Jag sitter parkerad i kontorsstolen framför skrivbordet. Befinner mig i det som kommit att kallas arbetsrummet. Namnet känns smickrande för så mycket arbete utförs inte. Framför mig finns som alltid min dator. På skärmen försöker jag läsa e-boken “The value of everything”. Texten får mig att gå tillbaka, ta om, för att riktigt förstå vad som finns där bakom orden. Visst kan jag skylla på min engelska som är knagglig men tankarna bakom texten har något viktigt att berätta. Bokens idéer är värda att stanna upp inför.
Författare till boken är Mariana Mazzucato, nationalekonom med en professur vid University College London. Med boken försöker hon starta en debatt om värde. Vad skapar värde och hur det fördelas.
I en historisk tillbakablick pekar hon på att diskussionen funnits men gått förlorad i och med att marginalisterna tagit över och blivit totalt dominerande inom nationalekonomin. Värde har gått från något objektivt till att bli ett subjektivt begrepp när det bestäms av preferenserna i skärningspunkten mellan utbud och efterfrågan. Då priset bestämmer värdet skapas förvirring. Det blir omöjligt att skilja mellan vad som skapar värde och hur det fördelas.
Med värdeskapande som grund tar hon diskussionen vidare och pekar ut områden som måste ses i ny belysning.
Kritik kan riktas mot sättet att mäta ett lands total produktion, BNP. Hon lyfter fram några punkter där värdeteorins brister får betydelse för begreppet. Produktion som inte säljs på en marknad räknas ej trots att värde skapas. Miljöförstöring räknas inte negativt med när uppstädning utförs ger det en positivt bidrag till BNP. Hon ifrågasätter också den finansiella sektorns bidrag och pekar på att bubblor i tillväxtfasen ökar BNP.
Mazzucato visar ett speciellt intresse för den finansiella sektorn. En sektor som växer och
får en allt mer dominerande ställning. Den som utnyttjar skillnader mellan inlånings- och utlåningsränta, handlar med lån av olika löptid eller spekulerar i prisrörelser över tid. De är aktören som sköter transaktioner för ägarbyte. En mäktig kraft i ekonomin, tillgångshantering. Mazzucato har svårt att se den finansiella sektorn annat än som räntiärer. De utvinner värde men skapar inget nytt värde. Tankegångar från finanssektorn slår också igenom i den reala sektorn. Hon pekar på buy-backs, återköp av aktier, den kortsiktiga horisonten och betydelsen av finansiella placeringar.
Innovationsprocessen är ett område som Mazzucato studerat ingående. Hon menar att den ofta beskrivs felaktigt. Innovationer är frukten av investeringar på lång sikt och kumulativa. Ofta spelar de offentliga en viktig roll i ett tidigt stadium. Innovationer är också kollektiv till sin karaktär. Många olika roller är inblandade. Innovationer ska stimuleras av patentsystemet men det har istället blivit ett hinder. En gatekeeper mot kunskapsbasen. Ett sätt att utvinna värde, royalties.
När jag tar ett steg tillbaka, försöker se bokens innehåll i dagens komplexa värld så blir min uppfattning att den har något viktigt att berätta. Nationalekonomin har intagit en stark ställning som rådgivare i politikernas beslutsprocess. Dess ord väger tungt. Marknadslösningar ses som optimala. Men bokens innehåll ifrågasätter dominerande tankemodeller. När huvudfåran inom nationalekonomin blev tagna på sängen av finanskraschen 2008 eller inte har något att säga om vår tids stora frågor som miljön och ojämlikheten behövs något nytt. Att starta med en diskussion om värde är en bra början. För visst känns det självklart att det är aktiviteter som skapar värde som ska prioriteras, få resurser. Vara vägledande för bygget för framtiden.