsamt ja näst intill omöjligt närmar sig slutet. Funktioner som ska rättas eller läggas till tar enorm tid i jämförelse med den tid som kan anses rimligt. För att komma vidare måste ett nytag göras.

De flesta av dagens affärssystemsdrakar har ett antal år på sin nacke. De börjar närma sig pensionsåldern. Visst kan vi se ansiktslyftningar i form av nya gränssnitt men bakom skalet är det samma kod som det alltid varit. Tydliga tecken på att affärssystemen nått slutfasen i sin livscykel är när de hamnar i köp och sälj karusellen. Stafettpinnen överlämnas när den sista licenskronan ska halas in.

Det finns både grogrund och tendenser att mindre och mer specialiserade system börjat dyka upp. För att de ska kunna konkurrera med de generella och allomfattande drakarna vill jag peka på en viktig faktor nämligen integrationsmöjligheter. Enkelheten i tekniken för integration har förändrats drastiskt. Från “stenålderns” EDI hanterare som varken var enkel eller billig över Webservice i form av överarbetade SOAP meddelande till det betydligt enklare och växande REST utbytet. På nätet finns gott om programvara där färdiga integration används i argumenteringen. Öppna gränssnitt är ett måste. När börjar arvtagarna till de stora drakarna göra sig synliga eller finns de redan?

 

Posted in Programmering | Leave a comment