Här i Umeå har det kommunala bolaget Bostaden väckt engagemang med sitt beslut att sälja av en stor del av sitt bostadsbestånd. Äganderätten för 1601 bostäder byter ägare i en affär som går loss på 1,155 miljarder kronor. Det är fastigheter på Carlshem och Mariehem som får Heimstaden som ny ägare. En stor affär. Många berörs. För de boende i fastigheterna som säljs blir det en direkt förändring. De får ny hyresvärd. Men förändringen får också betydelse på ett annat plan. Bostadsmarknaden kommersialiseras när en privat aktör tar över beslutsrätten. Samhällsansvaret är inte längre en viktig parameter.
Företrädare för Heimstaden försöker lugna de boende, någon större förändring ska inte ske. Men de som tagit över äganderätten och därmed kontrollen har avkastningskrav som högsta prio. Hur ska affären räknas hem? Tankegångar som vägleder deras kommande beslut.
Om Heimstaden får ekonomi i sitt fastighetsförvärv genom att fortsätta i linje med Bostadens förvaltning så har Bostaden/kommunen gjort en väldigt dålig affär. Visst kan de peka på en stor reavinst men de går också miste om framtida vinstmöjligheter som de överlåter till en privat aktör.
Det finns två andra och mer aktiva alternativ för Heimstaden för att få ekonomi i affären. Först har vi tillbyggnad, ombyggnad/renovering. Med sådana åtgärder kan hyresintäkterna från dagens låga nivåer höjas avsevärt. De beslutande i Heimstaden ser potentialen i affären i ett ökat intäktsflöde från fastigheterna.
En annan möjlighet är ombildning till bostadsrätter. Uppstyckning av fastigheterna i lämpliga områden och bildande av bostadsrättsföreningar. Fastigheternas priser trissas upp av bland annat en dubbel skuldsättning. Dels bostadsrättsföreningen och dels lägenhetsinnehavarna. Kalkyler som baseras på uppskjutet underhåll och framtida värdestegringar. Heimstaden plockar hem sitt kapitalavkastningskrav på skillnaden mellan det de betalar Bostaden och försäljningen till Bostadsrättsföreningarna.
Låt oss flytta fokus till Bostadens ledning och kommunens företrädare. Beslutet ska tas snabbt. Få inblandade. Uppenbart är avsikten att diskussion ska undvikas. De ledande beslutsfattarna vill ha snabb beslutsgång. Ingen utdragen demokratisk process. Ett av argumenten för försäljningen är att pengarna behövs för underhåll och framtida byggplaner. Varför har man då hamnat i detta läge? Hur har ekonomin hanterats de senaste åren? Måste man söka några år bakåt i tiden för att hitta de beslut som skapade underlaget för utförsäljningen.
Utförsäljning av allmännyttan är inget specifikt för Umeå. Avveckling av det allmänna är idéer som fått fotfäste och spridning. Privata aktörer ges ökat spelrum. En del i den nyliberalistiska expansionen. Frågan är om vi vill ha denna samhällsutveckling. Bostadsmarknaden har blivit en tickande bomb. Frågan är när prisbubblan spricker och vilka negativa konsekvenser det får? Bostadsmarknadens utveckling innebär också att de unga som ska skaffa sin första bostad måste ge sig in i ett livslångt skuldberoende. Har vi inte sett tillräckligt av marknadens avigsidor. Dags att ställa sig två centrala frågor. Hur vill vi att bostadsmarknaden ska se ut? Hur får vi till en utveckling som går i rätt riktning?