Robinson

Det är ett antal år sedan den första upplagan av Expedition Robinson sändes i TV. Där Martin Melin kunde lyfta den åtråvärda statyetten och kalla sig Robinson. Programmets namn är hämtat från Daniel Defoues gammla klassiker Robinson Crusoe som många fascinerats av i sin ungdom. Till en början följde jag programmet med spänning. Det hade sin charm. Liknande program började dyka upp. Det gemensamma var gruppen som skulle decimeras. Varje avsnitt avslutades med att någon av gruppmedlemmarna valdes bort. En utstötningsmekanism som om den förflyttas från TV soffans fiktion till vardagslivets kan liknas vid ren och skär mobbing.

Vänder vi blicken till arbetslivets verklighet har säkert de flesta kunnat iaktta liknande mobbingtendenser som Robinsonprogrammet bygger på. I mitt mångåriga arbetsliv har jag varit utsatt för denna typ av bortval ett antal gånger. Om orsaken i Robinsontermer varit att jag utgjort en belastning för gruppen eller om jag setts som ett hot låter jag vara osagt. När man utsätts för utstötningsmekanismen är det jobbigt men det finns också en annan sida. Det till synes negativa och jobbiga tvingar fram en nödvändig reaktion. I denna kan något positivt ligga.

Låt oss lämna den personliga nivån och se företeelsen ur ett mera intressant och övergripande grupperspektiv. Jag är ingen anhängare av den mörka människosyn som kommer fram i Goldings kända bok ”Flugornas herre”. Det finns ingen inneboende naturkraft som leder till maktkamp. En konflikt där destruktiva tendenser tar över. Jag vill istället peka på några andra faktorer. Det är miljön och dess roller som sätter spelreglerna. Vilka är tankemodellerna som griper tag och får ett starkt fäste i gruppen?

Situationens betydelse för beteendet visas tydligt i ett experiment som utfördes vid Standforduniversitetet och går under namnet “Standford prison experiment”. Studenter delades upp i två grupper fångar och fångvaktare. Efter bara några dagar utvecklade fångvaktarna våldsamma och kränkande beteenden mot den grupp som utsetts till fångar. Experimentet fick avbrytas. Båda gruppernas beteende förändrades drastiskt av den roll de placerats i. Vakternas totala maktposition och fångarnas maktlöshet frammanade helt nya beteendemöster som inte kunnat iakttas tidigare hos dessa studentgrupper.

Om Robinsonprogrammets tankemönster får fotfäste på arbetsplatsen så kan TV:seriens paktbildning, intrigspel och svek allt för att komma åt finalplatsen liknas vid arbetslivets improduktiva maktsträvan efter högre positioner och titlar. Finns alternativ? Det jag vill peka på är att funktionalitet och värdeskapande bör få en mer framträdande roll i tankemönstret.

Arbetsplatsens organisation med dess roller liksom de tankemodeller som utvecklas är viktiga för arbetsklimatet. Tankemodeller skapar handlingsmönster. Allt från samarbete till mobbing.

This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.