Promenaden

Varje dag försöker jag ta mig ut. Få mig en promenad i pensionärstempo. Jag passar på och utnyttjar ljuset som så här års endast kommer på besök några korta timmar mitt på dagen. Rutten går mot Mariehem och följer sedan Kolbäcksvägen mot Ålidhem. Både vägen som är den nya E4:an och gång- o cykelbanan har fått en rejäl ansiktslyftning. Biltrafiken har hög prio. Den ska växa. Ringleden beräknas kosta 2200 miljoner.

Det är vindstilla. Snöflingorna hänger i luften. Knarret från mina skor när de trycker till den fluffiga nysnön överröstas av det eviga motorbruset från E4-an. Evigt är väl att ta i. Mitt 65-åriga tidsperspektiv kan te sig futtigt men täcker ändå in en stor del av oljans tidsålder. Från det flytande energirika segertåget fram till epokens horisont har blivit synlig.

I min barndom handlade det mest om vad de egna kroppskrafterna kunde åstadkomma. Sommrarnas arbete skedde med lie och räfsa. I skogen gällde yxa och svans. Det dagliga arbetet med korna i ladugården liksom säsongsinsatserna i potatislandet var helt manuella. Nu finns inget av det tunga jobbet kvar. Arbetet har mekaniserats. Oljans inneboende energi har tagit över. Under mina år har barndomens tunga energikrävande manuella arbete ersatts av senare års bekväma kontorsstol och hamrandet på tangentbordet.

Jag svänger av till höger och passerar viadukten under E4:an. Snart är jag framme vid IKSU:s stora anläggning. Studenternas motionsmekka. Stora glasfönster ger insyn till en av hallarna. Bastonernas rytmiska dunk når ut. Trängsel. Tempot är högt. Gymnastiken går på högvarv. Ungdomens energi flödar. I min ungdom fanns det få idrottshallar men körkortet var obligatoriskt. När 18-årsdagen inföll knackade alla på körkortsskolans dörr. Idag är förhållandet annorlunda. Jag ser uppgifter från Stockholms län. Tendenserna är entydiga. Hela 60 procent i åldrarna 18-24 år saknar körkort. I åldersgruppen 25-44 år är 30 procent utan körkort. Är orsakerna en anpassning till begränsad privatekonomi eller insikt om biltrafikens oljeberoende med kommande drivmedelsbrist.

När jag närmar mig utgångspunkten för min promenad passerar jag parkeringen vid humanisthuset. Fullsatt. När jag blickar ut över biltaken kan jag bara upptäcka två lediga platser. För mitt okunniga öga verkar de flesta bilarna tillhöra de senaste årsmodellerna. Men jag läser också om sjunkande nybilsförsäljning. Åter kan jag bara spekulera om orsakerna. Sitter begränsningar i ekonomiska överväganden eller har diskussionerna om oljans sinande tillgångar slagit igenom. Det talas om “peak car”.

Vandringen till fots är över. Kvar finns tankar som drar åt olika håll. Dels de egna iakttagelserna från en hårt trafikerad E4 och en parkering fylld av nya bilar. Men vi har också artiklar med statistik som säger något annat. Trenden för biltrafiken är inte längre växande utan har vänt och börjat avta. Tar vi uppgifterna på allvar och dessutom lägger till oljans sinande källor så känns investeringar som ringleden tveksam. Satsa stora resurser på biltrafiken när vi istället behöver bygga bort beroendet av olja i transportsystemet.

This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.