Cykling är en av sommarens obligatoriska aktiviteter. Det finns ett antal turer runt vår vackra stad att välja på. En som ofta anlitas och som cykeln hittar alldeles på egen hand är den som går runt Nydalasjön. Senast jag försökte mig på denna tur väcktes jag ur autopilotens filosoferande av en handfast grind med tillhörande stoppskylt. Vi lever i alla vägarbetares hemland och de hade slagit till mot min incyklade rutt.
Tvärstopp. Återkallad till verkligheten. Gamla invanda hjulspår var blockerade. Den i förväg uppgjorda planeringen gick om intet. Beslut måste till för att hitta nya vägar. Om vi trots semestertider knyter an till arbetssituationen är beslut och planering faktorer som kommit fram till skiljevägen. I vattenfallssverige vill planerarna styra de egna leden och sköta all kommunikation med kunden. De vill ge utfästelser för både innehåll och tidpunkter. Allt ska göras upp i förväg. Planeringens kärna. Andra som försöker ta sig in i den agila tidsåldern vill skjuta upp besluten. De ska tas sent då information tillförs kontinuerligt. Mer information ger förhoppningsvis bättre beslut.
I den värld där konsulterna knyts upp mot bestämda kunder så följer per automatik också supportåtaganden. Vi har en situation där tiden måste fördelas mellan inplanerade projekt och oplanerad kundsupport. Eftersom kunden sätts i centrum kan inte akuta åtgärder avfärdas med “Återkom om tre veckor när jag är klar med mitt nuvarande projekt” Den akuta situation måste lösas. Vi har stött på planeringens dilemma.
När jag på cykelturen tvingades avbryta den förutbestämda rutten ställdes jag inför frågan om vägval. Den inbyggda kartbilden över området gav den vägledning som behövdes för att komma vidare. I arbetslivet är kartbilen betydligt diffusare. Var finns arbetsprocessernas karta och kompass eller är det till teknikens GPS som hoppet får knytas.