Pensionärslivet är stillsamt. Utomhusvistelse i form av några kilometers promenad i Gammliaskogen eller en cykeltur runt Nydalasjön så rörelsebehovet får sitt. Läsa några sidor i en bok eller gå igenom nyheter på nätet för att skapa balans. Dagarna flyter fram i gammelmanslunk. Hur ser livet ut för folk i farten? För mig är maktens korridorer okänt territorium. Med hjälp av boken “Inifrån” med underrubriken “Makten, myglet, politiken” av stjärnadvokaten, allsvenske fotbollsspelaren och politikeradlade Thomas Bodström får jag försöka skaffa mig fragment av en annan verklighet än den som är min vardag. Boken får bli mitt fönster in mot en annan värld.
I boken skapar Thomas Bodström en bild av öppenhet och ärlighet genom sin beskrivning av beslut som varit dåligt genomtänkt eller helt enkelt felaktiga. Men fel gör vi alla. Fel måste vara tillåtet. Politiker är också människor. Han försöker avdramatisera politikerrollen men fascineras också av möjligheten att påverka eller som han skriver. “Med 350 tjänstemän i ryggen var det lätt att driva frågorna framåt.”
Bodströms väg in i politiken känns en smula udda. Via en middag där han placerats bredvid statssekreteraren på justitiedepartemenetet Kristina Rennerstedt får han en intresseförfrågan. År 2000 utses han till justitieminister i Göran Perssons socialdemokratiska regering samtidigt som han blir medlem i partiet. Blixtkarriär. Långt från mångårigt engagemang i SSU och partiapparaten. Ordet nätverk får innehåll. Thomas Bodström har politiken i generna. Hans pappa Lennart Bodström var utrikesminister 1982-85 och utbildningsminister 1985-89.
I ett rikligt persongalleri förekommer beskrivningar av politiska kollegor och motståndare. Båda sorterna finns såväl innanför som utanför partiet. Journalister är den andra gruppen som fått stort utrymme i boken. Personfixeringen är tydlig. När jag söker tankegångar om hur socialdemokratin måste utvecklas och förändras är det däremot knapert. Till de traditionella socialdemokratiska värderingarna som trygghet, rättvisa och jämställdhet vill Thomas Bodström också lägga det som moderaterna haft monopol på nämligen friheten. Socialdemokraterna ska föra en politik som ger människorna mest frihet. Nu kan jag inte hålla mig utan måste plocka in följande talande teckning om frihet. Jag har hämtat den här.
I och med JB-koncernens konkurs där över 10 000 elever och 1600 anställda berördes har debatten av friskolorna tagit ny fart. I boken som kom ut 2011 försvarar Thomas Bodström friskolereformen. Han menar att vi nu har en ny verklighet där friskolor ingår och som vi måste förhålla oss till. Som ett antal andra politiker har han tagit aktiv del i friskolorna. När Polaris Private Equity 2009 går in som ny majoritetsägare i Pysslingen tackar Thomas Bodström ja till en styrelseplats. Det gav som han uttrycker det i boken en win-win situation. För företagets ägare blev han en sorts alibi och själv fick han en styrelsepost i näringslivet. En post som han inte ser några problem med. Styrelseuppdraget gav också möjlighet till köp av en mindre aktiepost. Riskkapitalbolaget Polaris strategi var inte aktieutdelning utan snabb expansion med tillhörande värdestegring för aktien. Vinsterna realiserades vid försäljningen till AcadeMedia 2011. Polaris gjorde en miljardvinst och utfallet för Thomas Bodström aktiepost stannade vid ett miljonbelopp.
Vi lämnar mångsysslaren Bodström men stannar i skolans värld. I TV ser och hör jag ett inslag om friskolorna och deras ekonomi som får mig att hoppa till. Det är Skolinspektionens generaldirektör Ann Maria Begler som på fullt allvar hävdar att det är föräldrarnas eget ansvar att undersöka skolornas ekonomi. Föräldrar ska se till att deras barn får ett trovärdigt alternativ under hela skoltiden. I mina öron en helt absurt tanke. Hon påstår också att skolinspektionen saknar ekonomisk kompetens för en sådan granskning. Ska vi ta hennes uppseendeväckade uttalandet på allvar eller är det egentligen riktat till politiker med en begäran om mer resurser. Bakom uttalandet anar vi i alla fall att synen på verkligheten filtrerats genom marknadsmodellen. Aktörerna på marknaden har eget ansvar att skaffa sig fullständig information om alternativen så att ett optimalt val kan göras.
Håller marknaden för friskolor att förändras? Från miljardklipp till neddragningar och konkurser. De stora initiala vinsterna har dragit till sig stora mängder riskkapital med nyetableringar och uppköp. Nu kommer rubriker om överetablering och minskande elevkullar. De som var ute tidigt gjorde klippen. Nu är inte elever som börjar en utbildning garanterade att skolan finns kvar efter höstterminen. Marknadsmekanismer börjar tala. Visst är det dags att erkänna att försöken med friskolor var ett stort misstag. Vi måste tänka om och börja bygga något nytt. Vilka företagsformer ska skolan bygga på? Marknadsmodellen med aktiebolag och vinstintresse var ett misstag. Det innebar att vi skapade en miljö där girighet växer och frodas.