Vi börjar bli färre som minns 60-talet. Framförallt börjar minnesbilderna bli allt suddigare. Begravas djupare i glömskans arkiv. Året 1968 har dock etsat sig fast och fått en speciell klang. Det förknippas med ifrågasättande av rådande ordning och har blivit samlingsnamnet för ideer och händelser under senare delen av 60-talet och början av 70-talet. Vad var det som hände?
När jag gräver i minnes-fragmenten dyker Göran Palms namn upp. Hans bok “Indoktrineringen i Sverige” gav mig många aha-upplevelser där i brytningen mellan 60- och 70-talet. I boken avslöjade han den rådande borgliga och USA:vänliga ideologin genom mängder av exempel från så vitt skilda områden som skolböcker till TV-program. Det som betraktades som självklart sattes i ny belysning.
Synen på USA, det goda landet i väster med friheten och demokratin som kännetecken, fick sig en rejäl törn under 60-talet. Det gick inte att blunda för deras krigföring i Indo-kina. Vietnam-kriget där världens mäktigaste krigsmaskin användes mot ett litet land i Asien. USA:s totala herravälde i luften utnyttjades för terrorbombningar. Kriget var långt borta men de förenade FNL-grupperna lockade många ungas engagemang och deras opinionsarbete i form av demonstrationer övertygade en hel generation. Appellen “Internationell solidaritet” fick sitt konkreta innehåll.
Inte bara en förändrad syn på USA förknippas med -68. Livet på universiteten, studenternas syn på sin studiesituation och deras möjligheter att påverka förändrades. Med enighet var allt möjligt. Kårhusockupationen i Stockholm tillhör också 68-rörelsens kännetecken.
En annan händelse som förknippas med 68:a är gruvarbetarstrejken 1969/70. Det började som som en spontan sittstrejk i Svappavaara och växte till en omfattande strejk där 5.000 gruvarbetare deltog. Strejken organiserades utanför facket och besluten togs via stormöten. Den fick stort mediagenomslag och många blev engagerade. Pengar samlades in till de strejkande, 6 miljoner. Strejken varade i tre månader. Ett bestående resultat var att det förhatliga ackordssystemet avskaffades.
En gemensam nämnare för händelserna är att de initieras och växer utanför etablerade organisationer. Vänder sig mot gängse uppfattningar och auktoriteter. Med enighet skapades ett alternativ. En möjlighet att påverka framtiden.
Varifrån kom 68-rörelsen med kännetecken som internationell solidaritet och ifrågasättande av auktoriteter? Studenterna vid universiteten var ofta drivande och en utgångspunkt för rörelsen. Men sambanden kan också sökas på ett djupare plan.
Finns förklaringsvärde i ett individuellt resonemang? Drivande eldsjälar arbetar oförtrutet och uppnår till slut en “tipping point” när rörelsen genererar sin egna tillväxt.
Ett annat sätt är att betrakta rörelsen ur grupperspektiv. Antagningarna till universiteten hade växt kraftigt. Helt andra grupper fick tillgång till den högre utbildningen samtidigt som framtidsutsikterna inte var lika självklar som tidigare. Gruppdynamiken skapade en upprorsanda.
Eller finns förklaringen i 50- och 60-talets ständiga tillväxt med bättre materiella villkor. Det gick framåt, blev bättre. Tryggheten och framtidstron fanns på plats. Allt var möjligt. En grogrund för något nytt.
Om orsakerna kan jag bara spekulera. Det jag däremot kan konstatera är att idag råder helt andra värderingar. Det som idag växer fram är det rakt motsatta. Främlingsfientlighet och gripandet efter auktoriteter. Märkligt, hur tidsandan förändras. Dagens fundering får avslutas med en frågeställning. Båda tendenserna kan uppenbart få fotfäste och bli dominerande men vilka betingelser i omgivning har betydelse för att sätta igång utvecklingen?