Dagens fundering handlar om vad Daniel Pink i sin bok Drivkraft kallar “Mastery”. Vikten av arbetets innehåll och att det ställer krav. Det var först när jag satte samman denna del av motivationsbilden med gamla erfarenheter och även kopplade det till den nuvarande arbetssituationen som förhållandena klarnade.
För många år sedan kunde jag på nära håll studera Facit-krisen och den förändring i arbetets innehåll som den medförde. På den tiden fanns inga datorer på kontoren. Facit hade en dominerande ställning på marknaden för kontorsmaskiner. Jag var verksam på verkstadssidan. Till en början ställdes krav på mekanisk kunnande och senare under en kort period också krav på elektroniskt kunnande. Förändringen som tvingades fram av marknaden innebar att många fick söka sig till andra arbetsområden och för de som blev kvar förändrades arbetets innehåll drastiskt. När jag efter några år träffade en gammal arbetskamrat berättade han att arbetet inte alls var lika roligt och stimulerande som förut. Från att ha varit en mycket duktig tekniker hade han blivit en packeterare/transportör.
Enligt min uppfattning finns klara paralleller till min nuvarande arbetssituation. Vi har sålt och implementerat affärssystem. Denna affärsmodell har emellertid helt försvunnit. Vi har hållit fast vid en programvara som tappat i popularitet och dessutom har vi inte kunnat följa med i marknadens krav på säljinsatser. Följden har blivit att det inte längre finns implementationsprojekt. Frustrationen hos de applikationskunniga har varit påtaglig. De är på väg att tappa arbetets innehåll. De stimulerande “högstatus” uppgifterna att få igång ett affärsystem har försvunnit. De får inte längre sitta vid rodret och sätta upp sambanden och förklara hur det hänger ihop. Istället återstår att ta emot reaktioner från användarna och bli en supportarbetare.
I det första fallet såg de styrande för Facit-koncernen inte den förändring som kom och höll fast vid gamla mönster. De fick betala priset och svepas bort av de nya marknadsvindarna. I den förändringsprocess vi är mitt uppe i återstår att se om vi klarar av omställningen och kan reagera på ett funktionellt sätt.