Det händer inte ofta men ibland blir jag sittande i soffan framför TV:n och följer ett program. Dokumentären “Staten och kapitalet” tillhör dessa undantagen. Programmet väcker frågor. Hur var det möjligt att i grunden förändra skolan? Hörnpelaren i de allmännas välfärdsbygge. Fösta steget togs med en kommunalisering under Göran Perssons hårda nypor och sedan kom privatiseringen med hjälp av skolpeng. Sverige är det land som gått längst när det gäller att öppna upp skolverksamheten för marknadskrafterna. Men programmet väcker inte bara frågor utan jag försöker också formulera några lärdomar från historiens skolbänk.
Kommunaliseringen av skolan är ett exempel på hur en auktoritär beslutsprocess går till. Året var 1989. Den nye skolministern Göran Persson genomför den grundläggande förändringen både snabbt och beslutsamt. Röster från professionen kördes över. Inga grundliga undersökningar behövdes. Vad var motiven? Vid tiden för beslutet fanns liksom nu stora skillnader mellan kommunerna. Några expansiva medan andra brottades med vikande befolkningsunderlag. Kommunernas geografiska utbredningen skiljer och deras åldersstrukturen varierar. De hade och har helt olika betingelser. En självklar insikt borde ha varit svårigheten att upprätthålla en likvärdig skola. Vilka motiv var viktigare?
Några år senare genomfördes friskolereformen. Det blev möjligt med privata skolor med intäkter från skolpengen för varje elev. Denna grundläggande samhällsförändring visar på en tydlig skillnad mellan de bilder som målas upp inför beslutet och det utfall som blivit följden av vägvalet. Exemplet Drevdagen lyftes fram. Vid nedläggning av en skola skulle föräldrar få möjlighet bilda ett kooperativ och driva skolan vidare. Föräldragruppen skulle inte behöva känna sig maktlösa. Med facit i hand är föräldrakooperativ en försvinnande liten del. Friskolereformen har istället blivit en tummelplats för riskkapital. Det vi ser är att några få aktörer växer sig stora. AcadeMedia ägt av riskkapitalbolaget EQT är ett exempel. De har med sina 15800 anställda blivit en dominerande aktör. Inför beslutet diskuterades aldrig riskkapital i skolorna.
Kommunaliseringen och friskolereformen är två beslut som verkar vara gjutna i sten. Det verkar vara helt omöjligt att ta beslut i omvänd riktning. Trots att undersökningar pekar på en majoritet för statligt huvudmannaskap och skolor utan vinstintressen så finns inte samma uppfattning bland företrädarna i riksdagen. Besluten ligger fast och minsta antydan i någon annan riktning bemöts med högt tonläge.
För att närma sig skillnaden mellan den allmänna opinionen och riksdagsledamöter så får vi vända blicken mot lobbyverksamheten som bedrivs för att påverka besluten i riksdagen. Det finns en direkt påverkan när lobbyisten “hjälper” riksdagsledamoten med att ta fram underlag för beslut. En betydligt mer sofistikerat påverkan är när lobbyister finns med i politikernas nätverk. Blir så att säga en diskussionspartner. När politiker rekryteras av lobbyorganisationer eller får välbetalda arbeten inom organisationer som blivit möjliga genom friskolereformen måste varningsflagg höjas. Inom skolområdet finns exempel på politiker som först drivit igenom friskolereformen och sedan gått vidare till välbetalda arbeten inom just friskoleområdet. Genom beslut de fattar i riksdagen skapar de sin egen karriärväg. Varför skulle företrädare i riksdagen ta bort framtida möjligheter till välavlönade uppdrag. Vi måste kanske tänka om beträffande korruption. Det är inte bara något som finns i länder långt borta utan förekommer också på betydligt närmare håll. Tilltron till demokratin har fått sig en törn.