Hierarkier

Jag måste avslöja en hemlighet. För de som hört min argumentation är det ingen nyhet. Det är min uppfattning att hierarkier är något som måste bekämpas.

En ny kollega började prata om revirtänkande något som han tyckte var tydligt på vår arbetsplats. Detta väckte tankar som jag inte ägnat någon större uppmärksamhet åt tidigare. Har revirtänkandet som han identifierade varit något som alltid funnits på arbetsplatsen eller är det en ny företeelse. Jag lutade åt det senare. Revirtänkande är något som fått ett allt starkare fäste.

Jag utgår från denna förändring, sann eller falsk må vara. Det går inte att styrka utan får baseras på uppfattningar. Frågan som då infinner sig är varifrån kommer denna utveckling. Är det personer som tillkommit i arbetsgruppen som haft med sig ideer och tankegångar som medfört att revirtänkandet fått fotfäste. Men det har också smittat av sig till oss gamlingar. Revirtänkandet har spritt sig. En annan förklaringsgrund är att mönster utvecklats i gruppen och fått stort inflytande på de ingående personerna. De har anammat det som rått och låtit sig påverkas av stämningarna.

Parallellt med denna utveckling har också något annat utvecklats. Vi har gått från en platt organisation till en hierarkisk organisation som utvecklats i flera nivåer. Finns det ett samband. Jag är beredd att argumentera för att så är fallet. Med en hierarkisk organisation följer också revirtänkande. Tänker man närmar på saken så känns det självklart. I en platt organisation finns inget att bevaka. Det går att lägga hela fokus på arbetsuppgiften. Men i en organisation där inflytande, status och belöningar är byggt i nivåer så är bevakning av vikt. Vi får ett revirtänkande som sätter ett annat fokus.

Den tes jag vill komma fram till är att bekämpa tendenser till en utveckling av hierarkier. Fokus rycks bort från det som ska produceras till en bevakning av positioner.

Ett intressant inlägg om en platt organisation är Jason Freids:
http://www.inc.com/magazine/20110401/jason-fried-why-i-run-a-flat-company.html

Posted in Hierarki | 1 Comment

Styrning och kontroll

Jag har avslutat läsandet av en bok om Lean och systemtänkande. Det är John Seddons bok med den provocerande titeln “Bort från styrning och kontroll”. För att anknyta till min förra fundering så ser jag tydliga samband till Daniel Pinks ideer om motivation.

Ur boken vill jag lyfta fram följande punkter:

Titta på det som produceras utifrån kunden, konsumentens perspektiv. Endast det som tillför kunden något ska produceras allt annat är slöseri. Här har vi något viktigt som kan poängteras – “production for value”.

Något han återkommer till ofta är mätetalens tillkortakommande ja i många fall också direkt vilseledande effekt. Istället för att producera något kunden vill ha så sker produktionen för att uppfylla mätetalen. Allt för att tillfredsställa önskemål som kommer från personer högre upp i företagshierarkin.

Då besluten separerats från arbetet i “Command and Control” företaget och flyttats upp i hierarkin så kommer det längre bort från utförandet och verklighteten. En kontrollmekanism blir nödvändig. Lättavlästa mätetal införs för att kontrollera och styra. Det är här svagheten ligger.

Han vill istället betrakta produktionen utifrån kundperpektivet och få ett beslutfattande som är integrerat med arbetet. Flytta besluten till de som sitter på kunskapen och direkt berörs. Här sammanfaller Seddons argumentering med Pinks “Autonomy”.

Denna gång vill jag avsluta med en fundering om mätetal. I den ekonomiserade era vi befinner oss i så är budget det slutliga och ultimata mätetalet. Uppfylls budgeten är allt i sin ordning. Vi lär oss dribbla med de ekonomiska siffrorna allt för att få överensstämmelse med mätetalen. Massor av tid läggs ner. Kan det betraktas som slöseri?

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Motivation

Min första fundering handlar om motivation. Om en arbetsplats ska fungera och kunna hävda sig på marknaden är motivation hos personalen en mycket viktig faktor. Inom idrottens värld finns talesättet “motivation slår klass”.

Anledning till intresset är känslan av att något är fel på min arbetsplats. För att komma vidare måste jag sätta ord på känslan. Till min hjälp kom nätet och video där Daniel Pink
med hjälp av “The candle experiment” förklarade vad som motiverar oss. Det blev något av en “eyeopener”. Jag fick en inkörsport till obehagskänslan. Är hans ideer något som borde lyftas fram på arbetsplatser som inte fungerar?

Enligt Pink så fungerar inte ekonomiska incitament i dagens samhälle för stora grupper med “kreativt” arbete. Grundtanken är att fokus inte hålls på uppgiften utan störs av det ekonomiska belöningssystemet. Uppgiften kräver full uppmärksamhet och om den störs så blir slutresultatet lidande. I boken “Drivkraft” utvecklar han tanken vidare.

Enligt honom finns tre faktorer bakom motivationen. Det första är “autonomy” eller som jag översätter det till självbestämmande.´För motivation krävs att besluten ligger hos de som utför arbetsuppgiften. Det måste finnas en känsla av att kunna kontrollera sin situation. Jag lånar Pinks ord

Människor behöver kunna styra över sina uppgifter (vad de gör),
sin tid (när de gör det),
sitt team (vilka de gör det med) och
sin teknik (hur de gör det).

Den andra är att arbetsuppgifterna ställer tillräckligt stimulerande krav. Kunnandet måste sättas på prov och när uppgiften klarats av ger det en bekräftelse. Svårighetsgraden ska vara tillräcklig för att ge känslan av framsteg när den utförts.

De tredje pelaren han bygger sitt resonemang på är att uppgiften måste tjäna ett högre syfte. Det ska finnas en mottagare och arbetet ska tjäna ett behov hos mottagaren.

Dagens snabba förändringar i samhället kräver att företagen måste anpassa sig snabbt. För detta krävs att företagen består av motiverade medarbetare. Så jag avslutar med ett påstående. Om inte alla på arbetsplatsen är fullt motiverade så kommer marknaden att ifrågasätta arbetsplatsens existens! Detta var mina funderingar och fantasier för denna gång.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment