Politisk demokrati tas för givet. Historien visar dock att den inte alls är självklar. För dryga hundra år sedan saknade kvinnorna rösträtt. Dessutom fanns både en inkomstgräns och ett krav på fast egendom för att vara röstberättigad. Lika och allmän rösträtt var inte en självklarhet. Det behövdes en aktiv kamp. Hur ser det ut idag? Håller det politiska spelrummet på att förändras? Är demokratin satt under attack? Frågor som enligt min mening har sitt berättigande. Jag får försöka precisera mina tankegångar. Samla ihop några trådar som ligger till grund för mina funderingar.
Första tråden är de interna beslutsprocesserna inom partierna. Aktuellt är turerna inom Miljöpartiet. Det jag vill lyfta fram är förhållandet mellan gräsrötterna, partiprogram och kongress å ena sidan och partiledning å andra sidan. Var ska de viktiga besluten fattas. Innebär valet till språkrör att de fått mandat att kompromissa med kongressbeslutens inriktning. Visa sin regeringsduglighet genom egen handlingskraft. Ta beslut även om de går på tvären mot organisationens grundvärderingar. Partiets organisation rör sig i auktoritär riktning. En ledning med fria händer innebär ett stort avsteg från den interna demokratin.
Nästa tråd är skiljelinjen mellan marknaden och de gemensamma. Det allmänna som motvikt mot marknaden. Politik som kommer in och hanterar negativa sidor i samhällsutvecklingen. Marknadens brister.
Först har vi en kvantitativ aspekt. Nyliberalismens hörnpelare. Med skattesänkningar och krav på budgetbalans begränsar politiker sina egna beslutsmöjligheter. De minskar helt enkelt sitt inflytande kvantitativt räknat i kronor. Överlåter besluten till marknaden. Skattelättnader är lättsålda medan sambandet mellan samhällets brister och skatter är en svårare diskussion.
För det andra har idéer som går under namnet new public management fått genomslag. Styrningen av det offentliga ska efterlikna den privata sektorn. Verksamheten ska marknadsanpassas. Med interndebiteringssystem baseras besluten på ekonomiska överväganden. Men vad blir det av den offentliga sektorn som motvikt till den privata, om besluten sker på samma grund. Brister i marknadsutvecklingen kan knappast hanteras om beslutsunderlag är de samma.
Ytterligare en tråd är att de ledande blir en allt mer sammanhållen grupp. Det kan illustreras med att dörren står helt öppen mellan politikervärlden och privata företag i form av banker, PR-byråer och tankesmedjor. Efter en politisk karriär fortsätter den inom den privata sfären som rådgivare, konsulter eller på tunga styrelseuppdrag. Exemplen är många. Med sitt kontaktnät och kunskap om politikens irrgångar tillför de påverkanskraft. Den privata sfären avsätter resurser för att få gynnsamma politiska beslut. Vad blir det av demokratin om beslut kan påverkas av lobbying-organisationer när resurserna blir allt ojämnare fördelade.