Härom kvällen var jag på lokal. Något som inte tillhör mina vanliga aktiviteter. Denna afton var målet Idun-teaterns stora scen. Långa köer. Höga förväntningar. Alla hade kommit för att se och höra Laleh aktuell från TV programmet “Så mycket bättre”. Konstnärssjälen med det breda registret. Från spröda viskningar till en mäktig stämma som fyller hela lokalen. Ibland mullrade en tung ljudkuliss från trummorna. Just trummornas rytmiska dunkande lockar fram dagens fundering.
Min taktkänsla är svagt utvecklad men den finns där någonstans djupt. Jag förstår det när jag läser Lasse Bergs “Gryning över Kalahari”. I sitt hisnande tidsperspektiv tar han historikern McNeil till hjälp när han hävdar: “Inget har haft en sådan betydelse för att skapa den värld vi idag har runt oss som denna förmåga människan har att hålla takten tillsammans, framsållad under tusentals generationers afrikansk transdans då de som dansade tillsammans överlevde lättare.” Rytmen blev kittet som samordnade gruppen. Samarbetet underlättades.
Berg skriver också: “Det är en obeskrivlig känsla att vara en del av en folkmassa på flera hundratusen personer som timme efter timme till dånande musik samfällt dansar och klappar takten. När mörkret så småningom kommer försvinner jag själv och blir en del av något annat. Efteråt är jag alldeles utmattad men uppfylld.”
Hans beskrivning där han uppgår i något större passar också in på det jag tidigare berört, flow. Helt uppslukad eller total koncentration. Är det därför många jobbar bra till musik? Få in rytmen i arbetet med hjälp av djupt liggande nedärvda lager. Lager som mejslats fram under otaliga generationer. Jag har dock svårt att förstå det samtidiga lyssnandet till eggande toner och utförandet av dagliga rutiner. Men som sagt min rytm-gen ligger i träda. Men säg det som inte har en annan sida. Vänder vi på myntet finner vi också det negativa. När det militära stöveltrampet använder rytmen i rent destruktiva syften. Söva de marscherande. Få de att sluta tänka och bli offer för krigsherrens kommandogivning.