Ibland händer det att jag måste läsa om ett stycke eller höra en berättelse ännu en gång innan den faller på plats. Det är som om texten behöver tid för att bearbetas och sorteras rätt innan den stuvas undan. Göran Rosenbergs krönika om identiteten människa tillhör denna kategori. Jag blir tvungen att lyssna till hans betraktelse ännu en andra gång. Med sina ord lyckas han enligt min mening fånga samtiden.
I tider när kulturell identitet och etnicitet har blivit politikens huvudfrågor vill han lyfta fram det som förenar oss som människor. Hans kommentar “De stigande haven kommer inte att fråga efter nationalitet eller hudfärg” fångar på ett bra sätt dagens politiska läge. Debatten riktar strålkastarljuset åt fel håll. Den viktigaste frågan hamnar i skymundan.
Årets sommar sätter avtryck i historieböckerna. Värmerekorden slås och skogsbränder härjar på ett sätt som vi aldrig sett tidigare. Är det en föraning om vad extremväder innebär? Forskare varnar för att vi är på väg att passera trösklar som innebär att uppvärmningen accelererar, blir självgenererande. Uppvärmningen orsakar att polarisarna smälter med stigande havsnivå som följd. När hettan och torkan slår till blir vattenbristen en realitet. Grundvattennivåer sjunker. Skyfall skapar på andra håll översvämningar. Områden blir obeboeliga. Jordbruket ställs inför helt nya utmaningar. Forskarnas varningar om klimatförändringens risker måste tas på allvar. För att återknyta till Rosenbergs krönika så sitter vi alla i samma klimatbåt. Frågan är långt viktigare än vad som skiljer oss åt.
Trots att varningslamporna tänts så verkar inte politiker ta situationen på allvar. Eller är det så att de inser att det finns starka makthavare som har intresse av att situationen inte förändras. Företag som baserar sin verksamhet på fossila bränslen bevakar sina intressen. De slåss för sin existens och politikerna vill inte ha en mäktig motståndare.
Har vi här en knut som måste lösas upp? En enig forskarkår slår larm men vi har också många vars försörjning hotas om åtgärder vidtas. Kopplingen mellan verksamhet som är skadlig för vår miljö och nödvändiga inkomster för att upprätthålla ett drägligt liv måste brytas. Först då blir motståndet hanterbart. Inte så infekterat av existentiella frågor. Här poppar basinkomst upp som ett sätt att komma åt denna koppling. När existensen garanteras med en ovillkorad inkomst bryts förbindelsen mellan verksamhet och försörjning. Forskningens rön kan få ett snabbare genomslag när existensen inte längre är kopplat till verksamhet som behöver förändras.