Enhörningar och enbeningar

En höjdare inom Microsoft, Satya Nadella, varnar för enhörningar. Startups som värderas till över en miljard dollar. Företag vars affärsidé lockar till sig penningstinna investerare och där priset trissats upp. Nadalla hävdar att större delen av dessa företag kommer att få det svårt. Upp till 90 procent går mot en osäker framtid. Risken är uppenbar att de ofantliga summor som pytsats in går förlorade.

På en annan nivå pengamässigt men likafullt med osäker framtid är företag som jag vill kalla enbeningar. Företag som står och faller med en ide. Hänger upp hela sin existens på ett intäktsflöde ofta kopplat till en programvara. Företaget går “all in” för sin programvara som tros vara något utöver det vanliga. En riktig killer. Några få lyckas men majoriteten tvingas inse sin ides begränsning.

Även om programvaror inte är dagsländor så är livslängden begränsad. Arbetstidsmässigt kan programvarans livscykel beskrivas i några olika faser. Först har vi ide-fasen. Tankegångar som mejslas ut och ligger till grund för det fortsatta arbetet. Utvecklingsfasen är arbetsintensiv. Här ska idéerna översättas i fungerade programvara. När väl programvaran finns i produktion begränsas arbetsinsatsen till underhållsarbete. Över tiden skiljer sig kravet på arbetsinsats. Från inledningens intensiva utvecklingsarbete till underhållsfasens betydligt längre utsträckning i tiden men med begränsade krav på arbetstid. Även om programvaran varit framgångsrik så kommer tidpunkten när den fasas ut och ersätts av ny teknik.

bostonmatris
Ur ett marknadsperspektiv kan programvaran beskrivas med bostonmatrisen. Där x-axeln beskriver programvarans marknadsandel och y-axeln dess tillväxthastighet. Vi får fyra rutor. All programvara rör sig i samma riktning. Först har vi baby-stadiet. Programvaran har liten marknadsandel men hög tillväxt. Nästa stadium är stjärnan, hög marknadsandel och hög tillväxt. Tredje stadiet har fått namnet kassako. Marknadsandelen är fortfarande stor medan tillväxten är låg. I det sista stadiet är både marknadsandel och tillväxt låg. Programvaran avvecklas.

Inför vi tiden som en beskrivande faktor ser vi att både kravet på arbetsåtgång och marknadsframgång följer ett mönster. Programvaran har en livscykel. Poängen är då att företag som bygger sin organisation runt en programvara också kommer att följa med programvaran när den avvecklas.

Naturligare är att bygga organisationen runt medarbetarnas olika typer av kunnande. Men kunnande är färskvara. Den måste hela tiden hållas vid liv, förnyas och utvecklas.

This entry was posted in Organisation. Bookmark the permalink.